Prideparaden ger inte ett rosa samvete

Detta inlägg post publicerades ursprungligen på denna sida this site ;

Aftonbladet RSS

ÅSIKT

DEBATT: Erik Galli vill ha ett firande fritt från pinkwashing

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Enligt Erik Galli borde svenska polisen inte tillåtas delta i årets Prideparad. Poliser som vill delta borde göra det som privatpersoner, skriver han.

I år hålls EuroPride i Stockholm och Göteborg. På lördag den 4 augusti är det dags för parad. Den första Prideparaden hölls för att hedra Stonewallkravallerna i New York 1969. Under det som kallats den moderna gayrörelsens födelse gick tusentals HBTQ-personer till motangrepp mot polisens systematiska trakasserier. Det var vi mot dem.

I dag ser det annorlunda ut. I liberala Sverige står företag, myndigheter och organisationer på kö för att synas i Prideparaden. Den är en chans att branda sig som gayvänlig och exponera sitt varumärke för specifika målgrupper. Men hur kan vi lita på att viljan att ställa sig bakom oss är genuin?

Vissa verkar gå med på en bild av att HBTQ-personer har det bra i Sverige, men än finns mycket kvar att göra. Svenska HBTQ-personer har sämre hälsa jämfört med övriga befolkningen. De utsätts för kränkande behandling, diskriminering och våld. Det leder till ensamhet, psykisk ohälsa och självmordsförsök.

Samtidigt anländer varje år tusentals asylsökande HBTQ-personer till Sverige från länder där situationen ser betydligt värre ut. De som flyr förföljelse och förtryck möts av svenska migrationsmyndigheter med bristande HBTQ-kompetens. Gång på gång flaggar experter för okunniga tolkar, stereotypa föreställningar och de orimliga krav som ställs på HBTQ-personer för att de ska anses trovärdiga i asylprocessen. Under väntetiden får de bo på otrygga anläggningar där de fortsätter att utsättas för diskriminering. Många nekas till sist asyl, trots att de kommer från områden dit de omöjligen kan återvända.

Som grupp har HBTQ-personer lågt förtroende för myndigheter. En brist på tillit som knappast mildras av en allt mer utbredd pinkwashing – det fenomen där en dold agenda förs fram genom att marknadsföra den som HBTQ-vänlig.

Högerpopulistiska krafter utnyttjar gärna bögar och flator i sin demonisering av “invandrare”. Trump, Le Pen och Åkesson har alla försökt locka gayväljare med löften om beskydd mot homofoba muslimer, för att sedan leverera förändringar som inskränker HBTQ-personers rättigheter.

Att synas ska betyda att man gjort något rätt.

Även inom näringslivet är det populärt att positionera sig som gayvänlig. År efter år kommer reklamkampanjer där alltifrån flygbolag till vodkamärken kommer ut som regnbågsfärgade. Vid flera tillfällen har Pressbyrån bytt namn på sina butiker till bland annat Bögbyrån, Queerbyrån och Transbyrån för att, som det heter, ”uppmärksamma HBTQ-personers situation i världen och samtidigt hylla Pridefestivalen”. En video som ska sammanfatta kampanjen avslutas dock med texten ”Increase in sales after the campaign: 6%”. Videon ligger uppe på Pressbyråns hemsida.

Foto: TT.

Den gayvänliga kampanjen ökade Pressbyråns försäljning.

På liknande sätt visar sig svenska myndigheter ofta intresserade av att delta i Pride, trots att de under det gångna året visat prov på bristande omdöme vad gäller värnandet av HBTQ-människors rättigheter.

Årets mest flagranta exempel är svenska polisen. Få har väl undgått katastrofen i Almedalen, där RFSL Ungdom fick lämna ön efter att polisen gett nazistiska NMR tillstånd att flera dagar i rad sammanträda bredvid RFSL:s lokaler. Beslutet att lämna var befogat – vid Almedalsveckans slut låg nazisterna bakom flera fall av misshandel och hatbrott, bland annat mot en kvinna som höll i en regnbågsflagga. Kvinnan, inte nazisten, blir avhyst av polis.

Den instans som fått ansvaret att tolka och upprätthålla lagen i vårt land gör det på ett sätt som prioriterar nazister före HBTQ-personer. Denna instans kommer även att delta i årets Prideparad.

Naturligtvis kan det finnas poliser, HBTQ-personer och andra, som vill delta i Pride. Det borde de göra som privatpersoner. Att svenska polisen deltar i årets Prideparad är en skam för HBTQ-rörelsen. Vad skulle de som kämpat för våra rättigheter och som låg bakom den första paraden säga? Hur kan vi tillåta att polisen under egen flagg marscherar sida vid sida med oss i vår parad? Vad är det egentligen vi marscherar för?

Stockholm Pride är en ideell organisation, beroende av intäkter från externa aktörer. Kravet som ställs för att få delta i Pride är att man ställer sig bakom organisationens värdegrund. I den står det kortfattat att man inte får vara homofob, rasist, sexist eller transfob. Utifrån värdegrunden har man till exempel sagt nej till Sverigedemokraterna. Det är bra. Men förutom undantagsfall av uteslutning ställs inga krav på att deltagande aktörer på något sätt ska arbeta med HBTQ-frågor.

Det är en onödigt slapp inställning och en direkt invit till alla som vill sko sig på HBTQ-personer. Det ska inte räcka med att verka regnbågsfärgad. Vi bär själva del av ansvaret för att kapitaliseringen av HBTQ-personer kan fortlöpa så öppet.

Att så många vill synas under Pride är bra, och ett tecken på framsteg. Men vi måste sluta vara tacksamma för att fler än vi själva vill delta i Pride, och inse att det finns en unik möjlighet att sätta press på dessa aktörer i utbyte mot exponeringen. Många företag, organisationer och myndigheter arbetar redan för att på olika sätt förbättra för HBTQ-personer. Med det nuvarande systemet missgynnas dessa aktörer, då de får samma möjligheter att synas som andra som bara köpt sig en plats. Jag vill i stället ha ett Pride där hårt arbete ska premieras: att synas ska betyda att man gjort något rätt.

Foto: TT

Organisationer och politiker vill gärna synas i Pridetåget.

Vi som community måste börja kräva att styrelsen för Stockholm Pride upprättar kriterier för de aktörer som vill delta. Det ska granskas, ställas krav och informeras om hur verksamheter kan förbättras. Så blir deltagandet en kvalitetsstämpel. Pride ska vara ett tillfälle för HBTQ-personer att tydliggöra vilka som är våra allierade, vilka som tagit till sig av kritik, skänkt pengar eller jobbat för att förbättra sin HBTQ-kompetens jämfört med tidigare år.

Pride ska vara ett firande – det har vi gjort oss förtjänta av. Men jag vill ha ett Pride fritt från pinkwashing, där vi tillsammans är med och formar samhällsutvecklingen. Inte ett reklamjippo på vår bekostnad. Jag vill kunna lita på att de myndigheter som deltar i Pride aktivt arbetar för att utveckla sin HBTQ-kompetens. Och jag vill kunna välja att ge mina pengar till företag som faktiskt gör skillnad – inte bara de med störst flak i paraden.

Erik Galli, skribent

ARTIKELN HANDLAR OM

Hbtq

RFSL

Pride

LÄS OCKSÅ

i går 23:57 NYHETER

Stockholm Pride 2018: Din guide till festen

2 juli LEDARE

”De får polisskydd för att hota RFSL”

29 juni KULTUR

Vissa erfarenheter är för viktiga för att skrattas bort

12 juli ESKILSTUNA

Hissade Prideflaggor mot de hotfulla nazisterna

5 juli AFTONBLADET TV

Kyrkan hissar regnbågsflaggan i Visby