Slopad straffrabatt för unga kan ge orättvisa straff

Foto: ANNA TÄRNHUVUD

Riksåklagare Petra Lundh tycks inte vara förtjust i sin utredning om slopad ungdomsrabatt för brottslingar. 

Den lades fram vid en presskonferens i dag som i praktiken handlade om varför nuvarande system borde behållas. 

Detta må låta som en paradox, ja möjligen rent av egendomligt, men det finns, som vi kommer att se, en logisk förklaring. 

Utredningar som har initierats av regeringen presenteras normalt i webbsänd direktsändning från tjusig lokal i Rosenbad av någon plikttrogen tjänsteman som får ett par minuter på sig innan ansvarig minister tar över showen och inkasserar rubriker och inslag i tv-nyheterna. 

Men nu har vi övergångsregering och det vore opassande för justitieminister Morgan Johansson att göra politik av utredningen ”Slopad straffrabatt för unga myndiga” och det lilla antalet reportrar som uppbådad intresse var förvisade till någon bortglömd lokal i någon av alla dessa kontorskomplex runt om i Stockholm som regeringskansliet hyr plats i.

Lågt i tak, smutsiga väggar, ändlösa korridorer, en miljö som mest förde tankarna till en agentthriller som utspelar sig i DDR under det kalla kriget.

På en tavla i konferenslokalen stod skrivet ”toakod 1027”.

Petra Lundh, förhållandevis nytillträdd riksåklagare och ansvarig för utredningen, inledde sin redogörelse med att berätta att Sverige redan i 1734 års missgärningsbalk hade rabatt för unga brottslingar. 

Hon berättade sedan att våra nordiska granländer och Tyskland dömer unga vuxna mildare och att forskning visar att människor först vid 25 års ålder har färdigutvecklade hjärnor och till fullo kan förstå konsekvenserna av sitt handlande. 

Pedagogiskt på overhead förklarade hon att straffrabatten grundar sig på unga människors outvecklade förmåga att bedöma ansvar, att unga far mer illa i fängelse än vuxna och att samhället hart valt att visa tolerans mot tonåringar som begår brott. 

Lundh påpekade också att människor i åldern 18 till 20 är mycket brottsaktiva, men att de flesta som i den åldern begått kriminalitet sedan skärper till sig och lever hederligt.

Och om dessa personer hålls inlåsta längre tid ökar risken för att de ska fasta i en kriminell identitet och återfalla i brott.

Anrättningen tryfferades med att Lundh påpekade att ungdomsbrottsligheten sjunkit de senaste tio åren. 

Så här långt lät presskonferensen mest som ett möte för människor som ska övertygas om ungdomsrabattens förträfflighet. 

Men nu är inte detta en vanlig straffrättslig utredning. En vanlig straffrättslig utredning går ut på att undersöka om någonting ska förändras. I direktiven till denna utredning fanns inte sådant finlir, regeringen ville veta hur rabatten ska slopas. 

Petra Lundh har med andra ord inget val. Och efter den mångordiga inledningen berättade hon att utredningen föreslår att straffreduktionen för gruppen 18-20-åringar ska slopas. 

I dag får en 18-åring halva det straff som en vuxen hade fått. En 20-åring får 80-procent. I framtiden ska de dömas som de som har fyllt 21. 

Utredningen föreslår att den ännu större rabatt som ungdomar från 15 till 17 års ålder får inte försvinner.

En person som begår ett grovt brott vid 18 år och en månads ålder kommer med andra ord att straffas betydligt hårdare än den som begår brottet vid 17 år och tio månaders ålder.

Små marginaler som på goda grunder kan upplevas som mycket orättvisa. Detta är utredarna givetvis medvetna om, men då de egentligen inte vill slopa nuvarande system är deras slutsats logisk. 

Regeringen har rätt i att någonting måste göras. Unga män mördar och mördas i en helt annan utsträckning i Sverige i dag än i liknande länder. Ett problem som straffrätten förr eller senare måste adressera.

Men finns det ett bättre sätt en generellt slopad straffrabatt? Två experter, professor Magnus Ulväng och advokat Bengt Ivarsson, har i ett tillägg till utredningen lagt ett alternativt förslag. 

Om åklagaren kan bevisa att en åtalad 18-åring gjort sig skyldig till upprepad grov brottslighet och att brottsligheten till gängkriminalitet så ska han eller hon dömas som vuxen. 

Det är ett utmärkt förslag. På så sätt undviker vi att onödigt länge låsa in alla de unga som bara begår ett brott och sedan blir laglydiga. 

Men det finns ingen anledning att tro att politikerna kommer att lyssna på det örat. 

LÄS OCKSÅ

Slopad straffrabatt föreslås under 21 år Läs mer…

Globaliseringen skyddar oss mot pandemier

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Den moderna människans rörlighet kan rädda oss från nya pandemier.

De mörka morgnarna, ljusen i fönstren, snöflingorna som faller. Allt vittnar om att den snart är här igen: influensasäsongen. Det är likadant varje år, men just detta år känns det särskilt ödesmättat. Det är hundra år sedan den värsta influensa som härjat mänskligheten: den spanska sjukan, 1918-1920.

Det var då en ny variant av influensaviruset dödade fler människor än det första världskriget, vars överbefolkade skyttegravar underlättade spridningen. De drabbade – märkligt nog oftast de unga – fick svårt att andas, började blöda från näsa och mun och ansiktsfärgen skiftade till blå. 50 till 100 miljoner människor dog. Kanske lika många offer som för 1300-talets digerdöd. Titta på ditt släktträd så finner du grenar som kapades just då.

Förr eller senare muterar influensan igen. Vi har inte lika många skyttegravar i dag, men å andra sidan har vi nu en globalisering som ser ut att vara designad för smittspridning: Virusbärarna flyger över hela världen och trängs i bussar och tunnelbanor. Världens hälsomyndigheter går bara och väntar på att det ska hända igen.

Men nu hävdar vissa forskare att det kanske inte kommer att hända, och att det just är den moderna människans rörlighet som räddar oss.

För att förstå varför kan man tänka på det nyligen uppmärksammade urfolket på norra Sentinel i ögruppen Andamanerna och varför det hade kunnat bli en sån katastrof om den dödade missionären John Chaus hade beblandat sig med dem. Eftersom de har varit isolerade i tusentals år har de inte stött på våra sjukdomar och utvecklat någon motståndskraft. En enda nysning skulle kunna utrota hela folkgruppen.

Det har hänt förut. Runt 90 procent av de amerikanska indianerna beräknas ha dödats av virus européerna förde med sig.

De flesta sjukdomar vi får är nya varianter av gamla, och den som har utsatts för den gamla har också utvecklat ett visst immunförsvar mot den nya. Ett skäl till att äldre för en gångs skull klarade sig bättre 1918 var att många hade ett skydd efter ett utbrott 1889-90. I Sverige slog spanska sjukan särskilt hårt mot Norrland, med dess många isolerade byar utan immunitet.

Ett forskarteam har analyserat hur vårt resande påverkar influensarisken. De visar att vi i vår globaliserade värld ständigt utsätter varandra för virus, men det gör också att vi alla utvecklar ett ständigt bättre immunförsvar, så det minskar risken för ett utbrott av apokalyptiska proportioner. En av forskarna, Robin Thompson vid Oxforduniversitetet, säger att människans rörlighet är ”som ett naturligt vaccin”.

Vi ska inte ropa hej. Ibland överraskar djurriket oss med ett helt nytt virus, som HIV eller Ebola, som vi saknar försvar mot. Men om du är en av dem som väntar på den stora influensapandemin som ska döda oss alla kan du trösta dig med att du kanske redan har upplevt den, i form av bland annat svininfluensan 2009 och fågelinfluensan 2014. Det är bara att vi människor numera reser lika mycket som virusen, och det gjorde att det inte blev ett nytt 1918.

Jakten på syndabockar

Som historikern Dick Harrison har visat ville man som i alla kristider hitta någon att skylla på. Fransmän och britter hävdade att tyskarna spred spanska sjukan. Afrikaner skyllde på de vita kolonialherrarna, vilka i sin tur skyllde på de svarta.

Ospanska sjukan

Forskare diskuterar om utbrotten började i amerikanska Kansas, kinesiska Shanxi eller i en brittisk förläggning nära västfronten. Det kom orättvist nog att kallas ”spanska sjukan” bara för att neutrala Spanien inte hade krigscensur, så där kunde tidningar rapportera om fallen.

Tecken på influensa – så skyddar du dig 00:36

LÄS OCKSÅ

Fler vaccinerar sig mot influensa

LÄS OCKSÅ

Det här gäller om du blir sjuk innan resan

LÄS OCKSÅ

Så lever världens mest isolerade folk JOHAN NORBERG

18 december 2018 05:37

ARTIKELN HANDLAR OM

Globalisering + FÖLJ

Influensan + FÖLJ

Immunförsvar + FÖLJ

Hälsa + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

22

Läs mer…

Budet- och regeringskaos samtidigt är det sista vi behöver

Budgetkrisen gör det ännu svårare att bilda regering

Från början var det en kris.

Det blev två.

Regeringskris i kombination med budgetkaos är inget Sverige behöver.

För snart en vecka sedan röstade riksdagen igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budget i stället för övergångsregeringens.

Det kan låta som en smärre näsknäpp åt den sittande regeringen. Det är det inte. Det har lett till kaos som måste vara bemästrat till nyår.

De ganska fluffiga formuleringarna i M:s och KD:s reservationer till regeringens budgetförslag ska nämligen översättas till precisa summor som riksdagen ska besluta om, senast fredag denna vecka.

Men inte nog med det. De ska också resultera i ”to do-listor” av åtgärder som staten, det vill säga regeringen, ska meddela de statliga myndigheterna. De får varje år så kallade regeringsbrev från regeringen där det framgår vad de ska syssla med.

Just nu pågår en orgie av konsultationer mellan riksdagens officiella organ, moderaternas budgetkansli och finansdepartementet för att reda ut vad riksdagens beslut betyder i detalj.

1 av 2 | Foto: MAGNUS SANDBERG

Talmannen Andreas Norlén.

Det säger sig själv att allt inte kommer att bli helt rätt med tanke på den mycket korta tid som står till buds. Det som blir fel nu får rättas till nästa år.

Nästa hinder för myndighets – Sverige, som normalt är väldigt väloljat, är att överblicka konsekvenserna av beskeden från rikdagen och regeringen betyder för den egna organisationen.

Det kommer i många fall inte stå helt klart förrän i vår.

Arbetsförmedlingens chef Mikael Sjöberg har redan varnat för att den nya budgeten kommer att innebära att långtidsarbetslösheten ökar. Bland annat genom en nerdragning av antalet personer som deltar i olika arbetsmarknadspolitiska program minskar med 4 500 personer.

Förmedlingen kommer också tvingas göra sig av med 1 700 anställda, enligt generaldirektören. Vad betyder det för servicen till de arbetssökande? Ingen vet men att den inte blir bättre måste man utgå ifrån.

Ett annat frågetecken gäller det särskilda stödet till byggandet av hyresrätter. Det omfattar just nu 400 byggprojekt med omkring 14 000 lägenheter.

Det upphör egentligen vid årsskiftet. Men inför risken att byggena bara stoppas måste till en övergångstid. Hur ser reglerna för den ut?

Skatterna sänks med omkring 20 miljarder. Det är inte en information som bara ska delges på Skatteverkets hemsida. Det ska ut till hundratusentals arbetsgivare och näringsidkare så att de får veta vad som gäller.

Detsamma gäller den relativt nya jämställdhetsmyndigheten. Den har drygt ett år på nacken men nu ska den och dess 60 anställda fasas ut senast 2020. Varför vänta så länge om organisationen inte behövs?

Så här kan jag hålla på, att rabbla upp det ena efter det andra som är oklart till följd av riksdagens budgetbeslut.

I sitt installationstal i oktober förra året använde M-ledaren Ulf Kristersson ordet ”ansvar” vid elva tillfällen. Men tog han verkligen ansvar när han tillsammans med KD:s Ebba Busch Thor snickrade ihop ett skal till budget som röstades igenom med hjälp av Sverigedemokraterna.

Jag tycker inte det. Kristersson och Busch Thor kunde väntat till de, eventuellt, själva fick bilda regering. Dubbelkaos är näligen inget som Sverige behöver.

Förutom att M och KD-budgeten ställer till en rad praktiska bekymmer och därmed försämrar myndigheternas service till allmänheten leder den till ytterligare ett problem.

Det har blivit ännu svårare att bilda regering. Moderaterna och KD ökar statens utgifter med runt 40 miljarder kronor jämfört med övergångsregeringens.

Ramarna för förhandlingarna mellan de partier som möjligtvis kan tänka sig att samverka, antingen i en regering eller tillsammans med en regering, begränsas därmed ganska rejält.

Ett hypotetiskt exempel: L och C vill avsätta pengar för att beta av sjukvårdsköerna. Det vill S och MP också. Men nästa år finns inga pengar, det är en reform som måste genomföras senare.

Låter sig C och L, i det här påhittade scenariot, nöja sig med det beskedet? Med tanke på misstron mellan partierna är svaret sannolikt nej.

Vi hade ett kaos. De blev två. Dubbelkaos är faktiskt det sista vi behöver.

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på

Läs mer…

Dagens dom innebär inte att det är fritt fram för tiggeriförbud

Högsta instans gav Vellinge rätt.

Men det innebär inte att det är fritt fram för kommuner att införa generella tiggeriförbud.

Jag misstänker att dagens dom i Högsta förvaltningsdomstolen något förvånar Vellinges ledande politiker.

Kommunen har tidigare fått tummen ner för sitt önskemål om lokalt tiggeriförbud av länsstyrelsen, förvaltningsrätten och kammarrätten med motiveringen att den inte lyckats visa att tiggeri stör den allmänna ordningen.

Och redan faktumet att de högsta domarna valde att ta upp ärendet gjorde moderata kommunstyrelseordförande Carina Wutzler ”positivt överraskad”.

Högsta förvaltningsdomstolen har tagit sin huvuduppgift, att skapa vägledande avgöranden, på allvar.

Domarna har dykt ner i ordningslagens förarbeten och upptäckt att det inte finns en katalog över vilka ämnen som får regleras lokalt. (För övrigt klokt av lagstiftaren, då behovet av föreskrifter varierar mellan orter och samhällsutvecklingen gör att det man måste ta itu med i dag kanske är överspelat i morgon).

De konstaterar sedan att justitieutskottet på senare tid slagit fast att det är möjligt att reglera tiggeri genom lokala ordningsföreskrifter.

När detta grundjobb är avklarat övergår domstolen till att pröva själva fallet. Är Vellinges förbud för långtgående och lägger onödigt tvång på allmänheten?

Nej, förbudet har ett snävt avgränsat geografiskt tillämpningsområde och är inte obefogat långtgående.

Men det är inte alldeles självklart att tiggeri skiljer sig från exempelvis insamling med bössa till välgörande ändamål, som man i Vellinge måste söka tillstånd för.

Domstolen anser emellertid att kommunen i sin föreskrift tillräckligt tydligt har angett vad förbudet handlar om.

Och högsta förvaltningsdomstolen håller inte med underinstanserna om att kommunen måste visa att tiggeriet stör den allmänna ordningen.

Således grönt ljus. En dom som tveklöst kommer att intressera andra kommuner som går i tankar liknande Velllinges.

Men dagens besked innebär inte att det är fritt fram att totalporta tiggare. Det framgår med all önskvärd tydlighet att förbudet bara gäller avgränsade och särskilt angivna platser.

Hur kommer då domen att påverka debatten om nationellt tiggeriförbud? Moderaterna och Sverigedemokraterna är för en sådan lagstiftning, Socialdemokraterna har vacklat fram och tillbaka, övriga partier säger nej.

Det går ju från och med i dag att argumentera för att det räcker med lokala förbud. Sannolikheten att Sverigedemokraterna backar är dock obetydligt större än att Elvis återuppstår.

Inte heller Moderaterna, som har argumenterat för att det bör vara statens och inte kommunernas ansvar att göra någonting åt tiggeriet, lär ändra sig. Inte minst med tanke på att de flesta kommuner inte har visat intresse för frågan.

Den i grunden moraliska frågan om det ska vara tillåtet eller inte för en människa i nöd att sträcka ut en hand och be en medmänniska om hjälp borde ha ett självklart svar.

Men debatten lär leva vidare. Bättre än så är inte vår tid.

Här är länderna där det är förbjudet att tigga 00:43

LÄS OCKSÅ

Domstolen: Klartecken för tiggeriförbud

LÄS OCKSÅ

Vellinge säger ja till tiggeriförbud

LÄS OCKSÅ

Kommunen ska stoppa tiggeriet – med ny metod

LÄS OCKSÅ

Omröstning klar – så vill Eskilstuna få bort tiggarna

LÄS OCKSÅ

Ge den finaste julklappen: Värm ett barn i jul OISIN CANTWELL

17 december 2018 12:20

ARTIKELN HANDLAR OM

Tiggeri + FÖLJ

Vellinge + FÖLJ

Moderaterna + FÖLJ

Sverigedemokraterna + FÖLJ

Högsta förvaltningsdomstolen + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

10:07 NYHETER

Domstolen: Klartecken för tiggeriförbud

06:41 NYHETER

Högsta instans: Vellinge får förbjuda tiggeri

10:49 NYHETER

Amnesty om tiggeridomen: Väldigt oroande

11:46 SAMHÄLLE

Löfven: Vellinge-ja ger en ny praxis

5 december NYHETER

Tiggeriförbud upphävs även i Halland Läs mer…

Årets julklapp är du

Snälla, läs den här texten. Den är livsviktig. Idag är det en vecka kvar till jul och du har kanske redan börjat stressa över allt som ska hinnas med i helgerna – gran som ska väljas, klappar som ska handlas, mat som ska lagas, resor, bonusfamiljer och scheman
som ska pusslas, middagar och träffar med all tänkbar släkt och vänner. Men det finns en stress som är värre.

 

Det finns människor som stressar över att inte ha något alls av allt det där att göra. Som inte har några klappar att handla eller mat att laga, som inte har någon att träffa. Som kommer att sitta på tunnelbanan eller bussen på julafton utan någonstans att åka, bara
för att slippa sitta ensamma hemma. Som kommer att sitta i väntrummet på akutmottagningen bara för att till slut få höra någon ropa deras namn, ringa till växeln på SVT och skälla på julprogrammen bara för att höra någons röst i andra änden av linjen. Eller som inte säger något alls, inte visar sig för någon eftersom det är för svårt att behöva erkänna att de är ensamma.

 

Julen dödar. Varje år tar vägarna några (kör försiktigt!), någon sätter ett kalkonben i halsen, festande går överstyr. Men flest tar ensamheten. Det går att dö av brustet hjärta, det är faktiskt en klinisk diagnos numera. Och aldrig ställs den diagnosen så ofta som
under julen. När alla andra har fullt upp med sitt stressande, med sin gemenskap. Aldrig är behovet av ett besök, ett samtal, ett hej eller ett leende större.

 

Därför ber jag dig. Lägg till en julklapp på listan. Årets julklapp är inte det återvunna klädesplagget eller några VR-glasögon. Den är mycket billigare, men samtidigt dyrbarare än alla andra klappar för den som får den. Årets julklapp är du.

Se någon i ögonen på bussen eller tunnelbanan, i affären, på gatan utanför. Ge någon ett leende, låt en människa förstå att du ser hen, vet att hen finns. Det tar bara någon sekund men värmer så länge.

Säg hej till din granne. Den där människan du inte vet något om, trots att ni delar väggar, golv och tak, eller tomtgräns. Sällan är ensamheten så stor som i en enslig lägenhet eller ett tomt hus omgivet av andras familjer och gemenskaper.

 

Skicka ett meddelande till någon och låt människan få veta att hen finns i dina tankar.

Scrolla bland namnen i telefonlistan och upptäck den där personen du förlorade kontakten med, vännen du inte vet var det blev av. Värdefullare än det finaste julkort (kommer du ihåg såna?)

Fråga någon du aldrig träffar utanför jobbet eller i skolan om de ska vara hemma under julen. Kanske vill de träffas? Det behöver inte vara något särskilt, bara följa med när du och dina vänner ska på juldagsbio? Bara att få frågan betyder så mycket.

Ta med en vän på fika på ett sjukhus eller ett äldreboende. De brukar ha kaffe och jättegoda mackor och bullar. Och människor som får nytt liv av sällskapet, av att få byta ett ord eller bara dela rum och ses och se på.

Det krävs så lite av dig att ge så mycket i jul. Jag finns på min instagram med fler tips och hoppas du vill dela med dig också.

MICAEL DAHLEN

17 december 2018 05:26

ARTIKELN HANDLAR OM

Jul + FÖLJ Läs mer…

Stefan Löfven hot mot Centern och Liberalerna

Säger att Lööf och Björklund måste välja

AVESTA. Tonen hårdnar ytterligare i de komplicerade regeringsförhandlingarna.

Nu tar även Stefan Löfven fram piskan och hotar Annie Lööf och Jan Björklund.

– Antingen kompromissar ni i sakfrågor. Eller med era grundläggande värderingar.

I fredags röstades Stefan Löfven (S) ner som statsminister. I dag höll han sitt första tal sedan valet i september i ett gammalt industriområde i utkanten av Avesta.

Och budskapet var glasklart.

– Varje demokrat står inför ett viktigt beslut. Att släppa fram de högerextrema krafterna eller att sätta emot dem.

Beskedet riktades inte bara till gemene man, till väljarkollektivet som helhet. Mottagarna var framför allt Centerns Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund.

För en vecka sedan hoppade Centern av förhandlingarna om ett regeringssamarbete med S, MP och L. Deras förklaring var att de inte fått tillräckligt gehör för sina krav, framför allt när det gäller marknadshyror i nyproduktion och turordningsreglerna på arbetsmarknaden.

Men det var ett argument som Stefan Löfven verkar tycka är lövtunt. Han tar i stället fasta på Centerns och Liberalernas besked att de inte vill regera med varken Sverigedemokraternas eller Vänsterpartiets goda minne eller med deras passiva stöd. SD har en bakgrund i vit maktrörelsen och nynazismen.

Socialdemokraterna har samma inställning till Sverigedemokraterna som C och L. Stefan Löfvens envetna kritik av dem under valrörelsen är förklaringen till att stödet för partiet ökade de sista veckorna före valet.

1 av 3 | Foto: Jimmy Wixtröm

Nu tar Löfven fasta på denna gemensamma och, som han sade, ”liberala” hållning. Och han slänger den, faktiskt, rakt i ansiktet på framför allt Annie Lööf.

– Om man inte är redo att kompromissa om sakpolitiken måste man kompromissa med sina grundläggande värderingar, sade Stefan Löfven på pressträffen före talet i en utkyld industribyggnad.

Det är ett hot som heter duga. Det Löfven säger till Lööf och Björklund är nämligen följande:

Antingen är ni med mig och då kommer ni få gehör för era grundläggande värderingar. Men kanske inte för varje punkt på kravlistan.

Eller också är ni emot mig. Och då kanske ni kan få igenom fler politiska krav. Men ni kommer att tvingas att kompromissa med er inställning till högerextremismen.

I alternativ nummer ett röstar C och L på Stefan Löfven som statsminister. I alternativ nummer två röstar de på Moderaternas Ulf Kristersson.

Stefan Löfven är inte den förste att ta till hot i den komplicerade processen som så småningom kommer att leda fram till en ny regering, oklart när.

Talmannen var först när han i fredags meddelade att han redan nu tänker kontakta Valmyndigheten för att de ska kunna ha beredskap för ett extra val. Detta trots att det fortfarande återstår två av sammanlagt fyra omröstningar om talmannens förslag till statsminister innan nyvalet automatiskt utlyses.

Ligger det något i Stefan Löfvens hotfulla besked till Lööf och Björklund, eller är det bara tomma ord? Det är inte tomt skrammel. Så länge han själv inte är beredd att samarbeta med Alliansen, och det verkar inte aktuellt, är det där valet står för C och L.

Det var Centern som, till de andras stora förvåning, hoppade av den överenskommelse som manglades fram för en vecka sedan. En bidragande orsak var den bufflighet som de ansåg sig utsatta för av Socialdemokraterna under regeringssamtalen.

Ska Löfven lyckas locka tillbaks dem till förhandlingsrummet räcker det inte med hot. Han måste också visa större respekt för Centern. De känner sig förorättade.

Nu är det snart jul. Att något avgörande skulle ske innan dess verkar inte troligt.

LÄS OCKSÅ

Stefan Löfven: ”Utan kompromiss får SD yttersta makten”

LÄS OCKSÅ

Talmannen hotar Löfven och Kristersson – ta er samman

Det här är Lena Mellin 00:25

LENA MELLIN

16 december 2018 15:58

ARTIKELN HANDLAR OM

Spelet om regeringsmakten + FÖLJ

Lena Mellin + FÖLJ

Stefan Löfven + FÖLJ

Ulf Kristersson + FÖLJ

Förhandlingarna om regeringsmakten + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

23 november KOLUMNISTER

PLUS Nu börjar huggsexan om Liberalerna och Läs mer…

Mitt i regeringskrisen fyller svensk demokrati 100 år

Men festen solkas av regeringskaoset

I morgon firas att den svenska demokratin fyller hundra år. Den 17 december 1918 fattade riksdagen det principiella beslutet om att införa allmän och lika rösträtt. Alla vuxna, oavsett kön och inkomst skulle ha rätt att rösta i de allmänna valen.

Att Sverige blev en demokrati på riktigt högtidlighålls bland annat med en tillfällig allmän flaggdag. Fanorna kommer att vaja på offentliga byggnader, på bussar och på andra ställen i morgon. Men det är alltså, till skillnad från andra flaggdagar, en primör som endast kan avnjutas i år.

Att staten ur rösträttssynpunkt slutade särbehandla kvinnor och män och människor med olika inkomster är givetvis en stor dag, väl värd att fira. Tråkigt bara att det äger rum i skuggan av den värsta parlamentariska krisen på åtminstone den här sidan andra världskriget. Det solkar jubileet.

Kungen och kronprinsessan Victoria deltar i olika seminarier i riksdagshuset, varav ett med, den just nu ironiska, rubriken ”Ja, må den leva, demokratin uti hundrade år”. Talmannen medverkar i en flaggceremoni på Riksplan utanför riksdagen. Med mera, med mera.

Samtidigt har det gått 98, upprepar nittioåtta, dagar sedan valet och än finns ingen regering i sikte.

Demokratin, folkstyret, kan firas varje dag. Det är det bästa styrelsesättet mänskligheten hittills kommit på.

Men parallellt befinner sig alltså den svenska parlamentariska demokratin i kris. Partierna, i alla fall på riksplanet, lyckas inte leva upp till sin egen lägstanivå – att ta ansvar för landet.

Vart och ett av dem har bestämt sig för att åtminstone några av deras principer är omöjliga att bryta. Och därmed är det också omöjligt att bilda en regering.

Var det de suffragetterna, liberalerna och Socialdemokraterna hade i åtanke när de drev igenom det förra årtusendets största jämställdhetsreform? Jag tror inte det. De trodde sannolikt inte att allt skulle gå friktionsfritt. För det gör ingenting.

Men jag tror och hoppas att de var beredda att acceptera ett valresultat och förvalta väljarnas dom. Det gör tyvärr inte deras nutida arvtagare.

Sverige var sist i Norden med kvinnlig rösträtt. I tur och ordning kom följande länder före, Finland, Norge och Danmark.

I det första val som kvinnor hade rösträtt, det förrförra nyvalet 1921, var valdeltagandet 54,2 procent.

Fem kvinnor valdes in i andra kammaren. Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Bertha Wellin, Agda Östlund och Nelly Thüring. Undrar vad de hade tyckt om dagens kaos? En gissning är – illa.

Fem saker att hålla koll på i veckan

Jultalens tid
I dag håller Stefan Löfven jultal i Avesta. Tidigare har han bland annat hållit till på Stortorget i Gamla stan i Stockholm men det är passé, nu är det ”ute i landet” som gäller. På onsdag är det Strängnäsbon Ulf Kristerssons tur. Inga andra partiledare har anmält sig till talarlistan.

Glöm inte flaggan
För hundra år sedan fattade riksdagen det principiella beslutat att införa allmän och lika rösträtt. Det firas i morgon, samma datum som beslutet fattades, med en tillfällig allmän flaggdag. Så glöm inte flaggan i morgon! Nyvalet 1921 var första gången kvinnor fick rösta.

Hundra dagar kvar
På torsdag kan man antingen gråta en skvätt eller fira med en lussebulle till teet. Då är det exakta hundra dagar kvar innan Storbritannien upphör att vara medlem i EU. De lämnar natten mellan den 29 och 30 mars. Vad Theresa May känner, bävan eller förtröstan, vet vi inget om.

Sista beslutet
Punkt för denna märkliga politiska höst sätts på fredag då riksdagen fattar de sista besluten om nästa års statsbudget. Vad som varit allra märkligast av alla märkligheter är faktiskt oförmågan att bilda regering i ett land där kompromisser och konsensus närmast är upphöjt till lag.

Fyller 75 år
Dagen före julafton fyller drottningen 75 år och det firas i dagarna tre. Tror vi i alla fall. På tisdag hålls ett seminarium om barnrättsfrågor. Dagen därpå är det mottagning på Slottet för det officiella Sverige. Och sedan får man väl förmoda att familjen firar vid ngt annat tillfälle.

Veckans citat

”Man kan inte styra landet på en servettskiss.”
Stefan Löfven, statsminister, recenserar M och KD:s budgetalternativ

Det här är Lena Mellin 00:25

LENA MELLIN

Läs mer…

Stoppa orättvisorna – annars är vi rökta

2015 ville vi göra allt för att stödja människor på flykt. 2016 pratade vi bara om terrorhotet.

2017 var det #metoo. Om våra hjärtan har förblivit öppna? Nja. Om vi har vunnit krigen mot våldsextremism och kvinnoförtryck? Det går kanske inte att kalla det för en jordskredsseger ändå?

Vad ”grejen” är i år råder det i alla fall inget tvivel om. ”Klimatångesten” är det nya svarta.

 

Kommer vi att tröttna? Givetvis. Kommer vi att hitta något annat att oroa oss för? Med allra största sannolikhet, ja. Betyder inte det att världen kommer att gå under? Jo, antagligen.

Finns det då ingenting som kan rädda oss? Man kan alltid hoppas. Vet jag vad det är? Nej, det gör ingen. Tänker jag ändå berätta vad jag tror? Varför inte? Det är ju snart jul.

Det vanligaste svaret på frågan ”Hur ska vi rädda vår planet?” är att vi måste ändra vår livsstil.

 

Jag håller med om att alla har ett ansvar, men det är ändå inte en lösning jag är beredd att satsa mina barns framtid på. För visst. Jag har bytt ut min dieselbil mot en självladdande hybrid. Jag tar tåget när det fungerar praktiskt. Jag har dragit ner på familjens nötköttskonsumtion till ungefär 250 gram per person och månad och min egen komjölkskonsumtion till nästan noll. Det senaste året har jag shoppat tre nya klädesplagg till mig själv. Jag sopsorterar och fyller diskmaskinen till bristningsgränsen innan jag sätter igång den (gärna mitt i natten).

Foto: ANDREAS BARDELL

Gula västarna i protest mot Emmanuel Macrons politik. Protesterna urartade i kravaller och över 700 personer greps.

Jag gör det eftersom allt annat vore djupt omoraliskt och eftersom jag har råd att förändra min ”livsstil”. Men. Bara det att jag har tid och råd att ha ”en livsstil” ger en fingervisning om problematiken. För trots att jag gärna skryter om min medvetenhet så flyger jag (och verkligen inte bara när jobbet ”kräver” det). Jag köper tvålar och ljus och krämer i konstiga förpackningar, schampo som löddrar och rengöringsmedel som liksom fräter bort smuts. Jag tar gärna bilen (som i ärlighetens namn drar en hel del bensin) och jag äter både griskött och kyckling trots att jag inte klarar av att titta på filmerna som visar hur de har tagit sig till min tallrik.

En sak står klar. Det är INTE jag, eller sådana som jag, som kommer att rädda världen. Vi är för självupptagna för det. Carpe jävla diem, parce que je le vaut bien, hashtag fucking yolo.

 

Ett annat populärt förslag till ”lösning” på klimatkatastrofen är att eftersom våra politiker inte klarar av att komma överens och demokratin dessutom är så opraktiskt utformad att man måste lyssna på väljare som gillar Donald Trump, kommer våra företag och konsumenter att frivilligt styra upp situationen. Det är nämligen inte bra för tillväxten om planeten brinner upp. Döda människor byter inte mobiltelefon till senaste modellen. Om delar av New York city översvämmas blir det jättesvårt att hålla börskurserna uppe. Jag tror att det ligger mycket i det. Men jag tror inte att det heller kommer att räcka.

För det finns fortfarande ett avgörande problem som inte går att frigöra från klimatkrisen.

Och det måste lösas politiskt. ”Vi måste våga prata om elefanten i rummet”, som Yvo de Boer, f d generalsekreterare för FN:s klimatkonvention, uttryckte saken. ”Vem ska betala notan?”

 

Vill man bara dra en enda lärdom av det som hänt i Frankrike sedan de gula västarna gick ut på gatorna för att protestera mot (bland annat) de höjda bensin- och dieselpriserna, så är det detta: för att rädda miljön måste vi göra något åt de ekonomiska orättvisorna. Annars är vi rökta. (Eller dränkta.) Det kräver höjda skatter för de företag som står för störst utsläpp, men också en omfördelning av de ekonomiska resurserna, såväl globalt som nationellt.

Så vad kan vi hoppas på, nu när C och L precis givit SD den avgörande politiska makt som de gick till val på att aldrig möjliggöra och röstat igenom en högerbudget med kraftiga nedskärningar i miljöbudgeten? Att nästa ”politiska trend” blir att kräva ekonomisk rättvisa, kanske? Att vi börjar rösta i enlighet med det?

Då kanske vi

Läs mer…

Tänk om klimatet är en frukt

Ibland vänder uttalanden upp och ner på ens världsbild och får en att tänka om. Som det där om att ”banan är ett bär”. Medan andra meningar som kanske borde uppfattas som kontroversiella passerar helt obemärkt. Som det där om ”problemet med miljön och klimatet”.

Tänk om banan faktiskt är ett bär?! Och tänk om problemet inte är miljön och klimatet, utan vår extrema oförmåga att förhålla oss till dem?! Tänk om fler av de mer neutrala uttalandena skulle ha banan-är-ett-bär-effekt och därför få oss att tänka om.

 

Tänk om den aldrig sinande floden av brev och bekännelser till barnbarn och framtida generationer på våra ledarsidor inte leder till att utsläppen av växthusgaser minskar.

 

Tänk om någon, någon annanstans, i en annan tid och civilisation bemödar sig att läsa ett gäng av dessa artiklar och konstaterar att: ”det var åtminstone en hållbar och medveten generation, den sista”. Eller om spåren av dessa artiklar är utraderade långt tidigare, i ren frustration över att ingenting gjordes, eller bara för att man inte tyckte om artiklarna.

 

Tänk om begreppet ”hållbarhet” och kulturen som skapades runt det visade sig orsaka att företag, efter århundraden av blind tillväxt-fokus, hittade nya vägar att sälja nya saker till nyfrälsta gamla kunder. Allt i tillväxtens namn, men med hållbar etikett. Med följden att verkligt effektiva åtgärder som inte baserades på konsumtion uteblev.

 

Tänk om den erkänt viktiga konsumentmakten i verkligheten inte innehöll i närheten av tillräckligt med förändringspotential, och istället ledde till att alldeles för många på sitt hörn drog sitt strå till stacken. De källsorterade, köpte ekologiskt godis och talade engagerat i podcasts om den klimatångest som de därigenom dämpade, istället för att tillsammans åstadkomma något annat, något hållbart i en helt annan, verkligt ekologisk betydelse.

Tänk om vi är så fast i det ekonomiska språket, att vi idag inte kan tänka hållbarhet utan att blanda in ekonomi och att det därför inte är hållbart.

Tänk om det är så pass sorgligt att det ekonomiska språket har letat sig så djupt in i våra medvetanden att det har blivit det enda vapnet som står till buds när vi ska försöka tackla den klimatkris som konsumtionsekonomin har skapat.

Tänk om klyftorna mellan fattiga och rika fortsätter att öka, och inte slutar rättfärdigas med att det trots allt trillar ner smulor från de rikas kakor, vilket det inte hade gjort om de rika inte åt så himla mycket kakor.

 

Tänk om så mycket av klimatdebatten handlar om uppsvinget för klimatförnekande högerpolitiker och klimatnegativa åtgärder och deras påskyndande av kollapsen, att vi missar felen med decennier av politik som har orsakat klimatförändringarna och drivit miljontals människor på flykt. Som har drabbat de som inte har gynnats av den politik och det system som har orsakat utsläppen.

Tänk om det inte heller är nedskärningar i klimatsatsningarna till följd av den nya budgeten som gör att vi inte kan begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, utan det faktum att inget annat alternativ föreslagit en tillräckligt radikal förändring för att det ska vara möjligt att nå dessa mål.

Tänk om följden av det enkla konstaterandet ovan är att den avgörande gränsen för vad experterna menar att jorden klarar av inte kan hållas och 99% av världens korallrev dör, vilket FN:s klimatpanel förutspått.

Tänk om vi går till historien som den sista generationen som kunde åka och som åkte på snorkelsemester till Thailand. Generation snorkel.

 

Tänk om någon som gnäller om ”klimatångest” plötsligt skulle drabbas av en övermänsklig förmåga att ta in någon mikrodel av klimatkrisens verkliga innebörd. Om personen plötsligt känner en vag antydan om vidden av de etiskt förkastliga valen som genom generationer har lett fram till att hen står där, på det ljusa marmorgolvet i Mall of Scandinavia, och i samma ögonblick som känslan uppstår exploderar, vilket givetvis fångas på film, vilket i sin tur blir viralt och väcker en global miljörörelse värd namnet.

 

Tänk om årets ekonomipristagare fick priset för att ”ha byggt den första modellen där klimat och ekonomi samverkar”, fast det egentligen är det som är poängen, att tillväxtekonomi som vi känner den inte samverkar, utan alltid underordnar, och istället måste formulera om det den ska ”samverka” med till sitt eget språk,

Läs mer…

Talmannen hotar partierna – ta er samman

Lyder ni inte blir det nyval

Nu är talmannens tålamod på upphällningen.

Han hotar med nyval om partiledarna inte snabbt tar sig samman. Han vet nämligen att de inte vill ha ett extra val.

På tisdag har det gått hundra dagar sedan valet och fortfarande finns ingen regering i sikte.

Talmannen använde under fredagen det andra av sina fyra försök att få en statsminister godkänd av riksdagen. Som väntat föll förslaget platt till marken. 200 röstade emot Stefan Löfven (S) som inte ens var på plats för den meningslösa omröstningen. 116 röstade för honom.

I jakten på en ny statsminister är Sverige alltså tillbaka på ruta ett, den ruta vi befunnit oss på sedan valdagen.

Man anar ett stort mått av frustration i Andreas Norléns skriftliga kommuniké efter omröstningen.

Talmannen vill inte ha något nyval, skriver han. Han tänker göra allt han kan för att förhindra det, påstår han. Men sedan visar han klorna.

”Men om partierna väljer extra val framför att agera på ett sätt som ger Sverige en ny regering kommer jag inte att stå i vägen för dem.”

Översatt till normal svenska betyder det ”jag är förbannat trött på er. Ta er samman, annars jävlar får ni det ni minst vill ha”.

För att ytterligare understryka hur trött han är på de ack så principfasta, men så lite kompromissvilliga, partiledarna påskyndar talmannen nu planeringen för ett extra val.

I stället för att invänta att hans fjärde förslag till ny statsminister röstas ner av riksdagen, tänker Andreas Norlén redan nu ta kontakt med Valmyndigheten för att fastställa en dag för det, eventuella, extra valet.

Det gör han väl medveten om att de flesta partier, Sverigedemokraterna undantagna, inte vill ha något nyval. Partiernas kassakistor gapar tomma efter höstens val till riksdag, landsting, regioner och kommuner.

I vår väntar redan ett val, det ordinarie valet till EU-parlamentet den 26 maj. Det definieras som mycket viktigt av majoriteten av riksdagspartierna som inte vill bidra till att nationalistiska och högerextrema partier växer ytterligare i parlamentet.

Att få ytterligare ett val på halsen är en mardröm som de flesta partierna gärna avstår från. Den rädslan utnyttjar nu talmannen för att understryka budskapet om att nu är det slutlekt. Punkt slut.

Kommer partledarna att lyssna? Säkert. Kommer det att ta nya tag? Återstår att se.

Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen har i stort sett inte rört sig en millimeter sedan valnatten. De vill ha en blocköverskridande regeringssamverkan med Löfven som statsminister. Allt annat är ointressant.

Ulf Kristerssons moderater har övergett tanken på en samlad borgerlig allians som inte lutar sig mot SD. Men Kristersson ska vara statsminister i den regering som partiet sitter med i. Allt annat är otänkbart.

Centern och Liberalerna, ledda av Annie Lööf och Jan Björklund, kräver inte heller längre att Alliansen ska hänga ihop. Men den regering de släpper fram får inte vila på stöd från varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Prutmån? Nej.

Hittills har de också röstat nej till både Kristersson och Löfven som statsminister. Trots att det i praktiken inte finns fler kandidater.

Så ser läget ut och nu tar alltså talmannen till det enda vapen han har – hot. Om det är tillräckligt återstår att se.

Andreas Norlén ska i början av nästa vecka ge sin syn på läget. Under tiden ska han på nytt prata med partiledarna. Det kommer troligen vara fruktlöst.

Julen och nyåret står inför dörren. Det är möjligen det enda som kan få slut på den här pinsamma processen. Att alla åker hem, äter skinka, läser en bok, tar en promenad och begrundar lägets allvar.

Förhoppningsvis kommer de då fram till att de håller på att göra bort sig för fler än talmannen. Och därmed inser allvaret i situationen – och gör något åt den.

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

LÄS OCKSÅ

Siffrorna visar att det inte blir något Läs mer…

Groteskt att Johanna Möller får ärva sin mamma

Johanna Möller misstänks än en gång för att vilja mörda sin mamma.

Det är groteskt att hon har laglig rätt att ärva henne.

Möller är dömd till livstids fängelse för att ha mördat sin far och försökt mörda sin mor.

Mamman överlevde med nöd och näppe, hon bedöms leva under hot och har ännu över två år efter den grova knivattacken i sommarhuset skydd.

1 av 2 | Foto: TT

Men dottern tycks inte ge upp. En dömd mördare som är placerad på samma anstalt som den hon är intagen på har slagit larm om att ”Johanna Möller försöker manipulera många intagna här” och en belöning på en miljon kronor till den som mördar modern är utfäst.

Polisutredning har inletts och Möller har delgetts misstanke om stämpling till mord.

Saknas undantagsregler

Om bevisen räcker fälls hon än en gång. Så långt är lagen tillräcklig. Men det finns en annan aspekt av detta makabra fall där paragraferna inte räcker.

Johanna Möller har nämligen laglig rätt att ärva sin moder. Du läste rätt, trots att hon är dömd för att ha försökt ta henne av livet har hon rätt att ärva henne.

Första paragrafen i 15:e kapitlet i Ärvdabalken säger uttryckligen nej till möjligheten att mörda sig till ett arv. Möller har alltså inte rätt till en del av den aktningsvärda förmögenhet som fadern lämnade efter sig.

Men det finns inga undantagsregler för den som utsätter sin förälder för annan grov brottslighet.

Det är fritt fram att tortera, misshandla eller grovt trakassera mamma eller pappa och ändå få ut sin beskärda del av värdet på villan, bostadsrätten, bilen eller vad det nu är som en person lämnar efter sig.

Och den plågade föräldern kan inte göra någonting åt saken genom exempelvis ett testamente. Hen är bakbunden av lagen. Rätten att ärva är mycket stark och hårt reglerad.

Unikt fall

Lagstiftare i andra länder har tänkt annorlunda. I exempelvis Danmark kan en utsatt människa i domstol kräva att en släkting förvägras sin del av arvet, om släktingen utsatt honom eller henne för grovt brott. Norge har en liknande bestämmelse.

Fallet Möller är lyckligtvis unikt. Men att äldre människor plågas av egna barn är inte alldeles ovanligt. Med dagens lag kan de inte förhindra dem från att ta över det de har slitit ihop.

Räck upp handen, den som tycker att ordningen är rimlig.

OISIN CANTWELL

14 december 2018 10:08

ARTIKELN HANDLAR OM

Sommarstugemorden i Arboga + FÖLJ

Brott + FÖLJ

Johanna Möller + FÖLJ

Lag & rätt + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

9 december KRIM

PLUS Johanna Möller uppmanade medfångar att ”klippa” hennes mor – varnas

18 oktober NYHETER

PLUS Ny pojkvän – men nekas telefonkontakt

15 oktober KRIM

PLUS Så lever Mohammad Rajabi i fängelset: ”Första gången jag gör sånt”

23 oktober NYHETER

Maffians bankir släpps ur häktet

9 november NYHETER

PLUS Åklagaren: Nella, 28, mördades och våldtogs Läs mer…

Siffrorna visar att det inte blir nyval – vinnarna är för få

Vinnarna är för få

Här är siffrorna som visar att det inte blir nyval. I alla fall inte än på ett bra tag.

Ett extra val skulle nämligen inte göra det lättare att bilda regering, enligt Aftonbladet/Inizio.

Sedan Stefan Löfven ser ut att misslyckas med att röstas fram som statsminister vid omröstningen i förmiddag har nyvalet ryckt närmare.

Talmannen kan bara misslyckas ytterligare två gånger med att få riksdagen att godkänna hans förslag till statsminister. Annars blir det automatiskt nyval.

Det tillsammans med siffrorna i dagens väljarbarometer från Aftonbladet/Inizio sätter hård press på partierna att bli överens – innan det är för sent.

Och varför är det så, undrar vän av ordning. Det enkla svaret är att ett nyval skulle ge får få vinnare. Eller rättare sagt – det ser ut att bara bli en enda vinnare, Sverigedemokraterna med sin för närvarande Thailandsledige ordförande Jimmie Åkesson i spetsen.

Stödet för dem har ökat med 1,9 procentenheter sedan valet och med 0,6 procentenheter sedan november. Att vinden fortsätter att blåsa i deras riktning under de närmaste månaderna är ingen djärv gissning.

Efter valet har många talat om vikten av blocköverskridande överenskommelser, bland andra Stefan Löfven (S), Annie Lööf (C), Jan Björklund (L) och Jonas Sjöstedt (V).

Men i praktiken har det hittills visat sig omöjligt att få till stånd ett blocköverskridande regeringssamarbete. Det enda verkligt seriösa försöket sköts i sank när Centern sade nej för knappt en vecka sedan.

Alltså måste man fortsatt anta att de traditionella blocken, vänster och höger, rött och blått, spelar en central, kanske till och med avgörande, roll i den svenska politiken.

Efter valet i höstas blev blocken i stort sett jämnstora. Det skilde ett mandat eller 0,5 procentenheter till de rödgrönas fördel.

Enligt den nya mätningen från Aftonbladet/Inizio skulle ett parti från vardera blocket tvingas lämna riksdagen om det vore val i dag. Både Liberalerna och Miljöpartiet skulle få mindre än fyra procent av rösterna, den gräns som avgör om ett parti tar plats i riksdagen eller inte.

Maktbalansen mellan de traditionella blocken skulle alltså inte ändras annat än marginellt om det vore val i dag. Ingen sida skulle vara säkert på att få det övertag som skulle ge en stabil regering

Vardera blocket skulle få omkring 40 procent av platserna i riksdagen. Men, precis som i dag, med en mindre fördel till de rödgröna partierna.

Med en stabil regering avses en som får sin budget godkänd av riksdagen. Antingen på grund av den egna styrkan. Eller för att motståndarna är splittrade.

Men om valresultatet skulle bli ungefär som i dagens väljarbarometer skulle Alliansen, om den fortfarande finns, bara få igenom sin egen budget med hjälp av SD eller med S (och det verkar mindre troligt). Detsamma skulle gälla de rödgröna partiernas budgetförslag.

På den punkten skulle alltså ingenting ändra sig vid ett nyval. Partierna, som tömt sina kassor i förra årets val, har med undantag av SD, hela tiden varit negativa till ett nyval.

De här siffrorna lär inte ändra på den saken, inte ett dugg.

Till saken hör att ett val redan är inplanerat under nästa år. Den 26 maj väljer EU:s då 27 medlemsländer ett nytt EU-parlament. Med flera valtriumfer för nationalistiska partier i flera länder anses det valet vara mycket viktigt, framför allt för att hindra att extremhögern kan blockera beslut i parlamentet.

Det gör majoriteten av de svenska partierna ännu mindre sugna på ett nyval. De vill ägna kraften åt EU-valet i stället.

LÄS OCKSÅ

Skräcksiffra för L – KD når ny rekordnivå

LÄS OCKSÅ

De blir vinnarna med nya budgeten Om undersökningen

Undersökningen är gjord av Inizio på uppdrag av Aftonbladet inom ramen för Schibsted/Inizios opinionspanel som speglar svenska folket.

Målgruppen är allmänheten 18 år och äldre.

Undersökningen omfattar 2 238 intervjuer under perioden 4–12 december 2018 och är genomförd som en webbundersökning.

Aftonbladet/Inizios väljarbarometer för december:

Vänsterpartiet  7,2 procent (–0,1)
Socialdemokraterna 29,4 (+0,1)
Miljöpartiet 3,7 (+0,2)
Kristdemokraterna 7,7 (+0,7)
Centern  9,0 (–0,2)
Liberalerna 3,3 (–0,6)
Moderaterna 18,5 (–0,6)
Sverigedemokraterna 19,4 (+0,6)
Övriga 1,9 (+0,1)

Alliansen 38,5 procent (–0,7)
Rödgröna 40,3 (+0,2)

Det här är Lena Mellin 00:25

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och

Läs mer…

I framtiden håller det inte att skylla på Kina

I dag ska alltså klimatmötet i polska Katowice avslutas och inget tyder på att deltagarländerna kommer att komma därifrån med ett beslutspaket som kan klara uppvärmningsmålet på 1,5 grader. Vi är på väg till någonstans mellan 3.0 och 3.3 grader år 2100 med dagens aktivitet och politiska löften inräknat, enligt Climate Action Trackers beräkningar.

Foto: TT

Intensiva klimatsamtal pågår i Polen.

Skulle mirakulöst nog ett framsteg ske i Polen kommer de flesta länder förmodligen ändå inte att uppfylla sina åtaganden när det står klart vad som måste göras på hemmaplan.

 

Klimatkatastrofen är en nyhet som alla andra, det har vi lärt oss nu. Berättelsen om mänsklighetens beslut att förstöra sina livsvillkor är en del av nyhetsflödet, men det händer ju så mycket annat också. Brexitbråket, Donald Trumps sandlådevendettor och regeringskrisen i Sverige så klart.
När riksdagen i veckan klubbade igenom den SD-stödda Moderat- och Kristdemokratbudget som gäller för kommande år blev det fart på klimataktivister och fackkunniga. Det var inte svårt att se varför: Partierna sänker skatten på diesel för jordbruk, skogsbruk och vattenbruk och tar bort den omdebatterade flygskatten. Bland annat.

 

Det var inte bara intressegrupperna som reagerade. Expressens borgerliga ledarsida kallade prioriteringarna ”märkliga” och konstaterade att budgeten ”innebär en ambitionssänkning till och med jämfört med det svaga klimatpaket som alliansen presenterade i valrörelsen”.
Svensk klimatpolitik är nu i första hand en angelägenhet för EU, det är där de viktiga besluten fattas, men det betyder förstås inte att enskilda regeringar kan svära sig fria från ansvar.

Det ser likadant i de flesta i-länder. De politiska makthavarna tar fortsatta omvägar kring de radikala beslut som måste fattas för att undvika en global ekologisk katastrof. Det paralyserade tillståndet utgår från en behändig mental modell som kan sammanfattas med att just vi inte kan rädda världen så länge andra länder fortsätter att spy ur sig koldioxid och försura haven.

 

En av senkapitalismens svåraste balansakter är att hantera den politiska apatin inför de riktiga utmaningarna. Det som gör att klimatkrisen aldrig kommer att sluta fascinera är hur det, möjligen för första gången i mänsklighetens historia, egentligen inte finns någon övergripande inbyggd intressekonflikt. Också de som tjänar på stora koldioxidutsläpp just nu – flygbolagsjättarna, kolbolagen, bilindustrin – sätter framtiden i pant. Det borde orsaka någon form ödmjukhet med mindre än att de styrande är ensamma misantroper i övre medelåldern utan familj, men med en grotesk drift att förstöra framtida generationers livsbetingelser.
Historien kommer sannolikt att döma de profithungriga klimatförstörarna hårt inom bara någon generation. De kommer att tvingas svara att de agerade i eget intresse. 
De klimatförnekande världsledarna lär gå samma öde tillmötes. De kommer fortsätta påstå att klimatkatastrofen är Guds eller naturens vilja.
Vad de fullt upplysta folkvalda politiker som tjänar medborgarna runt om i världens demokratier kommer att svara ska bli intressant att se.
”Ja men Kina då” kommer inte att hålla i framtidens klimattribunaler.

5 smarta saker du enkelt kan göra miljön 00:34

JOHANNA FRÄNDÉN

14 december 2018 05:24

ARTIKELN HANDLAR OM

Klimatmötet i Katowice 2018 + FÖLJ

Katowice + FÖLJ

Klimathotet + FÖLJ

LÄS OCKSÅ

3 december SAMHÄLLE

Forskare varnar: Sex klimatkatastrofer samtidigt – på samma plats

3 december NYHETER

Greta Thunberg: ”Politiska ledare uppträder som barn”

4 december LEDARE

Lyssna på Greta – annars dör vi

2 december NYHETER

Svåra utmaningar vid klimatmöte i Polen

4 december KOLUMNISTER

Om du vill se hoppet för miljön, se dig omkring! Läs mer…

Där ser för jävligt ut på Stockholms gator

Detta inlägg post publicerades ursprungligen på denna sida this site ; Det var på 70-talet, första dagen på jobbet som gatsopare i Göteborg. Jag åkte med en äldre kille som kunde trakterna. Vi körde runt med en liten lastbil i förorterna, plockade skräp och sopade grus och löv med stora björkriskvastar. På eftermiddagen ställde vi Läs mer…