Kopplar av uppe i det blå

Detta inlägg post publicerades ursprungligen på denna sida this site ;

Nyheter från, Lerumstidningen








Gråbo

Efter ett uppehåll på nästan två decennier plockade IT-teknikern Stefan Wickelgren för tre år sedan åter fram sitt modellflyg. Nu tillbringar han ”alldeles för mycket” tid med sin stora hobby och passion. Som om det inte vore nog tävlar han också med sitt fjäderlätta segelflyg.

Det är solsken och en lätt vind över åkrarna utmed Hjällsnäsvägen i Gråbo den här torsdagseftermiddagen. Mellan två åkrar finns en väl omhändertagen gräsyta som har tillhört Gråbo modellflygklubb sedan början av 1970-talet. Ett tiotal personer är på plats den här kvällen för att lyfta sin flygdon till skyn. Modeller av historiska Spitfire-plan står parkerade bredvid futuristiska helikoptrar.

I andra ändan av flygfältet som kallas Backlanda står Stefan Wickelgren ensam med sitt stora segelflyg. Med hjälp av en elektronisk vinsch skickar han upp flygplanet i luften. Med sin radio i händerna, den fjärrkontroll som styr rodren på planet, försöker han sedan hålla segelflyget svävande i luften så länge som möjligt.

– Man lär sig att se på träd och moln hur vinden är. Just i dag är det nästan lite för lite vind, berättar han medan blicken är låst på modellflyget i skyn en bit bort.

Med små, ständiga korrigeringar ser han till att hela tiden träffa rätt i luften, på så sätt får planet lyftkraft och håller sig flygande. Just detta går också grenen som Stefan tävlar i ut på. Klassen kallas F3J och där gäller det att under en tio-minutersperiod hålla sitt flygplan svävande så länge som möjligt. Innan tiden har gått ut måste man landa så nära en särskild punkt som möjligt.

– Som bäst har jag flugit i 9 minuter och 57 sekunder och sedan landat mitt i, berättar Stefan.

Liten tävlingsklass

Inom modellflyg finns många tävlingsklasser med motorstyrda plan, segelflyg, helikoptrar och den nya formen med drönare. Just Stefans klass inom segelflyg är en liten företeelse, sist han tävlade i SM var de bara fyra deltagare. Men när han var yngre var det fler. 1993 vann Stefan SM i klassen och då var det 67 deltagare.

Han själv var också nära att sluta. Åtminstone tog han ett långt uppehåll från hobbyn.

– Jag tog en paus när jag var 18-19 år men jag hade alla grejer kvar. Så för tre år sedan plockade jag fram allt igen och prövade, säger 40-åringen Stefan.

Satt i fingrarna

Det visade sig att de gamla färdigheterna satt kvar i ryggmärgen. Eller ska man snarare säga fingrarna.

– Jag hade inte hållit i spakarna på 19 år men det satt kvar. Men jag såg till att gå hit när ingen annan var här, berättar han med ett skratt.

Vad är det då som lockar med modellflygen?

– Jag började med segelflyg för att jag tyckte om det lugna och stillsamma i det. Nu är det lite för tävlandet skull, för att se att man blir bättre. Men det är också väldigt avkopplande och ett sätt att komma ifrån vardagen. Men även den tekniska biten och att få känna att man är ett med naturen lockar.

”Ute året runt”

Stefan bor granne med klubbens fält i Gråbo. På dagarna arbetar han som IT-tekniker och med ett litet barn hemma kan han inte lägga hur mycket tid som helst på sin passion. På frågan om hur mycket tid han faktiskt tillbringar med sina flyg blir det svårt att svara.

– Åtta timmar i veckan kanske? Det räcker nog inte men låt säga åtta till tio timmar i veckan. Jag försöker vara ute året runt. Jag har en väldigt snäll fru som låter mig hålla på.

Gråbo modellflygklubb har i dagsläget runt 35 medlemmar och antalet har legat stadigt i många år. Men Stefan och de andra oroar sig för tillväxten och försöker nu nå ut till de yngre. Tack vare utvecklingen av helikoptrar och drönare har intresset börjat öka något. Men konkurrensen från aktiviteter som fotboll och tv-spel är alltjämt hård.

– Jag har försökt engagera mig och få in mer ungdomar i det. Det är lite svårt att nå ut med udda sporter och hobbys.

En av dem han försöker locka in i modellflygvärlden är hans egen lille son.

– Jag gör mina försök att föra över hobbyn till honom men man får inte gå på för hårt, säger Stefan Wickelgren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *