Läskigt att spara till sina barn – men ännu läskigare att låta bli

Foto: TT

Att spara hela barnbidraget kan bli till över en halv miljon kronor.

Min bankman hyssjade mig mitt i en mening. Lät mig förstå stundens allvar, att jag stod på randen till ett misstag.

Sedan berättade han en mörk historia.

Tusentals nyblivna föräldrar har suttit i samma stol före mig. Med tillförsikt har de tänkt öppna fondspar i barnets namn, med månatliga överföringar, hög risk, för att arton år senare få leka Efraim Långstrump och överräcka en kappsäck guld. Säga att du är fri, skaffa dig en bostad med knarriga trägolv, skaffa dig ett djur!

– Men något händer under uppväxten, sa bankmannen med smalnade ögon.

När barnet närmat sig myndig ålder vill inte föräldrarna lämna över pengarna längre, inte riktigt än. Avkomman är inte ansvarstagande nog, summan är för hög.

Som enskilt exempel vore det inget att orda om. En del är slarviga i tonåren. Men nu rör det sig om ett mönster som lett till att banken på bred front råder dig att behålla kontrollen och se när tiden är mogen för en gåva. 20? 24?

Det är outsägligt sorgligt.

Inget som hänt med samhället sedan millennieskiftet motiverar föräldrarnas misstro. Sedan år 2000 har niondeklassarnas bruk av narkotika minskat och av alkohol halverats. Dagens unga både begår och utsätts för färre brott. De är lugna, lite överviktiga och födda till ett samhälle som knuffar in dem i städerna, bort från naturen, in i skärmarna.

Och in i en ny ekonomi. I snärtiga ingresser förklarar affärstidningarna att guldklockans tid är förbi för nu ska det giggas, vilket är ett hippt ord för att förvägras fast anställning, att hoppa in som cykelbud eller flytthjälp eller servitör när uppdrag finns.

Frilans? Du? Du är ett rockband som gör gig.

Allt medan kraven på handpenning till boende skenar och lämnar de unga till en dyr andrahandsmarknad.

Nollnollorna är inte depraverade. Inte som generation betraktat. Inget tyder på att dagens bebisar växer upp och blir det heller. Men de skulle må bra av att ha med en grundplåt ut i livet, i den mån föräldrarna kan avvara lite pengar. En hundring i månaden kan växa till 50 000 kronor lagom till artonårsdagen. Hela barnbidraget kan bli till över halvmiljonen.

Men något händer.

Detta något är inte att barnen börjar experimentera med droger, sexuallekar eller innebandy. Det händer de vuxna. De tappar tilltron, Efraim växer upp till en man som heter Ove.

Har du någonsin gått förbi ett gymnasium och tänkt att elevskarorna måste vara ett studiebesök från årskurs sju, för inte var väl vi sådär små och aningslösa? Vi klädde oss väl inte så tajt? Samma känsla lamslår dessa föräldrar som underkänner sina döttrars och söners myndigblivande.

I dag är min son Levi en krullhårig vandal. Ge honom en boll och han tappar bort den. Ge honom hushållspapper och han äter upp det. Ge honom en sten och han tar sönder den.

Jag kan komma på hundra sätt han kan bränna sparpengar på när han blir arton, men troligen gör han det på ett hundraförsta. Oavsett vilket finns nu ett konto i hans namn.

Det kostar mig någon hundralapp i månaden, pengar som kanske kommer gå till utbildning och kanske ödslas på mobiler, jeans och flygresor.

Läskigt?

Det låter läskigare att låta bli.

LÄS OCKSÅ

Sport är som en brännbollsmatch som alla vinner KRISTOFFER BERGSTRÖM

20 oktober 2018 12:24

ARTIKELN HANDLAR OM

Sparande + FÖLJ

Barn & unga + FÖLJ

Föräldraskap + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

13 oktober KOLUMNISTER

Fattigdom är inte en olöslig ekvation – det är enkel matematik

24 september HÄLSA

PLUS Enkla knepet som stoppar magsjukan

4 oktober KOLUMNISTER

Arga män utan bebisar – våra nya problem

10 oktober NYHETER

Nu kan du köpa en ”vabbare” åt ditt barn

7 oktober NYHETER

PLUS Pojke brännskadad efter ingrepp på skönhetsklinik Läs mer…

Johan vill lämna det kriminella livet – kommunerna vägrar hjälpa honom

Johan har utsatts för sex mordförsök.

Efter ett liv kantat av grova brott försöker han nu lämna den kriminella världen.

Det är ingen överdrift att påstå att Johan svävar i akut livsfara.

Men två kommuner bollar honom fram och tillbaka – trots att polisen lovat bekosta avhoppet.

Någonstans i Sverige.

Johan, som egentligen heter någonting annat, en man i 40-årsåldern med ett ansikte som vittnar om att han inte har följt kostcirkeln slaviskt, drar upp tröjan och visar sina ärr: vita streck över rygg, mage, bröstkorg, armar.

Statistiskt sett borde han vara död för länge sedan.

Johan bläddrar i några papper, stödanteckningar, och rabblar snabbt, utan att besvära sin berättelse med känslor.

▪ 2004, Medborgarplatsen i Stockholm. Johan försökte slita åt sig revolvern från mannen som hotade honom och blev skjuten genom handen.

▪ 2004, förort till Stockholm. Nio knivhugg i ryggen. Några skolbarn hittade Johan. När han kom till sjukhus hade flera liter blod runnit ur kroppen, han var mer död än levande.

▪ 2005, södra Stockholm. Skjuten bakifrån genom knäet. ”Jag fick höra att jag aldrig mer skulle kunna gå igen.”

▪ 2006, mellansvensk stad. Sex maskerade män trängde sig in i Johans lägenhet. De slog honom med tillhyggen, fortsatte tills de trodde att han var död.

▪ 2014, mindre ort i östra Sverige. Tre knivhugg i huvudet. ”Det här är det enda uppklarade överfallet. Killen som gjorde det gick till polisen och erkände. Jag tror han fick tre år”.

▪ 2018. Ett gäng, de kan ha varit tio, de kan ha varit femton, överföll Johan, slog ner honom, hoppade på honom. Tre spräckta ryggkotor. Lika många brutna revben.

1 av 2 | Foto: JERKER IVARSSON

Vi träffas i en medelstor svensk stad. Skrivbord, kala väggar. Jag frågar Johan vad det senaste överfallet handlade om.

– Jag begick ett misstag, svarar han.

Bredvid honom sitter Paul Barath, ordförande i Kris, Kriminellas revansch i samhället. ”Säg som det är”, uppmanar han. ”Du sålde knark i fel territorium”.

Johan lever, men gänget han lämnade har inte glömt.

Han är givetvis ingen oskyldig stackare som oförklarligt utsätts för det ena våldsbrottet efter det andra. Han har själv slagit sönder människor. Han har tappat räkningen på alla fängelsestraff han avtjänat. Grov misshandel, rån, utpressning… sammanlagt elva år på kåken.

Hans berättelse är den gamla vanliga. Trasig uppväxt, skolk, småbrott i nioårsåldern. Äldre grabbar beordrade inbrott och lurade honom på stöldgodset. Kriminaliteten blev grövre och grövre. Första fängelsestraffet vid 19 års ålder.

De korta perioderna Johan har levt hederligt och jobbat på däckfirma har gått åt helvete. Återfall i missbruk, nya brott.

– Jag muckade från mitt senaste straff 2014. Det var då jag började fundera på att hoppa av.

Men Johan var snart tillbaka i missbruk och i ett gäng. Det var först i somras, i en sjuksäng, sönderslagen, som han slutgiltigt tog steget.

Kontakt togs med polisen. Johans situation analyserades. Det konstaterades att han omedelbart behövde skydd. Det skulle polisen bekosta, men som reglerna är skrivna är det kommunen som ska skaka fram det skyddade boendet. Ersättning kommer i efterhand från en fond som polisen förfogar över.

Det som nu följer är en svart fars, eller kanske snarare en byråkratisk mardröm.

Kommun 1 säger att Johan är skriven i kommun 2. Kommun 2 kontrar med att han bor i kommun 1.

Det är den korta versionen. Den längre är labyrintisk och innehåller mångordiga hänvisningar till olika paragrafer och åberopanden av propositioner och utlåtanden:

”Enligt förarbeten i Socialtjänstlagen…”

”Ej ansvarskommun i detta ärende…”

”I Prop. 2010/11:49 s38-39 framkommer att en persons vistelsekommun ska betraktas vara bosättningskommun…”

”…enligt 4 kap 1 § Sol avslås ansökan om bistånd gällande skyddat boende för kriminella…”

– Du får inte komma hit, berättar Johan att en person på den ena kommunen förfärat sa då han först ringde och redogjorde för sin situation.

En människa svävar i livsfara, men tjänstemännen tvår sina händer och stoppar i öronproppar då poliser hör av sig och säger att kommunen i slutändan inte behöver betala en krona.

Foto: JERKER IVARSSON

Jag ringer de inblandade socialkontoren. Handläggaren på kommun 1

Läs mer…

Leta fram krisbroschyren!

Våren 2018 skickade den svenska regeringen ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Hösten 2018 sammanställer IPCC den senaste klimatforskningen och upprepar vad vi har vetat i decennier, men nu med ännu starkare stämma: krisen är här!

Jag trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle få användning för broschyren, men jag är den första att erkänna att jag hade fel och leta fram den. Eller ja, eftersom jag inte hade kvar den fick jag googla.

IPCC-rapporten berättar att vi, för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader i stället för det tidigare målet 2 grader, skulle behöva förändra alla delar av samhället i grunden, på ett radikalt sätt som aldrig tidigare skådats. Lyckas vi kommer 70–90 procent av korallreven dö i stället för 99 procent.

1 av 2 | Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN

Broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”.

I sin kritiska beskrivning av rapporteringen om klimatfrågan konstaterar Ola Söderholm (avsnitt 206 av podcasten Lilla drevet) med ett starkt citat från klimatjournalisten David Roberts, att denna omställning skulle behöva vara lika omfattande som när USA rustade för andra världskriget, fast i varje stort land och för resten av århundradet.

Varför är inte den omställningen påbörjad? Eller är den det, bara att vi inte vet om det? Avslöjar den utskickade krisbroschyren något om det?

Jag plockar fram den och hittar en ledtråd:

”Var vaksam mot falsk information. Stater och organisationer använder redan i dag vilseledande information för att försöka påverka våra värderingar och hur vi agerar. Syftet kan vara att minska vår motståndskraft och försvarsvilja”.

Jag testar att applicera idén på verkligheten:

Forskningen: vi måste ställa om alla delar av samhället på alla nivåer för att i det mest optimistiska scenariot kunna mildra förödelsen.

Politikerna och storföretagen: vi kan fortsätta att leva precis som vi gör, men ändra sättet vi producerar sakerna vi köper och kalla det ”hållbart”.

Broschyren pekar på något här.

Vi matas med bilden av att om varje person för sig funderar på om hen skulle kunna ändra på något i sin vardag (uppoffringen får inte vara för obekväm), så kan vi göra skillnad. Ät lite mer vegetariskt, källsortera, res mer kollektivt. Visa för företagen att miljön är viktig! Eftersom företagen vill tjäna pengar så anpassar de sig. Men inte alla företag! Vissa vill faktiskt inte bara tjäna pengar, så de kommer till och med stå främst i leden för en grönare framtid.

Men med broschyren i hand tänker jag nu: var vaksam mot falsk information!

Jag läser vidare: ”Vad skulle du göra om din vardag vändes upp och ner?” Det är ju just det som måste hända, tänker jag, att vardagen vänds upp och ner. ”Viktigast är att ha vatten, mat och värme och att kunna ta del av information från myndigheter och medier. Du behöver också kunna komma i kontakt med anhöriga”.

Kontakt med anhöriga! Jag går in på Facebook, men tar inte alls kontakt med mina anhöriga, utan skrollar och få i stället syn på testet: ”ClimateHero – beräkna ditt klimatavtryck på 5 minuter och bli en klimathjälte”. Bara fem minuter? Klimathjälte? Nästan för bra för att låta bli att klicka. Men jag hejdar mig och påminner om det där med ”förändring i grunden”.

Just nu undviker vi grundfrågan helt eftersom vi utgår från idén om att varje individ, varje företag, varje sektor ska finna sina lösningar på sina problem. Alla är olika och måste göra på sitt unika sätt, vilket ytterst leder till en stor förvirring där ingen riktigt vet vad hen ska göra. En verklig förändring i grunden måste väl handla om att förändra just grunden, inte de enskilda, olika problemen. Om vi inte förstår det kommer det att vara försent, det vittnar inte minst IPCC-rapporten om, som verkligen trycker på hur bråttom det är.

Vi behöver tänka på hur länge vi har känt till problemen och förlitat oss på politikernas och i förlängningen företagens lösningar inom befintligt ramverk.

Grunden i samhället som det ser ut i dag består av ekonomi och tillväxt, att producera och sälja mer än vad vi gjorde året innan, samt mer än andra länder – våra konkurrenter. Den grunden är gemensam

Läs mer…

Nästan hälften av svenska folket tror att det blir nyval

Färre än för tre veckor sedan, enligt Aftonbladet/Inizio

Förväntningarna på ett nyval minskar hos svenska folket.

Men fortfarande tror nästan hälften att det blir extraval enligt Aftonbladet/Inizio.

På måndag morgon träffar Stefan Löfven (S) talmannen Andreas Norlén. Han ska ge en lägesrapport för hur det går med ansträngningarna att bilda en ny regering eller ett nytt regeringssamarbete.

Efter mötet har Löfven ytterligare en vecka på sig innan det är dags för den slutliga avrapporteringen till talmannen.

Sedan den förra mätningen, som gjordes tre veckor efter valet, har svenska folkets förväntningar på att det blir nyval under mandatperioden, alltså före valet 2022, minskat något.

Då ansåg 49 procent att ett nyval var mycket eller ganska sannolikt. Det var innan Ulf Kristersson fick uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda regering. Sedan dess har siffran sjunkit till 47 procent.

1 av 3 | Foto: LOTTE FERNVALL

Stefan Löfven (S).

Men fortfarande tror alltså nästan varannan svensk att det kommer att bli nyval före nästa ordinarie val. Det måste betraktas som en hög siffra i ett land där politiken oftast är ganska stillsam. I juni 2017, femton månader före höstens val, var siffran 14 procent.

Lika många, 47 procent, som tror på nyval tror inte på det. Fyra procentenheter fler än för tre veckor sedan tror att ett extra val inte är särskilt sannolikt eller inte alls sannolikt.

Trenden är alltså tydlig. Allt färre tror på nyval, eller extra val som den korrekta termen lyder. Det kan bero på att den värsta hetsen, som präglade särskilt slutet av valrörelsen, har lagt sig.

Det kan också bero på att många, likt centerledaren Annie Lööf, tycker att det vore ett rejält underbetyg till riksdagens partier om de inte klarar av att komma överens om hur den framtida regeringen ska se ut.

Dagens regering är en så kallad övergångsregering, tidigare kallad expeditionsministär. Den ska se till att jobbet i regeringskansliet tuffar på. Men den får inte utlysa ett nyval, det kan bara en ordinarie regering göra.

För närvarande kan ingen utlysa nyval. Däremot blir det automatiskt extra val inom tre månader om talmannen misslyckas fyra gånger med att få riksdagen att godkänna hans statsministerkandidat.

Hittills har talmannen inte föreslagit riksdagen någon statsminister överhuvud taget. Ett eventuellt nyval ligger alltså långt bort och kan bara tvingas fram av en trilskande riksdag i kombination med antingen en uppgiven eller en riskbenägen talman.

Senast Sverige genomförde ett nyval var för sextio år sedan, 1958. Innan dess hölls ett extra val 1921, vilket för övrigt var det första val som kvinnor hade rösträtt i.

Aftonbladet/Inizio: Sannolikheten för nyval

Mycket sannolikt: 11 procent (–1)

Ganska sannolikt: 36 procent (–1)

Inte särskilt sannolikt: 40 procent (+4)

Inte alls sannolikt: 7 procent (oförändrat)

Vet ej: 6 procent (–1)

Andel som tror att ett nyval är sannolikt eller osannolikt. Jämförelsen gäller den förra undersökningen för knappt tre veckor sedan.

Om undersökningen

Undersökningen är gjord av Inizio på uppdrag av Aftonbladet inom ramen för Schibsted/Inizios opinionspanel som speglar svenska folket. 1 562 personer över 16 år intervjuades via webben under perioden 8–12 oktober.

Frågan som ställdes var: Hur sannolikt tror du det är att Sverige kommer att behöva genomföra ett extraval till riksdagen under mandatperioden, dvs före ordinarie riksdagsval 2022?

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

LENA MELLIN

19 oktober 2018 18:31

ARTIKELN HANDLAR OM

Spelet om regeringsmakten + FÖLJ

Opinionsundersökningar + FÖLJ

Aftonbladet Inizio + FÖLJ

Nyval + FÖLJ

Lena Mellin + FÖLJ

Regeringen + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

4 oktober KOLUMNISTER

PLUS Ny mätning visar: Här är svenska folkets önskeregering

10 oktober KOLUMNISTER

Ny undersökning: Åkesson var viktigast Läs mer…

Åldersbedömningarna i asylärenden är en skandal

Foto: Jessica Gow/TT

Flyktingboende för ensamkommande barn. Arkivbild.

Rättsmedicinalverkets åldersbedömningar i asylärenden börjar allt mer framstå som en skandal.

Bara förra året utfärdade myndigheten över 3 000 utlåtanden som bygger på allvarliga faktafel.

För drygt två år sedan kallade Rättsmedicinalverket till presskonferens och berättade att myndigheten bestämt sig för två metoder för åldersbedömning av unga asylsökande.

Jag var på plats och skrev att såvitt jag kunde förstå hade Rättsmedicinalverkets experter lyckats stå emot vår tids alarmistiska farhågor om ljugande skäggbarn i 30-årsåldern som lurar i aningslösa myndigheter att de är 14.

Positiv i överkant tycks jag ha varit. Svenska Dagbladets reporter Negra Efendić har nämligen i en serie artiklar under ett års tid som borde belönas med pris avslöjat allvarliga svagheter i åldersbedömningarna och ett häpnadsväckande agerande av Rättsmedicinalverket.

Ta bara granskningen av 203 ärenden där asylsökande ensamkommande inte har kunnat bevisa sin ålder och därför genomgått en medicinsk åldersbedömning hos RMV som Svenska Dagbladet publicerade för ett par veckor sedan.

I 98 av fallen kom myndigheten fram till att knäundersökningen talade för att personen är över 18 år. I samtliga dessa fall har visdomständer saknats eller varit för omogna för att kunna användas för test. Slutsatsen kom att få stor betydelse i det rättsliga avgörandet.

Att en människa anses vara myndig i en asylutredning är av betydande vikt. Den juridiska bedömningen blir strängare och det blir avsevärt svårare att få uppehållstillstånd.

Men Svenska Dagbladet berättade att Migrationsverket motiverade sina slutsatser om den unges ålder med felaktiga påståenden om knäets utveckling i de 98 fallen.

Verket motiverade sina beslut med att knäet är färdigt hos de flesta mellan 22-28 års ålder. ”En väldigt liten andel av unga” har ”en mogen tillväxtzon” innan de fyllt 18.

Nyare forskning visar dock att det sker betydligt tidigare än vad RMV trott. Redan mellan 17,5 och 19,5 års ålder ”sluts tillväxtzonen” för de flesta.

RMV:s metod för åldersbedömning var med andra ord, för att uttrycka det milt, tvivelaktig.

Avslöjandet ledde till uppståndelse och härom dagen ändrade Migrationsverket förläget i sina styrdokument om medicinska åldersbedömningar.

Efter ”en dialog med RMV” försvann uppgiften om 22-28 års ålder spårlöst. Kvar finns bara några allmänt hållna formuleringar om magnetkameraundersökningar av knäled.

Eländet slutar emellertid inte med detta. I går berättade Svenska Dagbladet nämligen att RMV:s expert i domstol sagt att 20 procent av 17-åringarna kan ha färdigvuxna knän. Men det är ingenting som har berättats för Migrationsverket.

Var femte undersökt ensamkommande ung människa vars åldersbedömning enbart bygger på knämetoden kan alltså felaktigt ha klassats som vuxen. Bara förra året kan cirka 600 barn ha fått ett felaktigt beslut.

RMV:s generaldirektör Lars Werkström vill inte låta sig intervjuas av Svenska Dagbladet. Även migrationsminister Helene Fritzon och justitieminister Morgan Johansson duckar, förmodligen i trygg förvissning om att detta är ett ämne som knappast leder till plågsamma rubriker.

Detta är en skandal. I vilket annat rättsligt sammanhang skulle vi acceptera att grova felaktigheter låg till grund för beslut som får livsavgörande betydelse?

LÄS OCKSÅ

Oisín Cantwell: De verkar ha stått emot alla stolligheter OISIN CANTWELL

19 oktober 2018 14:14

ARTIKELN HANDLAR OM

Rättsmedicinalverket + FÖLJ

Migrationsverket + FÖLJ

Svenska Dagbladet + FÖLJ

Negra Efendić + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

18 september NYHETER

Studie: RMV räknar fel på asylsökandes ålder

9 oktober KOLUMNISTER

PLUS Morddömde Helmer, 90, vill släppas fri: ”Kan inte erkänna det jag inte minns”

17 oktober KOLUMNISTER

Migrationsverket fick skrämselhicka

28 september DEBATT

Gymnasielagen visst, men hur blir det sen?

17 september NYHETER

Sa sig ha dödat släkting med en sten – får uppehållstillstånd Läs mer…

Valets politiska besvikelser – hela listan

Det har alltså gått snart sex veckor sedan riksdagsvalet i Sverige och nattmanglingar och upprepade talmansrundor börjar ta ut sin rätt. Ett sorts dimmigt lågtryck tycks ha lagt sig över det politiska Sverige, där ingen riktigt orkar hålla uppe glöden längre. Man känner: Lös det här nu bara.

Vi är alltså på väg in i en fas där uthållighet förmodligen kommer att fälla avgörandet. Den som är minst angelägen om att snabbt få en regering på plats vinner.

Själv samlar jag mest på politiska besvikelser just nu, för något ska man ju göra. Och de är fler än någonsin i år. Över svikna löften, taktiska utmanövreringar, valresultatet och what not. Indignationen fullkomligt grasserar runtom i det svenska politiska landskapet och vem vore jag att inte ge er hela listan?

1. Liberalerna och Centern sviker Alliansen!

Kommer från: Höger. Bakgrund: C och L håller fast vid vallöftet att inte ingå i en regering som är beroende av stöd från Sverigedemokraterna.

Säger vi det tillräckligt många gånger kanske det blir sant, verkar den halva av Alliansen som vill ha regeringsmakten till vilken pris som helst resonera. De har en viss pedagogisk uppförsbacke här, men skam den som ger sig. Kanske vaknar Annie Lööf en morgon, kastar alla principer över bord och bjuder Jimmie Åkesson på chokladbiskvier om bara Dagens Industris ledarsida drar ämnet ett varv till. Uthållighet ska inte underskattas.

2. Socialdemokraterna gör vad som helst för makten!

Kommer från: Alla utom Socialdemokraterna. Bakgrund: Gammal sanning.
Hej och välkommen till Sverige. Här är det också mörkt på vintern och på pendeltåget sätter man sig i första hand på ett tomt fyrlingssäte, även om man är ensam.

3. Det är odemokratiskt att inte lyssna på 17 procent av väljarna!
Kommer från: Sverigedemokraterna och – som av en händelse – de som står SD närmast hos Moderaterna. Bakgrund: Den Nya Politiska Matematiken.

Så länge inget riksdagsparti kammar mer än hälften av rösterna i valfritt val kan vederbörande inte räkna med direkt politiskt inflytande. Det här är en av den svenska parlamentarismens grundbultar och ändå har insikten förtvivlat svårt att sjunka in hos nyhögern just i år. Tankeövningen att det faller på övriga partier att ta ansvar för SD:s väljare är det närmsta politisk performancekonst vi kommer 2018. Jag är bekant med hallucinogena preparat som ger mildare vanföreställningar.

4. Det är onaturligt att Vänsterpartiet ska bli av med inflytande!
Kommer från: Vänsterpartiet. Bakgrund: V gick fram i riksdagsvalet, samtidigt som rödgröna blocket tappade.
Se punkt ovan.

5. Miljöpartiet lurade sina väljare!
Kommer från: Vänster. Bakgrund: MP har bildat majoritet med allianspartierna i Stockholms läns landsting.
Ett av de mer rörande förorättade inslagen i dagens debatt. Miljöpartiet är sedan skapelsen, sin något präktiga uppsyn till trots, svensk politiks mesta slampa i den mening att partiet hoppar i säng med nästan vemsomhelst. Och det är ju lite livsbejakande så klart, här faller ingen dom. Däremot kan det omöjligt komma som en överraskning för någon i väljarkåren att Miljöpartiet verkligen bryr sig om miljön, men att övrig politik mest handlar mest om dagsform.

Dagarna av svek är inte över

Talmansuppdraget ligger just nu hos Stefan Löfven och mycket tyder på att vi har ytterligare veckor av indignation och besvikna utspel från hela den politiska kartan framför oss. Det är inte nödvändigtvis av ondo. För någonstans lär man känna sina folkvalda bäst i undantagssituationer som ett regeringsvakuum faktiskt är. Och precis som kvinnor är ju politiker och opinionsbildare som sötast när de är arga.

Foto: LOTTE FERNVALL

JOHANNA FRÄNDÉN

19 oktober 2018 07:28

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik + FÖLJ

Miljöpartiet + FÖLJ

Sverigedemokraterna + FÖLJ

Alliansen + FÖLJ

Vänsterpartiet + FÖLJ

Socialdemokraterna + FÖLJ

Liberalerna + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

14 oktober NYHETER

PLUS Så vill partierna lösa regeringskrisen

12 september SAMHÄLLE

PLUS Tio platser med märkliga resultat

13 oktober LEDARE

Vem vågar ha ihjäl Alliansen?

27 september KOLUMNISTER

PLUS Jimmie Åkesson driver fram ett regeringssamarbete mellan blocken

28 september DEBATT

Blåbrun regering Läs mer…

Det finns alltid tid att bråka med kvinnor om mens

Foto: TT

Vänsterpartiet har föreslagit att subventionera mensskydd för tjejer.

Nämen, det var värst vad alla var intresserade av mens helt plötsligt!

Kul!

Jag älskar att vi pratar mens. Att hälften av allt prat handlar om att vi ska sluta prata om mens när vi precis har börjat, det bryr jag mig inte så mycket om.

Mens kan vara ganska bekymmersfritt. Det finns de som har axelryckningsmens. Alltså, jag har aldrig träffat någon, men jag har hört att de finns. Jag tror att de finns. Jag menar, någon måste ju köpa de där gula OB-tampongerna tillexempel.

Mens är inte jättejobbigt för alla.

Men för de allra flesta är mens något som inkräktar på det vanliga lilla livet. Det liv som kan vara jobbigt ändå, utan att:

Bloda ner sängen så att man måste baxa ner bäddmadrassen till tvättstugan.

Boka om ett möte på annan ort eftersom man inte kan sitta på ett tåg utan stänka ner sätet.

Ha så ont att man inte kan stå upprätt.

Bli så störd i huvudet att man skriker på dem man älskar mest och sedan gråter och vill sluta leva.

Blöda rakt ner i sina nya skor och undra om det verkligen är mens eller om man precis fick ett missfall. För det där kan inte vara normalt.

Illamående, huvudvärk och förlorad sömn är andra bonusar i detta liv som blödande varelse.

För ett par veckor sedan fastnade jag i något högst besynnerligt på Facebook.

En väldigt medelålders manlig läkare plockade upp nyheten om att Vänsterpartiet vill subventionera mensskydd för tjejer. Ni kan ju gissa på vilket sätt han tog upp det. Raljant så att jag fick PMS var det.

En annan, väldigt medelålders manlig läkare, kommenterade menshånet, och så satt det alltså två äldre herrar och skrockade åt problem de inte har.

Jag vet att man inte kan lära äldre manliga läkare att sitta, ännu mindre få dem att gilla feministiska förslag från vänstern, men jag kunde inte låta saken bero.

Så jag skrev en liten kommentar i syfte att konstatera det självklara.

”Två medelålders manliga läkare som ironiserar över tjejers mensskydd, fräscht”.

Och så var det igång.

De här männen vill dricka dyrt sydafrikanskt rödvin, spela färdigt sina arton hål innan det börjar regna och sedan gifta sig med Alice Teodorescu. De borde ha fullt upp. Men det finns alltid tid att bråka med en arg kvinna som pratar mens.

Jag vet inte hur vi avslutade. Kanske fick jag mens mitt i en mening och gick på toaletten.

Mens och graviditet är ingen sjukdom, men det är inte spik i foten heller.

Och har man spik i foten så finns det förståelse.

Mens är smussel och skam tills man torkar upp i underlivet, och sen ska man väl skämmas för det också.

Veckans vab

Efter sin andra talmansrunda talar Jimmie Åkesson direkt till sina väljare när han säger att vi alla måste sluta se på Sverigedemokraterna som en sjukdom som försvinner. Sedan dess kan jag inte sluta tänka på vilken sjukdom som avses.

Veckans diagnos

En böld. Det är det enda som jag kan komma på. En böld. Och på en punkt är vi överens, Jimmie och jag, den där bölden försvinner inte vad vi än penslar på den.

LÄS OCKSÅ

Vänsterpartiet vill satsa på gratis mensskydd

LÄS OCKSÅ

Arga män utan bebisar – våra nya problem MALIN WOLLIN

18 oktober 2018 05:40

ARTIKELN HANDLAR OM

Mens + FÖLJ

Feminism + FÖLJ

Vänsterpartiet + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

04:00 DEBATT

Sänkt skatt viktigare än vänsterns feminism

7 oktober NYHETER

Hannah och Amanda vill veta sina anställdas menscykler

16 oktober DEBATT

Mens får inte vara ett slagträ mot kvinnor

26 september HÄLSA

PLUS Så vet du om du har nått perimenopausen

31 augusti KOLUMNISTER

Ny chocksiffra för S – tappar till Vänsterpartiet Läs mer…

Dags att kartlägga Saudiarabiens verksamhet i Sverige

”Mordet på journalisten Jamal Khashoggi är en del av det saudiska kungahusets lobby – och PR–arbete utomlands.”

PETER KADHAMMAR om Saudiarabiens inflytande i Sverige

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik + FÖLJ

Moskéer + FÖLJ

Saudiarabien + FÖLJ

Jamal Khashoggi + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

8 oktober NYHETER

Tyrannerna verkar ha släppt alla hämningar

i går 23:45 LEDARE

Sverige är lika köpt som Donald Trump

9 oktober NYHETER

Här är Putin mästare och förebild

7 september NYHETER

PLUS ”Vi är en tuva som kanske kan fälla alliansen”

10 oktober AFTONBLADET TV

Sista bilden på Khashoggi Läs mer…

Migrationsverket fick skrämselhicka

Det var för väl att Migrationsverket stoppade utvisningen av föräldralösa Denis.

Nästa steg är att läsa lagens förarbeten, där det uttryckligen står att avliden förälder är ett skäl för att barn ska få uppehållstillstånd.

Denis är ett av de där fallen som får tidsandan att glömma bort att den anser nuvarande utlänningslag vara alldeles för mesig och att betydligt fler personer än i dag borde utvisas.

Fall av detta slag dyker upp ett par gånger per år och följer en pålitlig dramaturgi: Pressen uppmärksammar, folk blir galna av ilska, kändisar rings upp, Migrationsverket backar och slutet blir lyckligt.

En sådan ordning har sina brister, det är inte minst godtyckligt att den förutsätter att reportrar och redaktörer intresserar sig för just det ödet, vilket vanligtvis sker om den utvisningshotade är mycket ung eller mycket gammal.

I detta fall har följande hänt:

Denis, 6, kom till Sverige med sin mamma då han bara var två år gammal. Tidigare i år avled modern och då pappan hemma i Ukraina avsagt sig vårdnaden har gossen hamnat hos mormor och morfar i Uppsala. De vill uppfostra honom och har inlett en adoptionsprocess.

1 av 4 | Foto: Anna Tärnhuvud

Denis morfar och mormor vill uppfostra honom och har inlett en adoptionsprocess.

Migrationsdomstol har tidigare beslutat om utvisning, men Denis gode man har lämnat in en anmälan om verkställighetshinder. Det är juridiska och betyder att nya omständigheter har tillkommit som borde leda till omprövat beslut.

Men Migrationsverket var av en annan uppfattning. De lutade sig mot tredje pargrafen i 18:e kapitlet i utlänningslagen, som handlar om under vilka omständigheter en utvisning som har vunnit laga kraft kan stoppas.

Där står bland annat att om det finns någon ”särskild anledning att beslutet inte ska verkställas” så ska personen inte slängas ut ur landet.

Därmed borde frågan vara avgjord. Särskilda anledningar är i detta fall inte svåra att hitta. Mamma har dött. Pappa vill inte ha någonting att göra med pojken. Morföräldrarna vill adoptera.

Migrationsverket håller visserligen med om att nya omständigheter har tillkommit, men anser att ”Denis med stöd av dessa omständigheter inte har gjort sannolikt att han inte kommer att tas om hand på ett lämpligt sätt vid ett återvändande till Ukraina”.

Nu innehåller lagen även skrivningar om att större hänsyn ska tas till barn än till vuxna, men även ”med beaktande av principen om barnets bästa” ska han utvisas.

Men så fick medier nys om saken, och det började rasas till och med bland dem som tillbringar sina dagar med att i sociala medier fräsa om att snattare ska utvisas även om de riskerar tortyr.

Varpå Migrationsverket fick skrämselhicka och skickade fram en pressnisse som kryptiskt förklarade att beslutet var förhastat och att en ny prövning ska ske, naturligtvis utan att nämna att myndigheten så sent som i förmiddags skickade ett yttrande till tingsrätten i vilken det kämpas med näbbar och klor mot att adoptionen ska gå igenom.

Det här innebär med all sannolikhet att Denis kommer att få stanna hos morfar Ivan och mormor Marianna. Pressen på Migrationsverket har nämligen blivit för stark.

Dessutom kommer någon av myndighetens jurister vid en närmare granskning av lagens förarbeten till sin glädje hitta en nödutgång som gör reträtten från den rigida lagtolkningen möjlig.

Där anges nämligen avliden förälder som ett exempel på omständighet som ska ligga till grund för att barn ska få stanna.

LÄS OCKSÅ

Denis, 6, utvisning stoppas: ”Jätteglad att få stanna”

LÄS OCKSÅ

Migrationsverket stoppar utvisning av Denis tills vidare

LÄS OCKSÅ

Kändisarna rasar mot utvisningen av Denis, 6

LÄS OCKSÅ

Sexårige Denis ska utvisas ensam till Ukraina OISIN CANTWELL

17 oktober 2018 14:06

ARTIKELN HANDLAR OM

Migrationsverket + FÖLJ

Uppsala + FÖLJ

Migrationspolitik + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

i går 19:15 NYHETER

Sexårige Denis ska utvisas ensam till Ukraina

i går 19:47 LEDARE

Oanständigt att utvisa 6-årige Denis

12:11 NYHETER

Utvisningen av Denis, 6, stoppas: “Vi gick till beslut för snabbt”

10:31

Läs mer…

Den som struntar i plikten mot samhället borde straffas hårt

Foto: Hasse Holmberg/TT

När alla vill förverkliga sig själva kan det sluta med att de olika jagen krockar.

Nyhetsbyrån TT rapporterar att Rekryteringsmyndigheten har anmält 150 ungdomar som uteblivit från mönstring. De tycks inte ha fattat att det är på riktigt om man kallas till militären för att lära sig försvara sitt land.

En ung man från Östergötland uttalar sig. Enligt östgöten, han är alltså myndig, har Rekryteringsmyndigheten misslyckats med sin kommunikation. TT skriver så, misslyckats med sin kommunikation.

Den unge mannen bokade nämligen om sin tid för mönstring två gånger. Två gånger. Men sedan glömde han att gå i alla fall. Det är Rekryteringsmyndighetens och därmed samhällets och statens fel anser han.

– Jag fick inga påminnelser.

Vi lever i en tid då inget är på allvar. När inget är på allvar blir verkligheten en illusion eller kuliss till det egna jaget.

Man ska sätta sig själv i centrum. Hur mår jag? Mår jag bra? Tänk på dig själv först. Förr var det fult, nu är det dygd.

Jag säger inte att det var bättre förr, absolut inte. Tvi för den gamla moraliserande, skittråkiga ankdammen Sverige. Men oftast visste man vad som gällde. Det var tryggt. Tro nu inte att jag säger att trygghet i sig är något människan primärt bör eftersträva. Då kan man lika gärna lägga sig och somna in för gott. Livet är ett äventyr. Kasta loss! Våga ge dig ut. Förverkliga dig själv.

Den unge östgöten som skulle mönstra hade själv bokat tiden. Men varför skulle han hålla reda på den? Varför påminde inte Rekryteringsmyndigheten om datum och klockslag?

Ofta cyklar jag till tidningen via korsningen Linnégatan–Sturegatan i Stockholm. Det är förbjudet att svänga till vänster för bilar där. Det gav bilisterna fan i.

Trafikkontoret satte därför upp plaststolpar som hinder. I morse såg jag en taxichaufför som körde på övergångsstället för att på så sätt komma förbi plaststolparna och svänga till vänster i alla fall.

Så är det när inget är på allvar. Stolpar? De kanske sitter där för att skydda cyklister? För att trafiken i dess helhet ska flyta på? Äh! Jag kör på övergångstället!

Det är barnets logik.

Helt följdriktigt fattar den unge mannen i Östergötland ingenting.

– Rekryteringsmyndigheten ringde samma dag när jag inte dök upp. Då sa jag förlåt och bad om en ny tid.

Nu riskerar han böter på 500 kronor. Det motsvarar fyra biobiljetter. Dessutom kan den unge mannen få en prick i belastningsregistret. Han är uppbragt. Han sa ju förlåt. Han tycker att det blir alldeles för stora konsekvenser för att han ”missar en grej”.

Inget är på allvar. Mer än det egna jaget.

Men betänk alla dessa jag som kan krocka. En domare vill förverkliga sig själv och leva sin dröm, man lever ju bara en gång, och dömer den unge östgöten till 555 555 kronor i böter och 55 månaders straffarbete i ett stenbrott 55 kilometer norr om polcirkeln. Domaren vill nämligen förverkliga sig själv genom sifferfetischism. Varför han fastnat för siffran 5 fattar varken hans fru eller kolleger men det är i sammanhanget oviktigt.

För den unge östgöten känns det inget bra. Han försöker smälta domen när han vandrar hemåt. Från och med nu ska jag bli laglydig tänker han. Han väntar på grön gubbe och går över. Då blir han överkörd av en taxi som använder övergångstället som smitväg.

Ingen hjälp kommer ty ambulansföraren kände inte för att gå till jobbet.

Så kan det gå när inget är på allvar.

Typ.

LÄS OCKSÅ

Ställ dig i kön och kriga mot barbarerna

LÄS OCKSÅ

Försvarsövningen Aurora är toppen, äntligen gör försvaret vad det ska

Det här är Peter Kadhammar 00:39

PETER KADHAMMAR

17 oktober 2018 06:30

ARTIKELN HANDLAR OM

Försvarsmakten + FÖLJ

Rättspolitik + FÖLJ

Brott + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

11 oktober KOLUMNISTER

Polischeferna är redo att kavla upp skjortärmarna

9 oktober KOLUMNISTER

PLUS Morddömde Helmer, 90, vill släppas fri: ”Kan inte erkänna det jag inte minns” Läs mer…

Därför kommer S och M inte bilda regering

Stefan Löfven och Ulf Kristersson kommer inte regera tillsammans

Till och med Jan Björklund tycker att Socialdemokraterna och Moderaterna ska slå ihop sina påsar och bilda regering.

Men det kommer inte att ske.

Skälen är åtminstone tre.

Det finns en folklig föreställning om att det för närvarande tjafsas för mycket i politiken. Och att det därmed är dags för de två största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, att ta sitt ansvar för landet och regera tillsammans.

Sorry folks, det kommer inte att hända. Stefan Löfven (S) inledde i och för sig sina sonderingssamtal på Sagerska huset med en träff med Ulf Kristersson (M). Men det var nog snarare en gest, ett erkännande av att Moderaterna är näst störst, än någonting annat.

1 av 2 | Foto: LOTTE FERNVALL

Stefan Löfven (S).

Det tyngsta skälet till att det inte kommer att bli en koalition mellan S och M är att de, till skillnad från sina tyska systerpartier, inte vill.

Både Löfven och Kristersson har sagt att de tycker att den stora koalitionen ska användas vid nationella krislägen, då landet är hotat av eller utsatt för terror, krig, pandemier, stora naturkatastrofer eller andra omfattande kriser och katastrofer.

Även om det är rörigt i riksdagen och vi inte har någon annan regering än en expeditionsministär, eller som den korrekta termen lyder; övergångsregering, så är landet inte hotat.

Ekonomin går bra, arbetslösheten minskar, exporten ökar mer än importen och reallönerna ökar. Det är inte kris utom möjligen i riksdagen och i regeringskansliet.

Ett annat skäl är både Kristersson och Löfven anser att ett samarbete mellan dem skulle gynna Sverigedemokraterna. S och M och deras allierade skulle samla alla partier utom SD under en hatt.

Sverigedemokraterna skulle därmed kunna framstå som det enda verkliga oppositionspartiet. Och därmed ge dem luft under vingarna när de fritt kan puckla på regeringen.

Ett tredje skäl som talar emot en förening mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är att det skulle ställa både Ulf Kristersson och Stefan Löfven inför ett pedagogiskt mästarprov.

I årtionden har de, och deras föregångare, utmålat varandra som fiender. Sossarna har hävdat att Moderaterna är inkarnationen av ondskan för vanligt folk. Moderaterna har påstått att Socialdemokraterna är maktfullkomliga och har fel i det mesta.

Hur ska de kunna förklara att det inte gäller längre? Det skulle vara ännu svårare att beskriva varför lappkasten i flyktingpolitiken var nödvändiga.

Inte ens det klarade de särskilt väl. Trots att den tvärvändningen berodde på att verkligheten förändrades kraftigt. Antalet flyktingar fördubblades från redan höga tal från ett år till ett annat.

När det gäller de parlamentariska förutsättningarna för att bilda regering har ganska lite hänt. Jämfört med läget efter valet 2014 har Alliansen växt lite, de tre rödgröna partierna tappat lite och Sverigedemokraterna ökat något.

Nej, det blir ingen stor koalition mellan S och M som i Tyskland. I alla fall inte ännu.

LÄS OCKSÅ

Total tystnad efter att Löfven träffade alliansledarna

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

LENA MELLIN

16 oktober 2018 17:02

ARTIKELN HANDLAR OM

Spelet om regeringsmakten + FÖLJ

Lena Mellin + FÖLJ

Förhandlingarna om regeringsmakten + FÖLJ

Moderaterna + FÖLJ

Socialdemokraterna + FÖLJ

Stefan Löfven + FÖLJ

Ulf Kristersson + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

9 oktober KOLUMNISTER

PLUS Ulf Kristersson måste välja mellan pest eller kolera

27 september KOLUMNISTER

PLUS Jimmie Åkesson driver fram ett regeringssamarbete mellan blocken

4 oktober KOLUMNISTER

PLUS Därför beter sig Ulf Kristersson som en dödspilot

4 oktober KOLUMNISTER

PLUS Ny mätning visar: Här är svenska folkets önskeregering

2 oktober KOLUMNISTER

Läs mer…

Det går att andas i vakuumet som uppstått efter valet

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ulf Kristersson (M) träffade talmannen Andreas Norlén i söndags.

Krispigt i luften; att andas är som att smeka ett nyfriterat grillchips mot tungan nästan.

Jag åker tåg genom Götaland, Svealand. Föreläser för ungdomar, lika lyckliga och olyckliga som alltid.

Min klyscha, en liknelse: valet är som de olympiska spelen medan en olympiad är de fyra åren däremellan, och det är främst olympiaden som spelar roll. Men jag glömmer något.

Detta vakuum: tillståndet utan valrörelse och ny regering. Talmannen Andreas Norlén – går det att ha mer talmansaura? – och hans rundor.

Kanske dröjer det evigheter, kanske är det okej.

Bortser vi från nödvändigheter som budget och reformer pågår livet ändå. Åtminstone på de skolor jag besöker: eleverna sitter snällt bakom bänkarna, samlar drömmar i fickan. Likadant i Oxie som i Jönköping. Säkert i Edsbyn och Falköping också.

I nyhetsbranschen tror jag mig märka en skillnad. Rapporterna handlar om talmansrundorna, men solket är borta, spritt för vinden, avväpnat av luftens krispighet.

De flesta folkvalda håller sig i skinnet nu. Snoppfäktningen har avtagit och det enkla svaret är väl att moderatledaren Ulf Kristersson slutligen fick som han ville: fler vuxna i rummet.

Jag bär inga illusioner om verkligheten. Det brinner fortfarande bilar lite här och var. I Oxie också, förkunnade en elev för mig förra veckan. Barnfattigdomen har minskat en aning, meddelar Rädda barnen, även om det är en klen tröst för den tolvåring som spär ut mjölken till frukostflingorna med vatten.

Däremot har samtalstonen gått ner några decibel, nu under detta politiska vakuum. Att en bil brinner – vilket är förfärligt för den drabbade, jag har själv råkat ut för det – betyder inte att landet går i småbitar.

Sådana profetior haglade under förra mandatperioden, i synnerhet under valrörelsen. I dag är det lugnare. Nog finns det partitrogna småhandlare som vansinneskvittrar på nätet, men inte som tidigare. Inte ens trollfabrikerna tokproducerar fake news i samma utsträckning.

I helgen spådde Mikael Ribbenvik, generaldirektör på Migrationsverket, att 29 000 människor ska söka asyl i Sverige nästa i år. Det är väldigt många individer. Men inte ens de frejdigaste SD-topparna fick för sig att larma om terrorister och våldtäktsmän på korståg mot Sverige.

På sociala medier ser jag få vänner som slentrianbråkar om politik. Numera hotar nästan ingen med att säga upp bekantskapen med folk som tycker si och så.

Vakuumet mellan spelen och olympiaden gynnar nog inte Sverige, men det är inte så tokigt heller; det går att andas.

Luften är krispig i Götaland, Svealand. Ungdomarna jag möter är precis lika lyckliga och olyckliga som alltid.

En runda till, tack, herr talman.

Augustpriset 2018

Nästa måndag tillkännages vilka böcker som nomineras till Augustpriset. I egenskap av världens sämsta tippare är det knappt någon idé för mig att gissa.

Men: i barn- och ungdomsklassen hoppas jag på ”Stjärnorna ser likadana ut” av Saga Bergebo och Marjan Svab.

Och: i den skönlitterära klassen vore det lika delar pikant som gyllene om den avgående (?) akademiledamoten Katarina Frostenson blev nominerad för sin hyllade diktsamling ”Sju grenar”.

LÄS OCKSÅ

Djup spricka mellan Alliansens partiledare

LÄS OCKSÅ

Ett år sedan MeToo – när ska vi män vakna?

Det här är Patrik Lundberg 00:34

PATRIK LUNDBERG

16 oktober 2018 05:28

ARTIKELN HANDLAR OM

Spelet om regeringsmakten + FÖLJ

Valet i Sverige + FÖLJ

Andreas Norlén + FÖLJ

Ulf Kristersson + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

27 september NYHETER

I dag träffar talmannen Andreas Norlén alla partiledarna för samtal

9 oktober KOLUMNISTER

PLUS Ulf Kristersson måste välja mellan pest eller kolera

i går 20:29 KOLUMNISTER

Nu är det Stefan Löfvens tur att se om han kan bli statsminister

7 oktober KOLUMNISTER

Dags att lägga myterna om SD till handlingarna

1 oktober KOLUMNISTER

Det låsta läget kräver erfarna politiker Läs mer…

Nu är det Stefan Löfvens tur att se om han kan bli statsminister

Positionsförflyttningarna har redan inletts – i det lilla

Det börjar finnas öppningar i partiledarnas tidigare så stensäkra budskap.

De är inte många. Men de är nödvändiga.

Alternativet är att Sverige har en övergångsregering i fyra år.

Talman Andreas Norlén skrädde inte orden sedan han fört samtal med alla riksdagspartiers ledare, utom Ulf Kristersson som han klarade av redan i söndags.

– Partierna måste ompröva sina positioner annars blir det ingen statsminister.

– Annars får Sverige ingen ny regering, konstaterade talmannen som när han sade det nyss gett Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering som accepteras av riksdagen.

Löfven får precis som Ulf Kristersson, som i söndags meddelade att han misslyckats med uppdraget, två veckor på sig. I alla fall i en första vända.

De positionsförflyttningar som talmannen kräver har redan inletts. De är inte många. Men de är nödvändiga för om det nuvarande dödläget ska brytas.

Liberalernas Jan Björklund gjorde sitt redan i lördags genom att räkna upp tre regeringsalternativ som han tyckte inte hade prövats dittills.

Ett av dem var att Socialdemokraterna och Moderaterna bildar en koalitionsregering. Den idén avvisas visserligen både av M och S men det var i alla fall ett försök att tänka utanför boxen – och ett budskap om att i alla fall Liberalerna kan tänka sig stödja den sådan regering.

Men det kanske inte är Centern som tar död på Alliansen? Det kan lika gärna vara ett annat parti – eller inget alls. Och hur ställer sig Annie Lööf i så fall till ett samarbete med Löfven? Det vi inte ännu.

Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin är, som vanligt, försonlig och sade efter sitt och Gustav Fridolins möte med talmannen bland annat följande:

– Vi är öppna för konstruktiva samtal över blockgränsen och det har vi varit hela tiden.

Och så har vi Stefan Löfven som lite otippat under den första av sina två presskonferenser sade att det går att förena näringslivets behov av flexibilitet med individens behov av trygghet. Han nämnde inte ordet arbetsrätt men det var detta minerade område, där vänster och höger står emot varandra, han syftade. En invit, måste man ändå säga.

Han vill åstadkomma ett, som han kallade det, blocköverskridande regeringssamarbete. Det betyder att han inte bara ser koalitioner framför sig utan även organiserade samarbeten i riksdagen med representanter för både höger och vänster.

Han räknar med både hårt och långvarigt arbete och målet är inställt på den bästa möjliga lösningen för landet.

– Det blir inga snabba ryck, sade han och det har nog svenska folket förstått vid det här laget att det här inte kommer att gå fort.

Det är många som måste ställa om huvudet och det tar tid. Men processen verkar nu åtminstone vara inledd. Det är bra, annars har vi en övergångsregering till valet 2022.

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

LENA MELLIN

15 oktober 2018 20:29

ARTIKELN HANDLAR OM

Spelet om regeringsmakten + FÖLJ

Lena Mellin + FÖLJ

Andreas Norlén + FÖLJ

Stefan Löfven + FÖLJ

Jan Björklund + FÖLJ

Isabella Lövin + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

2 oktober KOLUMNISTER

Någon måste ändra sig för att Ulf Kristersson ska bli statsminister

4 oktober KOLUMNISTER

PLUS Därför beter sig Ulf Kristersson som en dödspilot

12 oktober KOLUMNISTER

PLUS Ulf Kristersson taktik kan bli dödsstöten för Alliansen

27 september KOLUMNISTER

PLUS Jimmie Åkesson driver fram ett regeringssamarbete mellan blocken

7 oktober KOLUMNISTER

Dags att lägga myterna om SD till handlingarna Läs mer…

Telefonplan-väljarna har hittat hem hos Annie Lööf

Foto: Björn Lindahl

De lättrörliga väljarna har i år hamnat hos Annie Lööf.

”Vita, heterosexuella, medelålders män är de värsta miljöbovarna”, det var det dåvarande miljöpartistiska språkröret Åsa Romsons budskap när hon talade i Almedalen 2014. Uttalandet kom kort efter Miljöpartiets väldigt stora framgångar under försommaren 2014.

Läget när Åsa Romson höll sitt tal var ju det att Miljöpartiet just hade fått 15,4 procent i Europaparlamentsvalet, och Feministiskt initiativ hade fått 5,3 procent.

Över 20 procent röstade alltså på dessa två partier som var starka i områden med många i grunden borgerliga väljare, men med modern syn på jämställdhet och i livsstilsfrågor. Det var de väljarna Åsa Romson ville locka. Framför allt från Gudrun Schyman och hennes anhängare för att växa som parti. Växande partier beter sig ofta så – oövervinnerligt och övermodigt.

Allmänborgerliga, liberala väljare, med dragning åt identitetsvänstern, insåg med hennes uttalande i Almedalen att hon var vänster på riktigt, och väljarflykten blev enorm. Vilken ironi.

I dagarna ser vi hur regeringsbildningen efter höstens val fortsätter att storma. Socialdemokraterna vill inte stötta en alliansregering. Jag håller med Carl Bildt om att den nyheten kanske inte var mycket till nyhet – den som är förvånad över detta beteende bör söka läkarvård.

Annie Lööfs uttalanden kan kanske uppfattas mer som ett mysterium. Hon fortsätter hålla linjen att hon vägrar göra upp med någon annan än Socialdemokraterna och Miljöpartiet. För många är detta ologiskt – hur ska hon egentligen ta makten?

Jag tror att Annie Lööf helt enkelt inte vill göra en Åsa Romson.

Låt mig förklara varför. Det finns en grupp väljare, många i storstäder, som är ganska lättrörliga, och för vilka valet av parti är en fråga om livsstil och ”branding”. De pratar gärna med varandra om vem man ska rösta på, och berättar gärna om sitt eget val som en del i att ligga rätt till i förhållande till kompisarna.

Från tid till annan har de röstat på dåvarande Folkpartiet, på Miljöpartiet, på Nya moderaterna, på Feministiskt initiativ – och i årets val tycks de ha landat hos både Annie Lööf och Jonas Sjöstedt.

Jag brukar kalla den här väljargruppen för ”Bondens marknad”, efter den hipster-aktiga marknadsplatsen mitt på Södermalm i Stockholm som säljer närodlad majs, ekologisk honung och politiskt korrekt grönkål om söndagarna på hösten.

Den som vill följa denna grupp gör klokt i att titta på valresultatet i områden som Telefonplan, Midsommarkransen, Årsta och Södermalm/”SOFO” i Stockholm.

Delar av dessa väljare har känt sig lite förvirrade sedan Romsons uttalande. Nu har de hittat hem – till Annie Lööf. Hon är nämligen deras garant för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande. Vilket inte är en orsak – för väljarna – att sticka under stol med, att kunna mota SD och rösta borgerligt samtidigt. Win-win.

Håller hon inte linjen kommer hon likt Romson att förlora de väljarna och inte kunna bli det stora borgerliga liberala partiet i framtiden.

För det måste väl vara det Annie Lööf strävar efter? Att bli Sveriges svar på Macron?

Och när Annie Lööf nu har fått smaka på och blivit uppbackad av den borgerligt sinnade delen av ”Bondens marknad” kan hon troligen inte göra en Romson. Oavsett om hon vill eller inte.

LÄS OCKSÅ

Så röstade Sverige i valet 2018

LÄS OCKSÅ

Experterna: De bildar troligen nästa regering

Det här är Ulrica Schenström 00:34

ULRICA SCHENSTRÖM

15 oktober 2018 06:07

ARTIKELN HANDLAR OM

Spelet om regeringsmakten + FÖLJ

Valet i Sverige + FÖLJ

Annie Lööf + FÖLJ

Åsa Romson + FÖLJ

Centerpartiet + FÖLJ

Telefonplan + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

7 oktober KOLUMNISTER

Dags att lägga myterna om SD till handlingarna

10 oktober KOLUMNISTER

Ny undersökning: Åkesson var viktigast i valet

4 oktober NYHETER

Analys ska visa om mer än Lööf lyfte C

11 oktober LEDARE

Lööf kan uppfylla Åkessons dröm

28 september DEBATT

Blåbrun regering måste stoppas med en ny DÖ Läs mer…

Instabilt Tyskland nytt hot mot Europa

1 av 2 | Foto: Michael Sohn / TT NYHETSBYRÅN/ NTB Scanpix

Angela Merkel och Horst Seehofer.

När de svenska socialdemokraterna förlorade sitt herravälde var det ett politiskt jordskred.

På samma sätt har en ny era nu inträtt i tyska Bayern.

De konservativa kristdemokraternas jättetapp innebär stora problem för Angela Merkel och Europa.

I dessa tider hade vilket parti som helst varit nöjt med att få 35 procent av rösterna. Men inte kristdemokratiska CSU i Bayern. 

De har styrt den välbärgade tyska delstaten i ensamt majestät ända sedan andra världskriget. Att de nu tappar dryga 12 procent jämfört med förra valet är en politisk jordbävning. Ett historiskt skifte.

Ska de regera vidare måste de ta hjälp av något eller några av de övriga partierna. Vilka de blir är än så länge för tidigt att säga. Den politiska baksmällan är för stark.

Vad som kommer att hända med partiledaren och tillika inrikesministern Horst Seehofer är också oklart. Kan han överhuvudtaget sitta kvar efter ett så här massivt valnederlag?

Den legendariske CSU-ledaren Franz Josef Strauss varnade för att CSU aldrig fick låta något parti utmana dem från höger. Men det är precis vad som hänt den här gången.

Högerpopulistiska Alternativ för Tyskland, AfD, får enligt vallokalundersökningarna 11 procent av rösterna. I förra valet ställde de inte ens upp så resultatet är en jätteframgång.

Partiet sitter nu i 13 av Tysklands 16 delstatsparlament. I de nationella valen förra året fick de nästan 13 procent av rösterna. I många delstater i Östra Tyskland har de över 20 procent.

Många experter trodde att Bayern var immunt mot AfD eftersom CSU är ett så konservativt parti. Långt mer höger än Merkels CDU. Men det verkar som flyktingfrågan knäckte de bayerska kristdemokraterna.

Under flyktingkrisen 2015 regerade de precis som nu ihop med förbundskansler Angela Merkels CDU. Hon genomdrev sin mer flyktingvänliga politik mot CSU:s vilja. Men det verkar som väljarna ändå straffat Horst Seehofer och hans gäng. Detta trots att Seehofer gång på gång markerat mot Merkel och stått för en mycket mer restriktiv migrationspolitik.

Merkels nya koalitionsregering har genomgått ett antal kriser de senaste månaderna på grund av att Seehofer öppet fronderat mot Merkel. Ändå blir han straffad.

Det kan inte ses som annat än ett paradigmskifte i tysk politik. Åren där CSU dominerat bayersk politik är definitivt över.

Men partiet utmanas både från höger och vänster. AfD:s framgångar är på sätt och vis väntade. Mer överraskande är miljöpartiet De grönas starka resultat, enligt vallokalsundersökningarna får de 18 procent av rösterna. Därmed blir de nästa största parti. En position som de tar över efter socialdemokratiska SPD som gör ett katastrofval och nästan halveras till strax under tio procent.

Valresultatet riskerar  att ställa till det för Merkels bräckliga koalitionsregering. CSU kommer att känna ett behov av att ytterligare markera sin särställning för att försöka få tillbaka väljarnas förtroende. Det gör det ännu svårare för Merkel att sy ihop kompromisser med SPD. Särskilt i migrationsfrågan.

För första gången sedan andra världskriget framstår Tyskland som politiskt instabilt. Det är inte längre självklart att de traditionellt stora partierna ska styra. Dessutom verkar Angela Merkel ha förlorat en del av sitt grepp om tysk politik. Alla inser att hon inte kommer att ställa upp för en ny mandatperiod om hon lyckas hålla sig kvar till 2021. Problemet är att det inte finns någon självklar kandidat som kan ta över.

Europa behöver en ledargestalt mer än någonsin i denna era där Donald Trump slår split mellan EU-länderna. Vem ska inta den rollen när Angela Merkel försvinner?

Det politiska jordskredet i Bayern riskerar att sprida sig till övriga Tyskland och till slut till hela Europa.

LÄS OCKSÅ

Politiskt jordskred hot mot Merkel

LÄS OCKSÅ

Bilderna på Salvini och Le Pen borde skaka om Europa WOLFGANG HANSSON

14 oktober 2018 23:24

Läs mer…