Som Monkango hittade hon sin röst

GråboHon gick från att förneka sitt kongolesiska arv till att omfamna det. Nu släpper debuterande Monkango världsmusik med rötterna i centralafrika. Och hon levererar – med styrka och glädje.

Gråbobon Anna Löwenmark föddes i Kongo 1985. Hennes biologiska mamma dog när hon var nyfödd. Anna var också allvarligt sjuk och togs till sjukhus svävades mellan liv och död.
Ett svenskt par, som var i Kongo som missionärer, tog den lilla babyn till sitt hjärta och adopterade henne. De gav henne namnet Anna men behöll även namnet Monkango, som hon hade hetat tidigare.
Kunde inte din biologiska pappa ta hand om dig?
– Han gav sig vidare när mamma dog, så var det där på den tiden, svarar hon.
Flyttade till Sverige
Anna och hennes familj bodde i Kongo i fyra år. Sedan flyttade de till Åmål.
– I Sverige kände jag att jag ville vara Anna, jag ville passa in. Jag tyckte att det var fruktansvärt irriterande att jag också hette Monkango, och funderade till och med på att ta bort namnet.
Hon är väldigt social, och var så även under uppväxten, och trivdes fint i Åmål där hon hade många vänner.
– Men samtidigt fönekade jag mitt namn och på något sätt även mitt ursprung, konstaterar hon.
Musiken är och har alltid varit oerhört viktig för Anna. Hon började skriva egen musik tillsammans med en vän när hon var i tolvårsåldern. Hennes pappa kände producenten Stig Lindell och tog med sig henne till hans studio.
Stig har arbetat med många stora produktioner och artister, till exempel Seal. Han rådde Anna att försöka hitta sin egen röstidentitiet, alltså det som är speciellt med just hennes röst. Hon tog till sig informationen.
Kallade på henne
Men sedan tog det många år innan hon återvände till tanken på att hitta sin röst. Anna hann träffa och gifta sig med kärleken Sven och paret fick tre barn. Familjen flyttade till först Göteborg, sedan Sjövik och slutligen Gråbo, där de nu har byggt en ny stor villa.
Hon fortsatte att hålla på med musik, och är bland annat körledare för Flow Gospel Choir i Gråbo.
– Jag kände att musiken kallade på mig. Och Stig hade sått ett frö i mig som hade grott färdigt.
Anna sökte sitt musikaliska arv i Kongo och hamnade i worldmusic med kongolesiska toner.
– Jag accepterade och välkomnade Monkango och mina rötter, säger hon med ett stort leende.
När hon skulle välja ett artistnamn var det inte svårt.
– Det fanns ingen tvekan, det blev Monkango, säger hon med eftertryck och fortsätter:
– Monkango har sitt eget sound och strävar inte efter att efterlikna någon annan artist.
Tre låtar
Anna började arbeta med producenten Stig Lindell. Hittills har hon som Monkango släppt tre låtar, Crazy, Bye Bye och The right thing. De finns bland annat på Spotify och Youtube. Tanken är att fler låtar ska släppas successivt.
Hon har gjort flera radio- och tidningsintervjuer och hoppas att allt fler ska upptäcka hennes musik.
– Stig ska åka till Nashville Los Angeles och träffa flera prominenta musikpersoner om min musik så jag har stora förhoppningar, säger hon med ett nytt stort leende.
Tanken är att Monkango ska vara ett varumärke, som är delaktig i många olika affärsidéer.
Att Anna nu har omfamnat sitt ursprung har också lett till att hon har hittat sin biologiska syster i Afrika. Hon har fått ett brev från sin biologiska syster men har ingen tät kontakt
– Men jag hoppas att det ska bli mer av detta och att jag kan hälsa på framöver. Läs mer…

Jürgen är en mångsidig konstnär

StenkullenSom få konstnärer lever Jürgen Asp på sitt konstnärskap. Vid sidan av konsten har han dock ett stort naturintresse. Han tycker om att vandra i fjällen, cykla och vara ute i sin segelbåt Nanuk. Han är också skeppare, och hyrs in för att segla turister runt Västkusten och ute på havet under somrarna.

Fram till nyligen bodde Jürgen Asp i krokarna av Stenungsund, där han hade både sin bostad och ateljé. Ateljén vid havet har han bytt mot ateljén på Konstfabriken i Hedefors och ombord på segel­båten Nanuk på Ringön.
– Lerums kommun är väldigt trevlig, konstaterar han och tillägger.
– Jag tycker om att cykla, och har precis inhandlat en karta, så jag har redan hunnit cykla runt en del. Här finns väldigt mycket att upptäcka och fina vägar att utforska.
Det stora intresset vid sidan av konsten är dock segling. Han äger en liten båt som är åtta gånger tre meter och beskriver den som skön både att segla och bo i.
– Jag kan segla dit jag vill med den båten och hittar lätt in i olika hamnar. Jag tycker om att ge mig iväg sent på året, bara isen inte lagt sig.
Men han seglar inte bara sin egen båt utan blir också inhyrd som skeppare på charter­båtar, där han tar hand om människor som vill ut på havet, men som själva inte kan segla. Här handlar det om stora båtar, som är så djupa att de inte alltid kan seglas inomskärs.
”Sju oerfarna tyskar”
– Jag ansvarar för båten och ser till att gästerna har det bra. Nyligen var jag ute med sju oerfarna tyskar och det var roligt att segla med dem, även om de gjorde det mesta fel.
Jürgen tycker om att resa, men konstaterar att det handlar både om tid och pengar. Ett sätt att göra det billi­gare­ är att ta långfärdscykeln, packa med campingtältet och spritköket.
– Jag har cyklat en del i Alperna och runt om i Europa, eftersom jag tycker om att möta kulturer, människor och landskap från cykelsadeln.
Måleriet tar en stor del av Jürgens liv, även om han är noga med att skilja på fritid och arbete. Han målar inte på helger och han tar inte alltid med sig jobbet ut på havet, om han inte är ensam ombord.
”Ingen lek”
– Det är ingen lek att vara konstnär på heltid och det måste ju gå runt. Det krävs en del socialt engagemang, men det kan samtidigt vara väldigt roligt.
– För mig är det viktigt att gå utanför bekvämlighets­zonen, både i mitt måleri och i livet.
Jürgen har alltid tecknat och säger att han tycker om att uttrycka sig på ett konstnärligt sätt, både i bild och text. Redan som 17-åring gick han på konstskolan i Stockholm och i Göteborg och fick några år senare chansen att livnära sig på konst och bilder. Hans konst har förändrats med tiden och under en lång period var det akvarell­målning som gällde. Just nu målar han i akryl, med en kombination av akryl och akvarell.
– Jag blir glad av att måla i akryl och njuter av färgen, duken och penseln. Det är en helt ny värld som öppnat sig.
– Just nu är mitt projekt att måla blommor och det kommer jag nog att hålla på med ett tag.
Västkustmotiv
Annars är det Västkusten som varit Jürgens främsta motiv. Många tavlor med växter, stenar och vatten har det blivit.
– Jag provar ständigt min konst och mina bilder. Mitt arbete måste beröra mig och få mig att leva.
– Jag avtecknar livets med tillförsikt och stor glädje. I akvarell, akryl och blyerst, i både stora som små format och det vita pappret och ­duken utmanar mig.
Ann-Charlotte Edgarann-charlotte@lerumstidning.com0302-510 62 Läs mer…