En hundratvåårig rebell och ikon

Detta inlägg post publicerades ursprungligen på denna sida this site ;





Debatt

Under alla mina resor till England hade jag förmånen att bli presenterad för Drottningmodern. Den första gången var 1988 på Sandringhams slott. Det var inte mycket folk, de flesta bodde grannar med Sandringham och de gick alltid i den lilla bykyrkan S:t Mary Magdalene på söndagarna när drottningmodern var i residens. Jag frågade alltid om jag fick ta ett foto av Majestätet som alltid svarade: ”Yes. Of course”.
Hon fortsatte: ”Är det sant att Ni har kommit ända hit för bara min skull?” Jag svarade, jag skall komma varje år tills Ers Majestät fyller 100 år. Hon svarade: ”Nej, jag blir inga hundra år.” Hon levde till 102 år.

Första gången när jag besökte Sandringham sade några kyrkbesökare till Drottningmodern att det finns en svensk som gärna vill hälsa på Hennes Majestät. Varje år var hon angelägen att jag skulle få komma fram och hälsa på henne. Alltid med ett leende och ett igenkännande.
2002 avled Drottningmodern. Mina resor till London var slut. Jag hade åtta pärmar fulla med bilder och jag visste inte vem jag skulle ge dessa till. Jag skrev till the British Museum, Windsor Royal Archives och många andra. Jag tyckte att det var synd att slänga alla albumen för barnen ville inte ha dem. Men ingen annan ville ha dem.

Drottningmoderns trogna hovdam Lady Angela Oswald och jag hade blivit vänner och hon fick reda på att jag ville donera mina bilder på Drottningmodern som var prins Charles av Wales mormor. Brittiska ambassadören i Stockholm blev kontaktad av prins Charles som ville ha bilderna snarast. Prinsen beordrade ambassadören att omedelbart fara ned till Landvetters Flygplats där pärmarna skulle överlämnas. Ambassadören sade att det var ett ovanligt uppdrag. Men det var på prinsen av Wales order.

Som stöd tog jag med mig min gode vän Tommy Holl, fotograf på Expressen, och vi for till Landvetter för satt möta ambassadören. Det var spännande att leta rätt på rätt man. Vi trodde på en man i bowler hat, paraply, rak som en eldgaffel och behängd med ordnar. Han var ledigt elegant klädd. Han berättade hur angelägen prinsen var att få bilderna. Han avreste med diplomatflyg till London för att överlämna bilderna personligt på Clarence House som är Prinsen av Wales officiella residens i London. Tidigare hade det varit Drottningmoderns residens i London.

Jag fick många tack och jag höll med Lady Angela, att nu har bilderna kommit hem till sin rätta plats. Varje år fick jag en speciell inbjudan för att se på bilderna. Clarence House är ett privat kungligt residens men under några veckor på sommaren brukar Clarence House öppna för allmänheten i samband med konserter.
Jag skrev och tackade för inbjudan och skrev att jag kan inte komma själv. Men min son och familj skulle resa till London och jag bad att de skulle bli inbjudna. Efter många brev och ändringar av datum kom besked att de var välkomna.

Säkerheten på de kungliga residensen är mycket sträng och Andreas familj var tvungen att gå igenom vissa säkerhetstester. De var tvungna ha med sig nytagna foton och åldersbetyg. När de kom fram fick de komma in i ett mörkt rum där det var många vakter. FBI finns i USA och i England heter dom M15. De kan lätt avsluta ett liv. Diskret. Barnen i familjerna tyckte det var lite läskigt att ha ögonen på sig hela tiden och blev genomlysta med speciella kameror.
Klockan 15.00 exakt släpptes de in i Clarence House. De var min son Andreas med fru och dotter. Och sonens svägerska med man och deras två pojkar. Efter en kort väntan kom en hovdam ned och presenterade sig som Miss Jo-Anne Mead. Hon förklarade tydligt att detta var en unik händelse. Privatpersoner släpps inte in i några kungliga palats. Men tydligen hade prins Charles gett klartecken.

Det var flera vakter som följde med på rundvandringen. Man började att visa Drottningmoderns privata frukostrum och den mycket privata soffan. Andreas påpekade att den behövde renoveras.Drottningmodern hade alltid ett tiotals Welsch Corgi hundar som sprang fritt i alla rum. De hade förstört tyget och soffbenen på hennes frukostsoffa var avgnagda. Miss Jo-Anne påpekade att detta var hennes mycket privata rum och inget fick ändras för rummet skulle behållas som det var på Drottningmoderns tid.

Och hur var det med mina fotoalbum som enligt Lady Angela var så uppskattade? Nu låg de uppslagna på stora bord i stora salongen. I vanliga fall var de uppsatta på skärmar i de olika salongerna. Andreas påpekade att det var många bilder som tydligen var utplockade. Det stämde, prinsen hade själv plockat ut bilderna till sin och Camillas privata våning.

Camilla är prinsens andra hustru. Den första var den legendariska prinsessan Diana av Wales.
Miss Jo-Anne frågade en gång prinsen. ”Hur kunde Mr. Lindström ta sådana nära bilder som blev så väldigt personliga?” Prinsen hade svarat att de hade något slags vänskapsförhållande. Det hade hans mormor i alla fall berättat för honom.

Camilla, prinsen av Wales andra hustru, har titeln hertiginna av Cornwall. De gifte sig efter drottningmoderns död. Drottningmodern tålde aldrig Diana och sade vid flera tillfällen: ”Dianas namn får aldig kallas i Clarence House”. Kanske var Drottningmodern alltid juste men hon svek aldrig sin älskade dotterson som var hennes första barnbarn, Prins Charles av Wales.

Prins Charles berättade en gång för Miss Jo-Anne hur mycket Drottningmodern uppskattade min uppvaktning varje år. Jag bad alltid om lov: ”Your Majesty, may I take a photo of you this year too” var min ständiga fråga. Prins Charles som var Drottningmoderns favorit förstod att de uppstått något slags vänskapsförhållande.

Bilderna är inte proffsiga men de är nära och i nästan på alla ser hon in i kameran. Drottningmodern sade ofta att hon ogillade alla fotografer som kom i hundratals vid olika officiella tillfällen. Hon sade ofta: ”Jag vill inte prata med kameror. Jag vill möta människan bakom kameran”.
Varje sommar anordnar prinsen en konsert i Clarence House där många inbjudes. Vid den tiden brukar Clarence House öppna några veckor för allmänheten. Men det händer aldrig med några privata visningar för allmänheten för det är ett bebott kungligt palats.

Drottningmodern var Europas farligaste kvinna. Hur kunde drottningmodern bli så älskad? Det var Adolf Hitler som kallade henne för det. Europas farligaste kvinna. Tillsammans med premiärminister Winston Churchill ställde hon upp under Andra Världskriget. På nätterna gick hon ned till de utbombade Londonborna i tunnelbanorna för att ge tröst och aldrig ge upp gör det nazistiska oket. Londonborna sökte skydd för alla bombningar under Blitzen då Tyskland bombade London natt och dag.

Hon räddade demokratin för det nya Europa
Hela Europas demokrati var hotad att bli ockuperad av nazisterna. Hennes hjälte­gloria lever kvar så det var kanske inte så fel att bli förälskad i henne.
En hundratvåårig rebell och ikon.

Bertil Lindström

Lerumstidningen RSS

https://www.lerumstidning.se/2019/09/en-hundratvaarig-rebell-och-ikon/

Lämna ett svar