Romandebut av diktskrivare

LerumEfter många år som diktskrivare bestämde sig Daniel Stewart för att ge sig ut på okänd mark. Nu debuterar bibliotekarien från Floda som romanförfattare med thrillern Osannolik vänskap, till en man som bara ville vara människa.

LERUM: Efter många år som diktskrivare bestämde sig Daniel Stewart för att ge sig ut på okänd mark. Nu debuterar bibliotekarien från Floda som romanförfattare med thrillern Osannolik vänskap, till en man som bara ville vara människa.
Förra veckan kom Daniel Stewarts bok ut och han beskriver det som en något overklig känsla.
– Man får nypa sig i armen, man sover skönt på nätterna, säger han.
Att läsa och skriva är två stora intressen för Lerumsbon, vars vardag kretsar kring böcker. Han fick sin första timanställning som bibliotekarie på Lerums bibliotek 2007, lämnade sedan kommunen, men återvände och jobbar sedan 2016 som som bibliotekarie i Floda.
Satir
Osannolik vänskap, till en man som bara ville vara människa är utgiven av Lerumsförlaget Visto och handlar om en tidigare kritiker­rosad författare och tv-programledare vars stjärnstatus är dalande. När livet är som tråkigast träffar han en kvinna och inleder ett passionerat kärleksförhållande, men hennes kriminellt belastade exman sätter snart käppar i hjulen.
Den mörka historien, som även är en satir över den glamourösa kändisvärlden, är något helt annat än de många dikter han skrivit tidigare.
– En dikt kan man skriva på vägen till jobbet nästan, romanen har tagit två år, säger Daniel Stewart, som också beskriver den stora skillnaden i skrivprocessen.
– Även om fantasin får flöda fritt så är det viktigt med saker som sannolikhet och realism och man måste få läsaren att hålla ut, det måste hända saker så att läsaren behåller intresset.
Daniel Stewart har ambitionen att komma ut med fler böcker. Nästa roman hoppas han ha klar i slutet av 2020. Läs mer…

Revy med charm och glädje

LerumNu har Lerumsborna chansen att se en minneskavalkad med det bästa ur Sten-Åke Cederhöks revyer.Publiken har stor möjlighet till skratt och igenkänning.

helt okonstlat vill sprida glädje omkring sig. Och det är just det Fars-o- NoBelt gör i nya föreställningen Cederhöks café, en minneskavalkad med det bästa ur Sten-Åkes revyer.
Tar ton
Revyn innehåller en lång rad nummer som den som har sett Sten-Åke Cederhöks revyer någon gång säkert känner igen, om inte alla så i alla fall några av dem. Här återfinns bland mycket annat Solsken över Toltorpsdalen, Ett militärt minne och Läkarmottagningen.
Förutom talnumren bjuds det på musikaliska inslag med sång av skådespelarna men också allsång där publiken bjuds in till att vara med. Exempel på allsångslåtar är Knö dig in och Jubel i busken.
Med charm
Ensemblen bjuder på sig själva med stor charm. Dekor och scenkläder är också mycket bra och likaså musikerna. Enda negativa, förutom någon liten skådespelarmiss, var att det var problem med ljudet under premiärföreställningen. Förhoppningsvis är dock detta åtgärdat nu.
Premiären är alltså avklarad så nu återstår tre föreställningar. Och biljetterna går åt som smör i solsken. De två planerade föreställnigarna är utsålda och därför har man satt in en extraföreställning på kvällen den 23 november. Läs mer…

Anita Borke får årets kulturpris

KulturAnita Borke, ordförande för Lerums bygdegille, får 2019 års kulturpris i Lerums kommun.– Det känns väldigt omtumlande, säger hon.

Lerums bygdegille bildades redan 1955 och förvaltar Lerums hembygdspark som ligger på en av Dergårdarnas gamla gårdstun. Gårdens mangårdsbyggnad, Johns stuga, byggdes redan 1825 och är ett av de två ursprungliga husen i hembygdsparken som utgör ett minnesmärke över Lerums äldre bondgårdskultur. I parken finns även ett torp från 1700-talet, och ett 1900-talshus som tidigare stått i Göteborg.
Anita Borke har varit engagerad i Lerums bygdegille i mer än 20 års tid.
– Jag är född i Lerum och är väldigt intresserad av Lerumsbygden och min hemort. När de frågade mig om jag ville vara med tackade jag ja direkt, säger hon.
Anita är född 1937 och har varit Lerum trogen i stort sett hela sitt liv. Hon har sett den stora förändring som bygden genomgått under åren. Hon berättar att Lerum på 1940-talet bestod till större del av landsbygd och bondgårdar. Bostäderna var till största delen villor, till skillnad från dagens många flerfamiljshus. Några stora mataffärer fanns inte, utan det som gällde var små lanthandlar som låg utefter Göteborgsvägen.
– Vi hade till exempel två charkuteriaffärer. Och där kommunhuset ligger idag var det en stor äng där kossor gick och betade. Där landade till och med en helikopter en gång när högerpartisten Jarl Hjalmarsson var på besök, berättar hon.
För sitt arbete med Lerums bygdegille tilldelas Anita Borke nu alltså Lerums kulturpris.
– Det är väldigt överraskande och glädjande, det är roligt att de sätter värde på det man har gjort.
För kulturarvet vidare
Lerums bygdegilles främsta syfte är att föra kultur­arvet vidare för att kommande generationer ska kunna lära sig hur deras förfäder levde. Man samlar bland annat in och vårdar gamla föremål och fotografier, men bygdegillet ordnar även till exempel utställningar, allsångskvällar och konserter.
I hembygdsparken tar föreningen ofta emot besök, bland annat brukar skolor och SFI-elever komma för att lära sig hur man gjorde förr. Anita Borke är även ute mycket och berättar om sin barndom.
– Det är väldigt roligt att komma ut och berätta hur det var.
Motiveringen till kulturpriset lyder: ”Anita Borke tilldelas Lerums kulturpris 2019 för sin mångåriga gärning i Lerums bygdegille. Med engagemang och kreativitet har hon, som ordförande, drivit föreningens arbete framåt genom utställningar, musik, dans och allsångskvällar med främsta syfte att föra kulturarvet vidare.”
Priset, som utgörs av ett konstverk, delas ut i Dergårdsteatern den 30 november i samband med en konsert.
För den som är nyfiken på hembygdsparken och de olika husen anordnar Lerums bygdegille julmarknad den 1 december. Läs mer…

En bok med spännande lokal historia

GråboUtdrag ur boken:När skalden Carl Michael Bellman en dag besökte ett värdshus i Stockholm såg han vid ett bord en för honom okänd man som såg mycket sorgsen ut. Bellman gick genast fram till mannen och frågade varför denne var nedstämd. Mannen berättade då att han var präst och att under många år endast haft några få anställningar med ringa lön och att hans största önskan var att få den nu lediga tjänsten i Stora Lundby pastorat. När han fick reda på att namnet var Banck lovade han att se till att Banck skulle få den efterlängtade tjänsten i Stora Lundby. Nästa dag, när Bellman träffade kung Gustav III, frågade han om han fick sätta sin bank var han ville. ”Din bank” svarade kungen ”är det väl inte så mycket med. Den kan du sätta var du behagar.” På detta svarade Bellman ”I kraft av Eders Majestäts kungliga ord sätter jag honom i Lundby pastorat”. Då kungen frågade Bellman vad han menade förklarade denna att hans gode vän prästen Anders Banck önskade erhålla tjänsten i det lediga pastoratet i Stora Lundby. Kungen skrattade hjärtligt åt Bellmans påhitt och höll sitt löfte. Anders Banck fick fullmakt på pastoratet.Nu har en till synes oansenlig bok som döljer alla möjliga spännande historier släppts. Det är Göran Antefelt som har forskat kring gården Sandängen i Stora Lundby och hittat anekdoter om Heliga Birgitta, en präst som brände upp unika reliker och kommunens försök till stöld av släktgården.

Fröet till det som kom att bli den nyligen publicerade boken såddes 2013, när göteborgaren Göran Antefelt var i Gråbo och lyssnade på en föreläsning som Stora Lundby hembygdsförening hade arrangerat.
– Det handlade om mammas faster Agda Eriksson, som var småskolelärarinna, säger Göran.
När det blev paus började han bläddra i hembygds­föreningens böcker. Agda och Görans morfar växte upp på Sandängen, som var en gård med handelsträdgård i södra delen av Stora Lundby socken, nära gränsen till Stenkullen. I böckerna fanns tre handelsträdgårdar i Gråbo nämnda men inte Sandängen.
– Jag frågade varför inte den var med, och då svarade de att de inte kände till den.
Han tyckte att det var sorgligt att gården, som hans familj ägde under lång tid och han själv varit mycket på, skulle förbli bortglömd och började sin efterforskning.
– Först var det tänkt att jag bara skulle skriva om den senare perioden och göra ett litet häfte till familjemedlemmar. Men sedan växte projektet, konstaterar han.
Till 1500-talet
Göran forskade kring personerna som har bott och ägt gården under århundraderna. Han har förutom att förkovra sig i böcker från hembygdsföreningen också läst en lång rad handlingar i arkiven och tittat i gamla tidningar. Under resans gång stötte Göran på mängder av intressanta historier som fick honom att forska vidare, som till exempel hur det gick till vid storskiftet och laga skiftet. Han kom tillbaka till 1540-talet.
Varför slutade du då?
– Jag tycker att det är bra att ha kommit så långt tillbaka i historien, det är inte lätt att hitta uppgifter från tidigare än så, svarar han.
Vad var mest spektakulärt?
– Det var nog att heliga Birgitta var i det som nu är Gråbo runt 1350, i samband med sin resa till Rom. Jag visste inte att hon hade varit i Stora Lundby kyrka och lämnat reliker.
Vad hade det med gården att göra?
– Jag tog med det eftersom pappan till en kvinna som ägde gården brände upp relikerna. Han var kyrkoherde i slutet av 1600-talet och på den tiden ville man inte ha kvar något som hade att göra med katolicismen.
Vad var det för reliker?
– Det ska bland annat ha varit en bit av Jesus kors och en bit av Petrus svärd. Men jag har läst att skulle allt det man sa var delar av korset verkligen vara det så skulle korset ha varit enormt stort, det är inte troligt alla delar som sägs komma därifrån verkligen gör det, svarar Göran.
Under 1500-talet fram till slutet av 1700-talet var Sandängen en frälsegård som låg i byn Tollestorp tillsammans med två andra gårdar. Gården ägdes under dessa århundranden av olika adelssläkter som inte var bosatta på gården eller nära den. Undantaget var adels­släkten Örnevinge som bodde på närbelägna Högsboholm i Floda och adelskvinnan ­Elisabet Cronström som bodde på Öijared.
Dömd till döden
Gustaf Olofsson Stenbock kan ha varit den förste kände ägaren av gården. Hans dotter, Katarina, blev drottning. En annan ägare, Hogenskild Bielke, dömdes till döden och avrättades på Stortorget i Stockholm 1605. Efter avrättningen sattes han avhuggna huvud upp på Stockholms stadsmur.
Vet du med säkerhet att informationen stämmer?
– Det mesta är verifierat. Informationen om relikerna som heliga Birgitta lämnade kommer från nedtecknade anteckningar av prästen Ström som kom till prästgården runt 1750-talet, förklarar Göran.
I boken finns också en rad artiklar från Lerums Tidning som handlar om att kommunen köpte en del av ursprungsgården, Sandängen vid Åsen, till vrakpris. Syskonen Sture Eriksson och Maj-Britt Antefelt ville för allt i världen inte sälja, men kommunen tog lagen till hjälp för att få igenom köpet.
Dessa är bara några ur en lång rad spännande anekdoter som finns i boken, med titeln Sandängen i Stora Lundby, som Göran Antefelt har tryckt själv. Han ska sälja på lördagarna den 16 och 23 november i Solkatten i Lerum och fredagen den 15 november och onsdagen den 20 november i restaurangen i Parasollen i Gråbo. Vid samtliga tillfällen sker försäljningen några timmar runt lunch.
Utdrag ur boken:När skalden Carl Michael Bellman en dag besökte ett värdshus i Stockholm såg han vid ett bord en för honom okänd man som såg mycket sorgsen ut. Bellman gick genast fram till mannen och frågade varför denne var nedstämd. Mannen berättade då att han var präst och att under många år endast haft några få anställningar med ringa lön och att hans största önskan var att få den nu lediga tjänsten i Stora Lundby pastorat. När han fick reda på att namnet var Banck lovade han att se till att Banck skulle få den efterlängtade tjänsten i Stora Lundby. Nästa dag, när Bellman träffade kung Gustav III, frågade han om han fick sätta sin bank var han ville. ”Din bank” svarade kungen ”är det väl inte så mycket med. Den kan du sätta var du behagar.” På detta svarade Bellman ”I kraft av Eders Majestäts kungliga ord sätter jag honom i Lundby pastorat”. Då kungen frågade Bellman vad han menade förklarade denna att hans gode vän prästen Anders Banck önskade erhålla tjänsten i det lediga pastoratet i Stora Lundby. Kungen skrattade hjärtligt åt Bellmans påhitt och höll sitt löfte. Anders Banck fick fullmakt på pastoratet. Läs mer…

Kulturstipendium till Malin Wättring

MusikMusikern och kompositören Malin Wättring från Lerum är en av de som tilldelas Sten A Olssons kulturstipendium 2019.

Malin Wättring är jazzmusiker, saxofonist och kompositör. Hon är uppvuxen i Lerum men är numera bosatt i Göteborg. Den 6 december är hon en av sex personer som får ta emot Sten A Olssons kulturstipendium 2019 på 300 000 kronor. Utdelningen sker i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus, då publiken får möjlighet att möta några av stipendiaterna i exklusiva liveframträdanden.
”För saxofonisten, jazzmusikern och kompositören Malin Wättring är rörelsefrihet och musikaliska samarbeten avgörande. Malin Wättrings eget uttryck kan vara lyriskt och melodiskt, men också rått, pådrivande och kraftfullt. Det handlar om att lyssna och att vara lyhörd, fånga det som händer i stunden, låta musiken bli ett samtal. Utöver huvudinstrumentet tenorsax, använder Malin Wättring sig även av sopran-, alt- och barytonsax, men också klarinett, gitarr och den egna rösten”, skriver stiftelsen i ett pressmeddelande.
Sarah Klang
Bland övriga stipendiater kan nämnas sångerskan Sarah Klang, i dagarna aktuell med sitt andra album och skådespelaren Mattias Nordkvist, aktuell som Gustaf Löwander i SVT:s dramaserie Vår tid är nu.
Årets honorärstipendiat är skådespelaren Claes Eriksson, som under hösten har kunnat ses på Lorensbergsteatern i Göteborg med soloföreställningen Vardagsmat.
Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur grundades år 1996 i samband med skeppsredare Sten A Olssons 80-årsdag. Genom stiftelsen lämnar familjen stöd till forskning och kulturverksamhet främst i Göteborg och västra Sverige. Läs mer…

Gästar Dergården med dramakomedi

TeaterDe lärde känna varandra på Vallarnas friluftsteater. Nu har Flodabon Ola Hedén och Lars Classon skrivit en föreställning ihop. I november spelas den på Dergårdsteatern.

Lars Classon är uppvuxen i det lilla samhället Fegen i Svenljunga kommun. Som son till Krister ”Stefan & Krister” Classon är han mer eller mindre född in i underhållningsbranschen. Han har jobbat som manusförfattare och regissör i 15 år, och har även stått på scenen i ett stort antal komedier och revyer.
Flodabon Ola Hedén har haft en lite mer krokig väg till scenen. Han är uppvuxen på Källö-Knippla i Göteborgs norra skärgård, och jobbade tills han var i 25-årsåldern som elektriker. Han hade länge spelat hockey och fotboll, men skador satte stopp för idrottandet. I jakten på en ny hobby kom i kontakt med teaterns värld och efter det var han fast. Han sa upp sig från sitt jobb och sökte in till en teaterutbildning.
Vallarnas friluftsteater
Lars Classon och Ola Hedén lärde känna varandra för några år sedan när de jobbade ihop på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg – Lars som manusförfattare och Ola som skådespelare. Nu är de aktuella med föreställningen Tralala – om helvetet vi kallar livet, där duon själva står för allt: manus, regi och skådespeleri.
Föreställningen beskriver duon som en dramakomedi, Den tar sin utgångspunkt i två på ytan väldigt olika personer som inte känner varandra men som går på bio för att se samma film. Båda två somnar och när de vaknar är de inlåsta, och tvingas att umgås med varandra.
– Inuti är de båda två människor med liknande problem. Och det kanske finns en anledning till att det är just de två som är där, säger Lars Classon.
– Det är en komisk föreställning men den har också en djupare botten, fortsätter han.
Ute på turné
Sedan mitten av september är Lars Classon och Ola Hedén ute på turné med föreställningen. Under hösten har de totalt 25 föreställningar inbokade. Och har de ett 15-tal föreställningar inbokade redan.
– Vi hoppas på 25 föreställningar även i vår, säger Lars Classon.
Den 17 november spelar de på Dergårdsteatern i Lerum, som ju får anses vara Flodabon Ola Hedéns ”hemmateater”.
Ola Hedén, som tidigare spelat på Dergården två gånger med föreställningen Alla heter Allan, hyllar teaterlokalen.
– Det är en otroligt skön och bra teaterlokal att spela i. Den har bra akustik och är lagom stor, säger han.
Han och Lars Classon hoppas att Lerumsborna ska sluta upp mangrant.
– Det vore jätteroligt om de ville komma, det är en jäkligt bra historia och det kommer att bli en trevlig kväll, avslutar Ola Hedén. Läs mer…

Vilda scener när gängen gör upp

LerumVad händer när två skolor slås ihop till en, när två tuffa tjejgäng ska samsas om samma revir och elevernas sociala karta ritas om? På sitt skruvade vis är det här frågor som årets gymnasie­cabaret utforskar i föreställningen Du måste flytta på dig.

En tjej försöker frenetiskt bända bort handen som håller henne i ett grepp om halsen och överallt omkring henne råder full kalabalik när elever drar varandra i håret, sluggar knytnävslag mot varandra och använder stolar som tillhyggen. Det går visserligen våldsamt till, men det stora rallarslagsmålet paketeras in på ett humoristiskt vis när vi dyker in mitt under repetitionen inför årets upplaga av Lerums gymnasie­cabaret.
Tjejen som till sist kommer loss från strypgreppet heter Ella Scherdin och är manusförfattare till Du måste flytta på dig tillsammans med Tilde Strömberg Rye.
Egna erfarenheter
Under en paus berättar de om handlingen där oron spridit sig som en löpeld efter en sammanslagning av två skolor. Scenen de precis repeterat visar att det minst sagt går vilt till när eleverna försöker hitta sina roller i den nya ordningen som råder och drabbar samman i hierarkiska maktkamper.
– Det är väldigt mycket bråk och när vi har kommit fram till den här scenen har vi nått bristningspunkten för allt hat, förklarar Ella Scherdin.
Egen flytt
En egen flytt ligger till grund för idén. De har inte bytt skola, men känslan var lite densamma när estet­eleverna var tvungna att flytta ifrån sin byggnad Häggen på Lerums gymnasium.
Själva föreställningen har dock ingen lokal prägel, under arbetet med manuset har de istället främst hämtat inspiration från Mean Girls och andra highschoolfimer.
– Det är mycket stereo­typer, säger Tilde Strömberg Rye.
Svensk pop
Musiktemat är svensk pop, ett medvetet val från manusduon som använder låttexterna som en viktig komponent i berättelsen och tror att publiken bäst tar till sig texter på svenska.
– Vi flätar in låtar med tydliga budskap och vill integrera musiken så mycket som möjligt i föreställningen, säger Tilde Strömberg Rye.
– Så var det inte förra året, då tågade sångarna in, gjorde sin grej och tågade ut igen, tillägger Ella Scherdin.
Lerums gymnasiecabaret har en över 30 år lång tradition och i år bidrar ett 60-tal elever med skådespeleri, sång, musik, scenografi och kostym. På söndag är det premiär i Dergårdsteatern, därefter väntar tre dagar med fem skolföreställningar och ytterligare en offentlig föreställning på onsdag kväll.
– Vi är taggade och det är kul när det är så många föreställningar, då finns chansen att utvecklas efter hand och det är bara att gå in och ge allt, säger Tilde Strömberg Rye. Läs mer…

Tolkar Johnny Cash i Smedjan

TolleredFlera stora namn har uppträtt på den lilla intima scenen på Smedjan i Tollered. Härnäst är det Damon Collum and friends som gör sina tolkningar av Johnny Cash-låtar.

Det är den ideella kulturföreningen Smeden och Spindeln som arrangerar de tre till fyra spelningarna per halvår i den fina gamla Smedjan i Tollered. Det är en liten och fint restaurerad lokal som har tillhört gamla Tollereds fabriker.
– Artist och publik är nära varandra, vilket gör att det blir väldigt fin närvaro. Vi brukar också avsluta varje spelning med att ta ett foto på artisten tillsammans med publiken, det brukar vara uppskattat, av både artist och publik, säger Cecilia Oldenqvist från kulturföreningen.
Härnäst, den 9 november, uppträder Damon Collum and friends. Det blir en spelning som kommer att passa alldeles utmärkt i den lilla kulturhistoriska lokalen.
Varför ska Lerumborna komma och lyssna?
– För att få en intim upplevelse med artisten och skön musik. En härlig totalstämning, svarar Cecilia.
Flera skivor
Damon Collum har tidigare släppt flera skivor med bandet The Don Darlings.Han är en i en lång rad artister som kulturföreningen har fått till lilla Tollered, däribland återfinns många riktigt tunga namn som till exempel Sarah Klang, Jens Lekman och Niki and the dove.
– Sarah Klang var en succé, vi lyckades boka henne precis innan hon blev så stor och dyr att vi inte skulle ha råd, säger Cecilia.
Gör skillnad
Hon förklarar att kulturföreningen vill göra skillnad i Tollered.
– Det händer det vi vill skall hända här, för oss som bor här naturligtvis, men lika mycket för vänner och besökare som uppskattar det lika mycket som oss. Vi vill ha scenkonst omkring oss, och det har blivit främst konserter, men vi ser också andra möjliga gästspel hos oss framöver.
Föreningen välkomnar nya medlemmar.
– Det händer alltid något bra och inspirerande på våra arrangemang. Lite som Tollereds biograf, du kanske inte har helkoll på filmen som visas, men du vet att den är nog utvald och riktigt värd att se. Lite så vill vi att upplevelsen skall vara hos oss med. Jag har själv blivit överraskad av genrer jag inte till vardags lyssnar på, men som har gjort ett intryck på mig i den sättning och det intima format som Smedjan skapar, säger Cecilia och fortsätter:
– Nu knyter vi ihop året med något vi kallas för Decemberdekadensen, sedan väntar en spännande vår. Läs mer…

Chans att se konst av många

KommunenNu har kommunborna chansen att se lokalt varierat konstnärligt uttryck. Det är nämligen återigen dags för Konstrundan, där en lång rad Lerumskonstnärer öppnar sina hem, ateljéer eller gör gemensam sak i en utställningshall.

Under årets upplaga av Konstrundan visar 22 Lerumskonstnärer sina verk. Tre av dem, Viva Hildingsson, Anna Kaber och Liselotte Klingener, har valt att ställa ut sina silversmycken i en gemensam lokal i Hedefors bruk – Hotell Dahlia.
Når många
– Det här är ett bra sätt att nå ut, det är mycket folk som åker runt i de medverkande kommunerna. Det attraherar en stor publik, säger Liselotte Klingener.
När de ska beskriva favoriten bland sakerna de gjort svarar de:
– Jag gjöt en groda en gång, den var väldigt svår att få till och jag kommer nog inte kunna göra en likadan igen. Varje gång någon frågar vad den kostar drar jag till med något högt som jag tänker att de aldrig skulle betala, som 10 000 kronor. Jag vill inte sälja den. Men förra veckan var det en man som köpte en av mina gjutna dalahästar. Först tänkte jag nej, ska han köpa den, som jag har lagt ner så mycket arbete på. Men sedan kändes det bra. Jag hade mina saker på ett bord på en marknad och det var en familj som kom fram och tittade på dalahästen, ett tag efter att de hade gått kom mannen springande tillbaka med kontanter i handen och köpte den, svarar Anna Kaber.
För Liselotte Klingener är det halsbandet solregn som har en särskild plats i hjärtat.
– Jag gör oftast några stycken av varje modell och har fått många fina berättelser från personer som har köpt ett sådant halsband.
Viva Hildingsson har gjutit två små tangoskor som örhängen.
– Jag gav bort den ena men den andra vill jag inte sälja. Min man och jag gick och dansade tango och när kursen var över gav jag örhänget till dansläraren.
Fler tillsammans
Trion har en rad smycken att visa upp till helgen. De ska också visa hur de arbetar, och har med sig arbetsbänk och en del verktyg.
Under helgen 26 till 27 oktober ställer totalt 84 konstnärer ut sina verk i de fem kommunerna Lerum, Partille, Alingsås, Härryda och Mölndal. Många av dem visar konst i sina hem och/eller ateljéer. Men det är inte bara trion i Hedefors som gör gemensam sak och visar sina verk tillsammans i en utställningslokal, exempelvis är det flera konstnärer i olika konstellationer som visar målningar i Tingshuset i Lerum, Ateljé E20 i Tollered och Dergårdens hembygdspark. Och i Hedefors bruk finns det dessutom, förutom silversmidet, möjlighet att se målningar av Gun Eld Sandström och Karin Nilsson. Läs mer…

Revyn hedrar en go göteborgare

KommunenGapskratt och igenkänning ska det bjudas det på i Fars-o-No-Belts nya revy Cederhöks café, med nummer hämtade ur den sköna göteborgarens arv. Och just nu pågår repetitionerna för fullt.

Revygänget repeterar på olika håll i kommunen. Den här torsdagskvällen, i förra veckan, är de hemma hos Marita och Lars-Erik Snällman. Efter att det inledande fikat är avklarat drar repetitionerna igång.
– Vänta, jag måste bara hälla upp och ta med en kopp kaffe till, säger Tommy Wiss.
– Även om du inte har några scenvanor så har du sena vanor, skrockar Jan Lundberg och de som inte har hunnit lämna köket skrattar och nickar uppskattande.
Ensamble
Ute i vardagsrummet ställer sig sedan Tommy Wiss, Jimmy Hellgren och Peter Eriksson på den påhittade scenen och levererar sina repliker med säkerhet. De övriga sitter och tittar. Och brister ut i gapskratt med jämna mellanrum – även om det med all sannolikhet inte är första gången de hör skämten. Stämningen är god.
Favorit
Den 9 november är det premiär för Cederhöks café. Föreställningen, som visas i Torpskolans aula, sätts även upp den 16 och 23 november.
Varför Sten-Åke Cederhök?
– För att han är en favorit. Jätterolig, slår Marita Snällman fast och fortsätter:
– Vi ville hålla oss till och hedra de gamla revyerna och har med många klassiska nummer, som många känner igen. Det är roligt om inte de gamla revykungarna försvinner.
Det är dock inget från Albert och Herbert.
Varför ska Lerumsborna komma och kolla?
– För att det här gänget gillar att roa. Det är ett gott gäng. Många äldre kommer känna igen numren och skratta igenkännande, men det vore roligt om även yngre kom och tittade, svarar Marita Snällman.
– Det är folkligt, och lite långsammare tempo än mycket som görs idag. Och Sten-Åke Cederhök är en riktigt go göteborgare, tillägger Suzanne Sundquist. Läs mer…

Har gjort starka avtryck i näringslivet

LerumLerumsprofilen Curt Dahlén har de senaste åren mest gjort sig känd som konstnär. Men han har också under sitt yrkesverksamma liv gjort ett icke förglömligt avtryck – som grafisk designer.

Nu har hans verk sammanställts i en bok – Curt Dahlén: Grafisk design i system. Författaren Stefan Krantz skriver i förordet ”för mig som är uppväxt i 70-talets Göteborg, bland företagssymboler som Crawford, ESAB, Femmans varuhus, stripsen på farsans Volvo-lastbil och till och med paketet till lågpris-ciggen Stanton jag ibland rökte på 80-talet, samtliga ritade och formgivna av Curt Dahlén, har det osökt resulterat i ett nostalgiskt äventyr.”
Intresserade
Curt Dahlén blev förvånad när Stefan Krantz hörde av sig och ville skriva en bok om hans yrkesverk.
– Men Stefan har gjort ett oerhört stort jobb. Fantastiskt. När jag såg allt han hade fått ihop frågade jag om jag verkligen har gjort allt det här, säger Curt Dahlén.
Efter att ha sålt verksamheten sysslar Curt Dahlén idag med konst, något han brinner för. Men arbetet med grafisk formgivning var också givande.
– Det bygger mycket på kreativa lösningar och ord, slår han fast.
Författaren Stefan Krantz är också grafisk designer.
När han får frågan varför han valde att skriva boken svarar han:
– Från det att jag för några år sedan fick reda på att Curt Dahlén, en lokal formgivare i Göteborg, ritat logon till svetsningsföretaget ESAB, så har den vetskapen intresserat mig såpass att jag till slut bestämde mig att söka upp honom.
En annan anledning var vetskapen om att det överhuvudtaget fanns en renodlad grafisk designstudio i Göteborg, och Sverige, under 60-70 talet.
– Av tradition brukar företag av den storleken, bland annat Mölnlycke, ESAB, SKF och Volvo, vända sig till London-kontor som till exempel Landor eller Wolff, åtminstone på 70-80 talet, säger han och fortsätter:
Tagen
– Och efter första mötet med Curt Dahlén blev jag minst sagt tagen. Det visade sig att det inte bara var ESAB han hade arbetat med, utan samtliga av Göteborgs globala industriföretag med mera. Vi träffades några gånger tills jag frågade om jag fick lov att dokumentera hans arbete.
– Och för egen del var det en bra chans att göra något nytt.
Vad tycker du om Curt Dahléns yrkesverk?
– Det är ofattbart hur mycket han gjort och hur bra hans grafiska hantverk är. Han kan konsten att göra enkla symboler levande. Symbolerna berättar något och fortfarande, efter cirka 50 år, är många av logotyperna i bruk.
Föreläsare
Stefan Krantz berättar vidare att förutom det grafiska så var Curt Dahlén i stor utsträckning ute och reste runt och undervisade och föreläste om grafisk design och corporate identity, också kallat företagsidentitet.
– Han var en pionjär med att visuellt systematisera företag och reste över hela världen för att både lära ut och själv lära sig mer.
Något särskilt som sticker ut i Curts arbeten?
– Jag gillar hans tidiga logos för blamd ammat Rydboholm textil, Neptun mattor, Magra betong och Femman. Men självklart arbetet för ESAB, ett väldigt intakt identitetsarbete och jubileumssymbolen till Norrköping som senare blev stadsvapen.
Curt Dahlén föddes 1931 och är uppvuxen i Norrköping. På 1960-talet tog han steget att starta en egen firma, Curt Dahlén Design Studio. Ett av de första företagen som anlitade firman var Magra Betong. Han arbetade även med Volvo redan på 1960-talet, där han anlitades för att hjälpa till med att organisera och arbeta med identitetsproblematik. Alla avdelningar hade vid denna tid olika profil och de letade en helhetslösning. Under arbetet med Volvo utvecklade Curt en affärsrelation med dåvarande vd:n för koncernen, PG Gyllenhammar.
På 1970-talet började Curt även att undervisa och handleda på HDK, högskolan för konst och design i Göteborg.
Curt och hans designstudio Innovaform var lika produktiva under 1980-talet, och arbetade då bland annat med Mölnlycke, SKF och jubileumssymbolen för Curts gamla hemstad Norrköping.
Boken är tryckt i 1 500 exemplar i första upplagan, och den finns på Akademibokhandeln i Lerum.
Kommer den användas i undervisning?
– Det hoppas jag verkligen, jag har själv undervisat i grafisk design och tycker inte det finns någon liknande litteratur inom svensk grafisk design, svarar Stefan Krantz. Läs mer…

Hon debuterar som barnboksförfattare

TolleredTolleredsbon Malin Linneroth gör debut som barnboksförfattare. Nyligen kom första delen i bokserien om Signe ut.Till vardags arbetar författaren på SVT, med bland annat Arvinge okänd och Smartare än en femteklassare.

Det är Malin Linneroth som har skrivit och Lisa Moroni som har gjort illustrationerna till barnboken Vill ha den själv. Boken handlar om Signe, som blir bjuden på kalas och köper en present, som hon sedan har svårt att släppa ifrån sig.
– Som vuxna lär vi barnen att man ska dela med sig och att det är viktigt med rättvisa, men sedan slänger man in ett barnkalas där det är en unge som får blåsa ut ljusen, stå först i kön till fiskedammen och få alla paket. Det kan bli en krock mellan vuxenvärldens och barnens känsla för vad som är rätt, säger Malin Linneroth.
Idén om att skriva en barnbok föddes när Malin arbetade på tidningen Skriva och gjorde ett reportage om barnböcker.
– Då förstod jag att man varken behöver göra illustrationerna själv eller känna någon som kan illustrera. Om jag skrev en text skulle förlaget hitta en illustratör, säger hon och fortsätter:
– I en barnbok är det så få ord att det läggs stor vikt vid varje ord och rytmen. Det tycker jag om.
Gräver där hon står
En annan orsak till att det blev en barnbok är att hon är i den perioden i livet nu, med tre barn som är två, sju och tio år. Hon konstaterar att i framtiden, när barnen blir äldre, kommer hon kanske ge sig i kast med att skriva ungdomsböcker.
Förlaget Alfabeta valde illustratören Lisa Moroni, som tidigare bland annat har illustrerat böckerna om Julia, för att rita bilderna till Malins text.
– Det blev jättebra. Med hennes illustrationer blev resultatet mycket bättre än vad jag själv hade kunnat tänka mig att det skulle bli, säger den nyutgivna författaren.
En overklig känsla
Det var en mäktig känsla att ha den första egna boken i sina händer.
– Nästan lite overkligt.
En annan riktigt stor upplevelse var att få ha med den egna boken på bokmässan.
– En dröm. Jag har varit på bokmässan med mamma sedan jag var liten. Jag såg en person som stod i kön till kassan med boken. Det var häftigt.
Gick du fram?
– Nej, jag vågade inte.
Det är tänkt att den här ska vara den första i en rad böcker om Signe.
Varför valde du namnet Signe?
– Jag tycker att det är fint. Det har varit ett namn som vi har haft på listan över tänkbara namn till våra barn, men så har det blivit andra namn, och då fick bokbarnet heta så, svarar Malin.
Hon har arbetat som journalist på radio, tv och tidningen Skriva. Och var programledare för P3-programmen Morgonpasset och Frank. I båda dessa utgick hon från sig själv och berättade anekdoter från det egna livet, något hon efter ett tag kände att hon hade fått nog av. Då blev det istället tv.
Nyligen avslutade Malin arbetet med Arvinge okänd, ett program som går ut på att programledarna Kattis Ahlström och Niklas Källner söker upp personer med rätt till arv. Malin är inslagsproducent och manusförfattare till två av programmen som sänds den här hösten. Hon har arbetat med produktionen även de tidigare säsongerna.
– Jag var med och utvecklade programmet. Det är ett slags berättande, vi visar upp stora livsöden och tar upp känsliga och komplexa frågor, säger Tolleredsbon.
Nu arbetar hon med frågeprogrammet Smartare än en femteklassare, ett program där vuxna testar sin kunskap i ämnen som barn lär sig i första till femte klass. Om de inte kan svara får de ta hjälp av barn i studion. Läs mer…