Nya Spider-Man roar för stunden – men nästan mer som romantisk komedi än actionäventyr

Detta inlägg post publicerades ursprungligen på denna sida this site ;

Aftonbladet RSS

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/9vxQG5/nya-spider-man-roar-for-stunden--men-nastan-mer-som-romantisk-komedi

 





avJan-Olov Andersson

FILM

+++

Spider-Man: Far from home

Regi Jon Watts, med Tom Holland, Jake Gyllenhaal, Zendaya, Marisa Tomei, Jon Favreau, Cobie Smulders, Samuel L Jackson.

actionäventyr

Premiär onsdag 3 juli

Tom Holland övertygar som Peter Parker/Spider-Man.

Men annars når inte nya filmen upp till Sam Raimis serietidningstrilogi från början av 2000-talet.

Första filmen efter att det som kallas Marvel Cinematic Universe, där superhjältar hälsat på i varandras världar, avslutades med ”Avengers: Endgame” i våras. Faktum är att nya Spider-Man-filmen mer är en uppföljare till den, än till första filmen (2017) med Tom Holland i hjälterollen. Fast de som inte har sett sista Avengers-filmen behöver inte oroa sig, förutsättningarna för nya filmen, vad som förändrade världen mot slutet av Avengers-filmen, förklaras ganska bra.
Tom Holland har nu verkligen mycket övertygande gjort rollen till sin. Mindre trulig än Tobey Maguire, mer färgstark än Andrew Garfield i den första reboot av serien som kom helt i onödan med två filmer 2012 och 2014.

Holland övertygar särskilt mycket när han är high school-eleven Peter Parker som åker på skolresa med klassen till Venedig, Prag, Paris och London. Det är fin rom com-känsla när han ska försöka erövra klasskamraten MJ:s (Zendaya) känslor. Inte oväntat tvingas han ofta byta om till Spider-Man-dräkten när ondskefulla krafter fullständigt hotar förstöra hela kvarter av storstäderna.
Intrigen bjuder på en och annan twist. Personligen tycker jag actionscenerna är lite för rutinmässigt gjorda, att de saknar uppfinningsrikedom och finess.

Man får väl säga att det var modigt att filmbolaget att låta Jon Watts regissera två så här stora, dyra och komplicerade filmer, med massor av effekter. Watts enda merit i stort sett var andra filmen ”Cop car” för fyra år sedan, som fick bra kritik, men ingen publik.

Fast medan han fullt ut behärskar de mer normala spelscenerna, här glimrar till exempel Jon Favreau och Marisa Tomei som ett tänkbart kärlekspar, är actionscenerna alltså föga märkvärdiga. Där känns det som att Watts kanske är lite väl mycket beroende av effektmakarna och deras rutin och att de i sin tur har gjort ungefär vad de brukar göra. Varken mer eller mindre.

Medan Samuel L Jackson, som vanligt, effektivt väser fram sina coola repliker, är skurkrollen tyvärr verkligen ingen av de mer minnesvärda i filmserien.

Tror ändå att fansen knappast blir besvikna. För det blir aldrig tråkigt.
Fast hur man än vrider och vänder på det, är fortfarande Sam Raimis tre Spider-Man-filmer (2002, 2004, 2005) bäst. Trots att CGI-effekterna, datoranimationen, ständigt utvecklas, känns det inte riktigt så här, Raimis filmer hade även häftigare actionscener.

Lämna ett svar