Test: Sandberg Bluetooth Audio Link 2in1 TxRx – Gör gamla prylar trådlösa

Du kanske känner igen dig i följande scenario: Du har helt gått över till streamad musik, men du har en gammal stereo med utmärkt förstärkare och högtalare som du dessutom är fäst vid. Eller varför inte din bilstereo? Det enda du behöver är ett enkelt sätt att få in musiken. Chromecast Audio var ett sådant sätt men den har Google skrotat. Egentligen önskar du kanske bara att stereon hade Bluetooth-stöd.Då kan du nog vara intresserad av Sandberg Bluetooth Audio Link 2in1 TxRx (jag tänker kalla den Audio Link för enkelhets skull), som gör just detta. Audio Link är en rätt liten och smidig dongel, med en kort sladd med en 3,5 mm-kontakt. Medföljer gör en USB-sladd för laddning eller elnätsdrift men dongeln har även ett batteri som räcker i 2-3 timmar.
Dongeln har en av/på-knapp, en återställningsknapp och ett skjutreglage för att välja sändar- eller mottagarläge. För dongeln kan även fungera åt andra hållet. Ett exempel på hur det kan fungera är om du har ett par gamla hörlurar som du tycker har det perfekta ljudet, men de är sladdbundna och din mobil har inget 3,5 mm-uttag. Då kan du koppla in dongeln till hörlurssladden, Ja det följer med en adapter också som gör om 3,5-mm-pluggen till ett 3,5 mm-uttag. Så har du konverterat ditt gamla headset till ett bluetooth-headset, låt bara med en lång sladd som det släpar runt på.

Jag är innan jag testar lite fundersam på hur det ska fungera att koppla ihop två prylar utan skärm via Bluetooth. Om den är mottagare är det förstås inga problem. Du startar parningsläget genom att hålla in av/påknappen, och du ser att den är i parning genom att knappen blinkar i blått och rött. Sedan dyker enheten upp i din mobils Bluetooth-meny som vilket Bluetooth-tillbehör som helst. Åt andra hållet visar det sig också fungera oproblematiskt. Jag behöver bara sätta dongeln och ett bluetooth-headset i parningsläge samtidigt så hittar de varandra och parar ihop sig.
Dongeln gör således precis det jag önskar mig av den utan krångel, men den har ändå sina begränsningar. Det märker jag när jag kopplar den till ett elpiano. Tanken är att man ska kunna öva på pianospel utan att behöva störa de andra i hemmet, och utan att behöva ha ett trådat headset.

Det går dock inte, för dongeln introducerar en fördröjning på kanske en fjärdedels sekund. Inget problem när man lyssnar på musik, men om man spelar musik blir alltså ljudet i osynk med fingrarna, och det blir förstås väldigt svårt att spela då. I mottagarläge är fördröjningen betydligt mindre märkbar och jag kan titta på film i tråd-headset med Audio Link utan att läppsynken blir lidande.
För verkliga audiofiler kan man också behöva påpeka att dongeln inte stödjer några särskilda Bluetooth-protokoll för ljudöverföring utan det är sbc (eller aac mot Iphone) som gäller, som komprimerar ljudet till lägre kvalitet. Det gäller även de flesta bluetooth-headset, men det är värt att påpekas.
Audio Link är alltså en pryl för dig med ett väldigt specifikt behov av att kunna koppla upp en gammal ljudpryl trådlöst via bluetooth. Känner du igen dig i detta fungerar Audio Link bra och är inte heller speciellt dyr.  Läs mer…

Test: Apple Iphone 14 Pro Max – Dyr gigant

Det är tydligt att Iphone 14 Pro Max är den telefon som ger dig extra. Den är stor och tung, inget du riktigt använder med bara en hand, eller för den del får ner smidigt i fickan. Fördelen med en så här stor telefonen är att du får betydligt bättre batteritid och att du samtidigt får alla de funktioner som den lite mindre Iphone 14 Pro har. Plus då större skärm och större batteri. I övrigt är alltså allt identiskt.Det här innebär att Iphone 14 Pro Max ger dig den nya dynamiska ön, det svarta området i skärmen som förutom att rymma Face ID och selfiekamera även kan ändra storlek och visa systeminformation eller information från olika appar. Värt att påpeka är att dynamiska ön inte är till för vanliga appnotiser, de kommer separat fortfarande. Ön visar istället systeminformation och kortfattad information från ett fåtal appar. Nedräkning om du har en timer, en indikation på att musik spelas, nästa sväng om du har navigering igång, och så vidare. Mängden information som får plats här är närmast minimal, så det fungerar mer som en genväg till mer information och möjligheten att interagera med den. Ett tryck här tar dig till appen som visas och ett långt tryck expanderar den dynamiska ön till en större ruta så att du kan till exempel styra musiken som spelas eller få mer utförliga navigationsanvisningar utan att för den skull lämna appen du har öppen.
Verkligt aktiv
Iphone 14 Pro Max är även utrustad med always on display. Det har varit standard i många Androidmobiler i flera år, men Apple gör det på ett mer utvecklat sätt. Den aktiva låsskärm som finns här i Iphone 14 Pro Max visar inte bara tid, aviseringar, vilken musik som spelas och widgets utan även en del appar. Har jag navigering igång med Apple Maps kan den visas i helskärm, även när skärmen är släckt, detsamma gäller till exempel röstmemo. Det känns alltså ofta som att Apples always on display lever upp till sitt namn mer än många andra tillverkares.

Samma in i minsta detalj
Kamerorna i Iphone 14 Pro Max är helt identiska med de i systermodellen 14 Pro (i testet av den kan du läsa mer om aktiva låsskärmen, dynamiska ön med mera) och det innebär att vi fått en huvudkamera på 48 megapixel. Den används för att ge bättre bilder i mörker och för att du ska kunna ta bilder i Pro Raw-läget i just 48 megapixel. Vanliga bidler blir dock fortfarande 12 megapixel och kvaliteten överlag är väldigt lik de vi får av föregångaren Iphone 13 Pro, så någon stor skillnad innebär inte nyheterna. Den mest märkbara förändringen är att vi har ett actionläge för video med mer skakreducering, men det kräver å andra sidan att motivet är extra bra belyst.
Helt nytt är funktionen i Iphone 14 Pro Max som identifierar när du varit med om en bilkrock, men den funktionen finns även i övriga telefoner i Iphone 14-familjen samt i nya Apple Watch. Självklart har telefonen även det senaste systemchippet A16 Bionic och dessutom alla de nyheter Apple lanserat i Iphone de senaste åren som trådlös laddning med Magsafe, Lidar-sensor, snabb skärmuppdatering, vattentålighet och så vidare.
Allt detta kommer dock med en saftig prislapp. Telefonen kostar i skrivande stund från 23 700 till 16 500 beroende på hur mycket lagringsutrymme du vill ha. Även om det billigaste alternativet med 128 GB lagring räcker för de allra flesta är det här väldigt mycket pengar för en telefon och alternativen som är billigare är många. Läs mer…

Test: Apple Iphone 14 – Med få förbättringar

Innan vi börjar tala om iphone 14:s förtjänster, låt oss få det ur vägen med en gång: Det finns ingen som helst anledning att välja denna telefon över Iphone 13 i dagsläget. Apple fortsätter att sälja Iphone 14 och Iphone 13 parallellt, och med samma minneskonfiguration kostar Iphone 14 hela 1500 kronor mer. Samtidigt är skillnaden mellan Iphone 13 och 14 mindre än någonsin tidigare mellan två Iphone-generationer.
Tidigare har man alltid kunnat falla tillbaka på argumentet “den kommer att få IOS-uppdateringar ett år längre” för att välja den senaste modellen, men Iphone 14 har inte Apples senaste systemkrets, utan förra årets A15 Bionic. Det är den variant som fanns i Iphone 13 Pro, som skiljer sig från den i Iphone 13 endast genom att ha fem grafikkärnor istället för fyra. Det är med andra ord svårt att se att Apple skulle kunna göra något med Ios som gör att Iphone 14 men inte Iphone 13 stöds.
Snabb
Här ska vi säga att det absolut inte är något fel på prestandan i Iphone 14. Det känns som om Apple sedan länge passerat gränsen där systemet inte kan bli snabbare än vad det är oavsett vad du gör med processorerna, och den extra beräkningskraften går huvudsakligen till att förbättra bildresultatet från kameran. Det är också det argument Apple lyfter fram för Iphone 14, bättre bilder. Enligt Apple har Iphone 14 en “enorm” kamerauppgradering, bestående av en större sensor för huvudkameran, bättre bildbehandling för mörkerfoton, Action mode för bättre bildstabilisering när du filmar och en ny selfiekamera med autofokus.

Apples förkärlek för stora ord känns särskilt malplacerad här. Jag har fotat och jämfört bilder från Iphone 13 och 14 sida vid sida. För det mesta ser de ut att vara tagna med samma kamera. Om man zoomar in maximalt kan man ibland uppfatta lite mer detaljer i bildresultatet från Iphone 14, i synnerhet för grönska som inte befinner sig i bildens fokusområde. Om jag skulle vara tvungen att välja en av bilderna väljer jag nästan alltid den från Iphone 14 över Iphone 13, men vi talar om skillnader som ligger precis på rätt sida av gränsen för mänsklig uppfattningsförmåga.
I mörker är skillnaden tydligare, men då talar vi inte om lampljus inomhus utan nästan beckmörker för att skillnaden ska märkas. Under dessa förhållanden är varken Iphone 13 eller 14 bland de bästa på att ta bilder, men jag behöver i alla fall inte anstränga mig för att se att Iphone 14 är bättre.
Den förbättrade bildstabiliseringen kallas Actionläge och använder mobilens vidvinkelkamera som den sedan beskär till ungefär samma utsnitt som den vanliga kameran. Om du springer och filmar samtidigt är den väldigt effektiv på att stabilisera bilden, men den vanliga bildstabiliseringen är nästan lika bra och har bättre bildkvalitet om du bara går och filmar.

Designen känns igen sedan Iphone 12, med kantiga former, glasskivor på fram- och baksida och aluminiumram. Måtten är nästan exakt desamma som för Iphone 13, men den utskjutande kameraön på baksidan skjuter ut ytterligare lite till jämfört med Iphone 13. En förändring som inte syns är att glasbaksidan har blivit lite lättare att ta bort, vilket ska göra det billigare att byta sprucken baksida.
Skärmen (exakt samma som i Iphone 13) är av Oledtyp med hög maximal ljusstyrka. Den klarar direkt solljus rätt bra, om än inte lika bra som Samsungs S22-modeller, och har fin färgåtergivning. Däremot saknar jag som vant mig vid 120 Hz skärmuppdateringskvens att kunna skrolla på skärmen utan att det blir suddigt så fort bilden rör sig. Med tanke på hur länge sedan 120 Hz-skärmar introducerades börjar det kännas väl snålt med bara 60 Hz i en telefon för 12 000 kronor.

Saknar nyheter från Pro
Nyheterna Digital Island och always on-display från Iphone 14 Pro hittar du inte här, och den främsta systemnyheten, widgetar på startskärmen, hör ju till Ios 16 och kommer även till äldre Iphone. Däremot har Iphone 14 fått de nya rörelsesensorer som möjliggör att telefonen kan känna av om du råkat ut för en bilolycka och då initiera larmsamtal. En trevlig funktion att ha men förmodligen ingenting man betalar extra för. Telefonen har även stöd för möjligheten att chatta med en sos-central via satellit om man är utanför mobiltäckning, men den funktionen är i dagsläget bara aviserad för USA och Kanada.
Det är svårt att avgöra om Iphone 14 har bättre batteritid än sin föregångare. I vårt skärmtidstest får vi strax över 12 timmar, vilket är sämre än vad vi fick med Iphone 13. Men eftersom Apple ändrar på den inställda ljusstyrkan utan att det går att stänga av är det inte säkert att testförhållandena var identiska, så det ska vi inte dra för stora växlar på. Utifrån det Apple kommunicerar ska vi räkna med samma batteritid som i föregångaren, det vill säga att telefonen ska klara en dags användning.

Apple skickar inte med någon laddare till telefonen men precis som föregångarna kan du ladda med vanlig laddare, trådlöst, eller med magsafe-kontakt som fäster med magnet på baksidan. Enligt Apple ska du kunna få 50 procents batteri på 30 minuters laddning, men inte med den gamla sexkantiga laddaren från äldre Iphones. Även med snabbare laddare är detta inte särskilt snabbt med dagens mått mätt.
Apple har förmodligen velat differentiera mer mellan de vanliga modellerna och Pro i år, men när de gjort det har de samtidigt skalat ner nyheterna till ett sånt minimum att det är svårt att se att Iphone 14 hade behövt finnas över huvud taget. De kunde lika gärna ha hoppat över den i år till förmån för Iphone 13 i nya färger eller något liknande. Idag när du kan välja mellan Iphone 13 och 14 är det svårt att se Iphone 14 som ett rimligt val, men en dag, kanske om ett eller två år, kommer Iphone 14 förmodligen att vara det prisvärda alternativet till den senaste Iphone.
Frågor och svar
Hur är högtalarljudet? Telefonen har stereohögtalare med utmärkt ljud.
Är selfiekameran bättre? Den har fått autofokus, den är bra, men inte dramatiskt mycket bättre än den på Iphone 13.
Finns det makroläge i kameran? Nej, för det krävs det autofokus i vidvinkelkameran, och den funktionen är fortfarande reserverad för Pro-modellerna. 
Ett alternativ
Det borde ha framgått att Iphone 13 är det givna alternativet. Den har samma prestanda, i princip lika bra kamera, samma format och design, och kostar 1500 kronor mindre.
Kameraexempel

En konsekvens av den större sensorn är att skärpedjupet blir sämre, vilket gör den lite sämre än Iphone 13 på närbilder som denna. Läs mer…

Test: Nokia T10 – Liten och seg

HMD Global som licensierat varumärket Nokia för surfplattor har efter en del famlande landat i en affärsmodell där de gör budgetenheter med Android och garanterade systemuppdateringar. En nisch som kanske är mer värdefull för företagskunder i utvecklingsländer än här, eftersom de garanterade uppdateringarna gör produkterna dyrare och därmed mindre prisvärda för den som letar efter ett budgetalternativ och inte är intresserade av just uppdateringarna.Allt det här gäller även Nokia T10, HMD Globals andra surfplatta. Jämfört med förra årets Nokia T20 är den i det mindre formatet med 8-tumsskärm. Den kommer med Android 12 och är garanterad två års större systemuppdateringar och tre års säkerhetsuppdateringar.

När det gäller systemet levererar HMD Global i princip ingenting utom just Android 12. Här finns inga egna funktioner eller finesser i gränssnittet, bara Googles användargränssnitt. Det ger en ren men funktionsfattig upplevelse. Däremot är plattan inte fri från förinstallerade tredjepartsappar, utan vi hittar Spotify, Netflix, Express VPN och Amazon Shopping bland apparna från start.
Knubbig
Är man intresserad av en surfplatta i det här formatet beror det förmodligen på att man vill ha större skärm än på en mobil men tycker att de vanliga surfplattorna är för stora. Till formatet är Nokia T10 mycket riktigt mittemellan en mobil och en normalstor surfplatta, men den är inte så mycket lättare. Vikten på 375 gram är bara 90 gram mindre än på storebror Nokia T20. Plattan har tjockare ramar runt skärmen än vad vi sett på länge, i synnerhet kring kortsidorna, och den är ganska tjock, så helhetsintrycket är inte en särskilt smidig enhet i förhållande till hur stor skärm du får. Nokia T10 har ett bakstycke i räfflad plast som ger plattan lite personlighet men räfflorna gör plasten snarare halare än mer greppvänlig.

8-tumsskärmen har inte full HD-upplösning, vilket på så här stor skärmyta gör att jag tycker att den känns pixlig ibland. Den är också ljussvag, och jag får ofta vrida upp ljusstyrkan. Ett transflektivt skikt bakom bildytan gör att solljus reflekteras och lyser upp de flytande kristallerna, vilket gör att plattan klarar sig hjälpligt i direkt solljus.
Skärmen känns också långsam, och då talar vi inte bara om att förhöjd uppdateringsfrekvens saknas, även för en uppdateringshastighet på 60 Hz tycker jag att jag får mycket eftersläpningar som gör att text blir suddig så fort jag panorerar runt lite.
Kämpar med prestandan
Att skärmen känns långsam kan också bero på att hela plattan är långsam. Den drivs av chipsetet Unisoc T606 som lägger sig i bottenskiktet när det kommer till prestanda. Det är en långsamhet som märks i praktiken. Animeringar i systemet som när man öppnar en app eller väljer ett inställningsalternativ går ibland så pass långsamt att man ser hur effekten är gjord. 
De flesta appar fungerar ändå bra, men när jag till exempel läser nyhetsbrev med stora bilder i Gmail eller surfar runt på webbsidor känns det lite för segt för att vara njutbart.
Ett större problem för användarupplevelsen är ändå långsam näthastighet. Både via wifi och mobilnätet tycker jag att det känns som att plattan tar god tid på sig att få ner bilder, och tittar jag på strömmande video går upplösningen ibland ner trots att jag har bra täckning. Ganska ofta tappar den wifi-uppkopplingen och växlar över till mobilnätet.

Batteritiden, över 9 timmars skärmtid, är bra för en surfplatta och eftersom processorerna är klena går batteriet inte så värst mycket snabbare av mer intensivt användande heller. En laddare på 10 watt följer med, och det tar flera timmar att ladda plattans batteri från tomt till fullt med den.
Plattan har 3,5 mm-uttag för tråd-headset och plats för minneskort, men saknar nfc för att blippa betalningar och det finns ingen fingeravtrycksläsare. För att låsa upp den är det kod eller ansiktsigenkänning som gäller. Lite mer ovanligt är att vibratorfeedback saknas. Det kanske spelar mindre roll på en surfplatta du inte kan ringa med, men det betyder att du inte kan få diskret vibrerande aviseringar i stället för ljud för meddelanden.
Stereohögtalare förhöjer filmupplevelsen på surfplattor. Tyvärr är högtalarna på Nokia T10 skrälliga samtidigt som de har låg maxvolym. 

Nokia T10 är verkligen inte dyr, och jag har inga egentliga klagomål på att man får för lite för pengarna, särskilt varianten med sim-kortplats är billigare än jag väntat mig. Samtidigt får man fråga sig om man inte i slutänden betalat för lite. I alla fall jag märker att jag drar mig för att titta på vissa teveserier för att skärmen inte gör dem rättvisa, och då är frågan om Nokia T10 fyller sitt syfte.
Å andra sidan
Erik Mörner: Det mesta med den är helt enkelt dåligt, det är enkelt att konstatera. Tjock, dålig skärm och långsam. Det finns helt enkelt inte mycket att glädja sig åt annat än priset, men som Elias säger är den trots ett lågt pris och att man får ganska mycket för pengarna ändå inte prisvärd.
Frågor & svar
Är skärmen bra för film? Den är lågupplöst och rätt mörk, men för äldre TV-serier som inte är i HD duger den. 
Är det tjocka ramar runt skärmen på plattan? Ja, påfallande tjocka.
Är plattan tung för sin storlek? Ja det tycker jag, den är inte mycket lättare än en fullstor surfplatta.
Ett alternativ
Apple Ipad Mini. Ipad Mini är betydligt dyrare, men du får garanterade systemuppdateringar under många år, bättre skärm och betydligt bättre prestanda för priset.
Testbild

Kamerabilderna ligger på gränsen för vad som är godkänt, även för en surfplatta. Ibland över, ibland under. Läs mer…

Test: Samsung Galaxy Watch 5 – Billigare och bättre

Det här är andra generationens klocka från Samsung, efter förra årets nypremiär då Samsung gick över till Googles klocksystem Wear OS. Tanken var att Samsung och Google bättre än var och en för sig, tillsammans skulle kunna locka fler apputvecklare och dra nytta av varandras respektive styrkor. Google skulle bidra med sina appar till systemet, Samsung med sin teknik och systemet skulle även användas av Fitbit och klocktillverkare som redan innan var med på Wear OS-tåget. För att på allvar försöka dominera marknaden för smarta klockor.
Galaxy Watch 5 gör det mesta du förväntar dig av en smart klocka, det och lite till. Samsung har lagt på sitt eget gränssnitt och all tränings- och hälsodata som samlas in hamnar i Samsung Health. Där kan du få översikt över både enskilda träningspass och helheten samt mäta dig med andra användare.
Givetvis får du även aviseringar från telefonen så att du kan lämna den i fickan och ändå ha koll på vad som händer direkt på handleden. Du kan se och svara på appnotiser antingen genom förinlagda snabbsvar, genom emojis eller med ett litet skärmtangentbord och beroende på vilken app du använder för tillfället och vilket av de tillgängliga tangentborden (Samsungs eller Googles till exempel) du använder så varierar möjligheterna och ibland har jag även möjlighet att tala in meddelandet som då tolkas till text på svenska. Appaviseringarna kan du styra på appnivå så att inte allt från telefonen kommer även till klockan, för det kan bli mer störande än det underlättar.
Ett år senare
Som jag nämnde i testet av Watch 5 Pro har jag den senaste månaden ungefär använt förra årets Watch 4 Classic för att utvärdera och jämföra. Jag ville se hur mjukvaran och apparna utvecklats under året som gått för att göra en så rättvis bedömning som möjligt av den nya generationens klockor. När jag har båda klockorna tillgängliga, både förra årets och den här nya är det faktiskt inte säkert att den nya ens är bättre. Givetvis har de två mycket gemensamt, men ett exempel är att Google Assistant som fungerar i den ett år gamla klockan inte gör det i den nya. Istället får jag, precis som i systermodellen Watch 5 Pro beskedet att Assistant inte har stöd för mitt språk, svenska. På det och fleras andra sätt är alltså Galaxy Watch 5 ett steg framåt och samtidigt ett steg bakåt. Den ger fortfarande över ett år efter att Samsung lanserade det nya systemet ett något ofärdigt intryck. 

Fler appar har tillkommit under året och till exempel finns nu så väl Google Pay, eller som det heter nu Wallet och Spotify redo. Dock fortfarande med en del barnsjukdomar. Allt fungerar helt enkelt inte smärtfritt, så Spotify låter mig först inte ladda ner låtar i offlineläge. Nedladdningen avbryts. Jag försöker igen. Nedladdningen avbryts, jag försöker och försöker och sen plötsligt funkar det. 
På ett par punkter är Watch 5 bättre än den dyrare Watch 5 Pro. Under testet av Watch 5 Pro märkte jag flera gånger att löppass jag genomförde sparades som bara halva pass. I sammanräkningen syntes hela löprundan och totaltiden, men på kartan visades bara sista halvan. Det här upprepades flera gånger och utan att Samsung när jag frågade kunde klargöra varför. Inga sådana problem har jag upplevt under testet av Watch 5. Istället har alla mätvärden varit rimliga och stämt överens med det förväntade. Själva klockan i sig är till det yttre också betydligt mera bekväm än jag tycker Pro-modellen var. Armbandet gör att den sitter betydligt bättre. Vikten på klockan är lägre, måtten mindre och formatet helt enkelt mera strömlinjeformat så att man märker av klockan mindre. Den enda egentliga nackdelen i jämförelsen är att detta innebär att Watch 5 har ett mindre batteri och det gör att batteritiden blir kortare än för Pro-modellen. Jag har under testperioden vanligen fått ut ett drygt dygn batteritid av Watch 5, då med ett entimmes löpningspass med GPS under den tiden och med klockan på mig dag som natt för att mäta såväl sömn som daglig aktivitet. 

Ingen snurrande ring
Classic-modellen förra året hade en ring runt boetten som du rent fysiskt kunde rotera, ett sätt att enkelt bläddra i listor och navigera i systemet, men den möjligheten är borta i båda årets modeller. Den saknades även i Watch 4, så navigeringssättet utöver pekskärm är precis som i den klockan, att du istället för en fysisk ring kan svepa med fingret runt kanten på själva skärmen för att bläddra i listor och menyer. Det är inte lika smidigt, men det fungerar hjälpligt.  

Du får från denna klocka data över hur mycket du rör dig och du kan registrera regelrätta träningspass i en lång rad olika träningsformer. Dessutom kan klockan mäta din sömn och ge dig vägledning för att sova bättre. Vissa funktioner i klockan kräver en Samsung-telefon och klockan i sig fungerar tuvärr inte alls med Iphone. För att mäta EKG behöver du en Samsung-telefon och för att mäta blodtryck behöver du dessutom en professionell blodtrycksmätare för att regelbundet kalibrera klockans mätvärden för blodtryck.

Jag hade en hel del problem när jag testade den dyrare Pro-modellen och det gör att det nu, när jag här testar Watch 5 blir extra intressant att se hur helheten fungerar. Jag har nämnt att Google Assistant inte fungerar varken här eller i Pro-modellen ännu. Jag har stora problem att lägga till ett esim i klockan, Spotifyappen strular som sagt och när jag ska ringa upp en bekant som skickat ett sms lägger klockan till fel landsnummer, trots att numret är korrekt inlagt i min adressbok. Allt är inte klockans fel, det kan vara operatörens, och enskilda appars fel men sammantaget ger klockan och tillhörande appar och tjänster i Wear OS-ekosystemet ett lite ofärdigt intryck. Det gäller både att klockan i sig visar upp ytterst få fördelar gentemot förra årets modell och samtidigt har Wear OS inte tagit fart i form av apputbud, snabbhet och stabilitet som man kunde hoppats. Läs mer…

Test: Sony Xperia 5 Mark 4 – Med proffsfokus

När de ligger sida vid sida är det egentligen inget i utseendet utöver storleken som skiljer Sony Xperia 5 Mark 4 från Xperia 1. Sobert och avskalat, den säreget långsmala skärmen i 21:9-format, fysisk kameraknapp och fingeravtryckssensor på sidan och selfiekamera inte uthuggen i skärmen utan ovanför, så att telefonen blir ännu lite högre. Vi har nog sagt det så många gånger nu att det känns uttjatat, men Sony går sin egen väg utan att på något sätt kika på vad konkurrenterna gör. Eller för den delen vad huvuddelen av vi konsumenter efterfrågar.

Bra och dåligt
Kameramässigt utmärker sig Sony framförallt genom de skaparmöjligheter inom film och foto som telefonerna, Xperia 1 så väl som denna, levererar. Det är faktiskt överraskande mycket som är likt de två modellerna emellan. Det här betyder dock inte att bilderna jämfört med konkurrenternas telefoner nödvändigtvis blir bättre. Det garanterar dock att du får jobba mer för att få bra bilder, för det här är telefoner som ställer mera krav. I Sony Xperia 5 Mark 4 finns för skapande kameraapparna Cinema Pro, Photo Pro och Video Pro. Alla kan spela in video, bara Photo Pro kan även ta stillbilder och då antingen i det enkla Basic- eller autoläget eller i det med mer manuell kontroll. Sony slår sig också för bröstet med snabb och exakt autofokus dels med följande autofokus för snabbrörliga motiv och med exakt autofokus som ska hitta ögonen på den person du tar bild av. Det är dock inte så felsäkert som man kunde hoppats på. När jag ger mig ut för att ta testbilder börjar jag med autoläget och blir direkt besviken. Jag tar bilder på passerande cyklister, skateboardåkare och stillastående motiv och konstaterar snabbt att även bilder i mörker är en utmaning för Xperia-mobilen. Här kan skärpan ofta missa och ögonautofokus syns i displayen först när jag tryckt ner avtryckaren halvvägs. Som på en traditionell kamera alltså. För det är därifrån Sony tar mycket av sin inspiration. I gränssnittet i kameraappen syns tydligt vad som är i fokus, till exempel när jag klickar på en cyklist så följer markeringen cyklisten och kan till och med hitta tillbaka till samma cyklist om den vid något tillfälle för en stund hamnar ur bild. Vissa gånger blir dock bilden jag tar oskarp trots att fokus varit låst och andra gånger när jag upprepade gånger försöker fokusera på till exempel en skateboardåkare som gör tricks envisas telefonen med att sätta fokus på marken bredvid honom.
Jag får absolut bra bilder också. När jag byter till manuellt läge och justerar inställningarna själv går det bättre, men det krävs alltså ofta just manuellt jobb här för att lyckas bra. Och inte ens då är bra bilder så klart garanterade.

Flera appar
Mycket av Sonys kameraupplevelse handlar om mjukvara och apparna som används. Utöver kameraappen för stillbild finns två olika appar för att filma. Cinema Pro och Video Pro. Den förra låter dig filma med olika färgfilter för att skapa konsekvent känsla i en rad olika klipp och Video Pro ger dig gott om manuella kontrollmöjligheter, inklusive möjligheten att spara enskilda bildrutor under inspelningen som stillbildsfoton. Jag får dock lätt känslan av att de här apparna siktar lite över målet och slutresultatet lever sällan upp till de förhoppningar dessa appar skapar. Bara att fördela funktionerna över tre olika appar gör det krångligare att skapa film och foto än det hade behövt vara.  
Utöver dessa tre appar har Sony även en fjärde Proffs-app och den fokuserar på musik. Löftet vi får är att brus och reverb ska tas bort och att studioinspelning och professionell mikrofon ska simuleras. Vi spelar alltså in sång, ljudfilen laddas upp till Sonys molntjänst och bearbetas, för att sedan laddas ner igen till telefonen så vi kan lyssna och använda filen. Visst, ja det låter lite klarare, lite bättre, men ändå är det svårt att se ett riktigt användningsområde.

Målgruppen är ju väldigt liten och just de mest intresserade har säkerligen betydligt högre krav. Värt att påpeka är också att detta är en betaltjänst. Jag får prova gratis, men sedan kostar det 50 kronor i månaden.
Specialmeny och smalt format
Ser vi vidare på mjukvara så har Sony en del anpassningar för att utnyttja den långsmala skärmen. De känns igen från tidigare år och innebär att du till exempel kan dela skärmen och visa två appar enklare med Side Sense, en liten snabbmeny på sidan av skärmen. Det går även att till exempel ha en app i ett fönster flytande över andra appar. Det är dock inte alltid som skärmformatet är helt praktiskt. Visst, i större telefoner som Xperia 1 gör det enheten lite lättare att greppa i en hand kanske, men här i ett mindre format tänker jag framförallt att tangentbordet på skärmen blir i smalaste laget för att du enkelt ska pricka rätt på varje tangent som här blir ovanligt små. Man ska heller inte överdriva hur mycket mer i till exempel webbsidor och mejl som får plats för att skärmen är högre.

Själva skärmen är som sagt i långsmalt format, närmare bestämt 21:9 och det är en oled-skärm, inte med systermodellens extrema 4K-upplösning men med tillräcklig pixeltäthet för att skärmen ska ge en skarp bild. Den snabba skärmuppdateringen på 120 hertz gör i kombination med telefonens vassa systemchipp Snapdragon 8 Gen 1 att den alltid känns snabb. Ett möjligt problem kan dock vara värmeutvecklingen, för till exempel när jag startar kameraapparna får jag meddelande om att de kan överhetta enheten och att jag i så fall kommer att få meddelande om det och uppmanas att inte hålla i enheten eftersom värmen då kan orsaka brännskador. Inte bara i de apparna märker jag att enheten lätt blir varm. Det händer i flera appar och det är inte särskilt mycket som krävs.
Jämför vi Xperia 5 Mark 4 med föregångaren märker vi bland annat att det tillkommit stöd för trådlös laddning och att telefonen dessutom har omvänd trådlös laddning så du kan dela med dig av ström till exempelvis ett headset eller en annan telefon.
Ser man på funktion och kvalitet kontra pris så har jag redan varit inne på att Xperia 5 Mark 4 har överraskande mycket gemensamt med dyrare systermodeller. Det bidrar även till prislappen, för det handlar inte om någon billig telefon det här utan en telefon med tydligt flaggskeppspris. Varje ny generation av Xperia 5 de senaste åren har fått höjt pris. 

Från Sonys synvinkel riktar sig telefonen till de som extra flitigt skapar eget innehåll och vill dela med sig av det. Telefonen har till exempel stöd för samma externa monitor som Xperia 1, vilket gör att du enklare kan spela in dig själv med de bakre kamerorna och även livestreama såväl kamerainnehåll som när du spelar. Allt detta begränsar den redan lilla målgrupp som den här telefonen riktar sig till och för de flesta skulle jag säga att konkurrenternas alternativa telefoner i kompakt format är ett bättre val. 

Å andra sidan
Elias Nordling: Varje ny generation av Xperia 5 har haft lite bättre kamera, så därför reagerar jag på att de tagit bort möjligheten till variabel optisk zoom i två olika steg som fanns i Xperia 5 Mark 3. Men trådlös laddning är i alla fall ett välkommet tillskott.

Frågor och svar
Hur påverkar skärmformatet den dagliga användningen?Inte så mycket i varken negativ eller positiv riktning. När många andra Androider har 20:9 blir 21:9 inte så annorlunda, men tangentbordet får lite för lite utrymme på bredden för att vara riktigt lättanvänt. Knapparna blir lite för små. 
Hur är ljudet?Det är riktigt bra ljudresurser i högtalarna, trots telefonens relativt kompakta format.
Vad skiljer den här från Xperia 1 Mark 4?Kamerasensorerna är inte desamma och priset är ju betydligt lägre, men vad gäller appar och egenskaper är faktiskt det mesta väldigt likt.

Ett alternativ
Smidigt formatAsus Zenfone 9 är en kompakt toppmodell med bra kameror och Xiaomi 12 samt Samsung Galaxy S22 är ytterligare kompakta alternativ.

Kameraexempel
Bildernas exponering drar ofta åt det mörkare hållet och Sony skiljer sig tydligt från de flesta andra mobiltillverkares kameror. Läs mer…

Test: Garmin Forerunner 255 Music – perfekt för de flesta

I våras lanserade Garmin två nya träningsklockor i Forerunnerserien, 255 och 955. Vi har testat 255:an i versionen med tillägget Music. Det innebär att man kan ladda ner musik och lyssna på utan att ha klockan kopplad till telefonen. 255 är mellanmodellen i Garmins Forerunnerserie och därmed kanske den modell som många tittar på eftersom du sparar en del pengar jämfört med värstingen 955 men ändå får ganska många avancerade funktioner. Klockan har en ganska diskret och ren design, de fem knapparna är fördelade kring urtavlan, två på höger sida och tre på vänster sida. Då klockan inte har pekskärm så sker all navigering i klockans menyer och funktioner med hjälp av dessa knappar. Det är förhållandevis enkelt att knappa runt i de olika menyerna. Flera av knapparna har också dubbla funktioner där de till exempel används för att scrolla i en meny, men vid ett längre tryck aktiveras en meny eller någon annan funktion. Bra idé när det inte finns någon pekskärm. 

Intressanta nyheter
Några av de saker som Garmin petat in i Forerunner 255 är bland annat ny mulitbands-GPS vilket gör GPS-noggrannheten högre. Klockan har också en funktion där du kan lägga in tävlingar eller specifika pass i kalendern och då kan den lägga upp din träning för att du ska klara tävlingen så bra som möjligt. Du kan också se estimat på vad du kommer att få för tid på tävlingen utifrån de värden som klockan har samlat kring din fysiska förmåga. Den har även fått möjlighet till multisportläge, dvs att du kan köra ett triathlon där du ändrar aktivitet under passet. Med hjälp av en kraftmätare som fästs på skon kan man också få fram kraftmätning för löpning i Forerunner 255. 
Bra passform
Det första jag noterar när jag sätter klockan runt handleden är att armbandet är märkbart bekvämare än på många andra klockor. Istället för att vara helt stelt, som det är hos många andra, så är det lite lagom mycket stretch i bandet vilket gör att det är väldigt lätt att få en bra passform där klockans sensorer kan mäta bra, men utan att klockan sitter för hårt. När vi ändå är inne på sensorerna kan det väl vara på sin plats att nämna vad du kan få ut för data ur din Forerunner 255. De givna är väl puls och gps, men det finns även barometrisk höjdmätare, blodsyremätare, kompass samt gyro, accelerometer och termometer. 
Samtliga av dessa har under testet levererat siffror som känns pålitliga och har inte avvikit från de värden jag brukar få på mina testrundor. Du kan även få siffror på HRV (heart rate variability) det vill säga hur stor variation det är på tidsrymden mellan dina hjärtslag. Det här kan indikera hur din kropp mår, men vi behöver inte gräva ner oss djupare i det här utan vi kan nöja oss med att det är ytterligare ett värde att använda om du vill hålla koll på din hälsa. 
Du kan också göra en så kallad “hälsobild” som finns inlagd som en aktivitet (bland de många andra alternativen på aktiviteter du kan välja) då ska du sitta still i två minuter medan klockan gör sina mätningar. Då får du en snabb koll på dina värden. Det tar visserligen längre tid än hos en del andra konkurrenter, men det ger också känslan av att det görs mer ordentligt. 

Tydlig app
Klockan fungerar, som nämnt ovan, bra. Jag har inte stött på några konstigheter som sänkt intrycket av klockan. Detsamma gäller Garmins app Connect. Den är tydlig, du får ut mycket data efter ditt träningspass och du kan lätt följa din utveckling och de värden som klockan kan mäta. Du kan också använda dig av appen Connect IQ som gör att du kan ladda ner ytterligare appar, urtavlor och så vidare till din klocka. Garmin Connect har bra funktioner för att få en överblick över din träning, men om du använder dig av en annan tjänst, som Strava, kan du koppla ditt Connectkonto till Strava eller någon av liknande tjänst. I appen kan du, förutom att överblicka din träning även skapa rutter för din träning. Antingen kan du själv rita upp hur du vill röra dig, eller så kan du välja en startpunkt och en distans. Då ritar Garmin upp en runda åt dig. Det kan vara ett lite roligt sätt att hitta nya rundor som du kanske inte sprungit annars. 
Som tillägget i namnet antyder kan du alltså ladda ner musik till Forerunner 255 Music och lyssna utan att vara kopplad till telefonen. Det som krävs är att du laddar ner en musikapp till klockan, som Spotify, Deezer eller liknande och laddar ner musik som du har tillgänglig offline. Sen kopplar du in ett par hörlurar via bluetooth och sen är det bara att lyssna. Klockan ska enligt Garmin rymma ungefär 500 låtar. 
Sammanfattning
Garmins nya Forerunner 255 Music är en riktigt bra klocka för dig som vill ha ett bra verktyg för att registrera och analysera din träning. Du får inte de allra fräsigaste funktionerna, som funktionen stamina som under passet beräknar hur mycket “ork” du har kvar eller pekskärm, men det finns tillräckligt med teknik i 255 för att i stort sett alla ska klara sig gott. Den är bekväm att bära, appen är bra och paketet tillsammans ger en bra användarupplevelse. En konkurrent skulle kunna vara till exempel Suunto 5 Peak, som dock är något mer friluftsinriktad. Garmin har lyckats bra med Forerunner 255 Music (behöver du inte musikfunktionen fungerar den vanliga Forerunner 255 lika bra). Läs mer…

Test: Shokz Openrun Pro – hörlurar som skakar om

Shokz är en tillverkare som har en lite annorlunda designfilosofi och tankar kring hur ljudet ska in i öronen. De använder vad de kallar benledning (något som även till exempel Huawei använt sig av), alltså att ljudet delvis överförs via vibrationer istället för bara via högtalare. Deras hörlurar är främst tänkta att användas vid träning och deras Openrun Pro är inte något undantag (vilket kanske kan anas av namnet). Konstruktionen består av två bågar med en liten dosa med högtalare som hängs över öronen så att den lilla dosan sitter precis framför örat. Dessa två bågar sitter på ytterligare en flexig båge som kopplar samman de två “öronhängarna” som gör att det blir en enhet. Bakom örat är en liten kloss som på ena sidan (höger) har två knappar som används för att justera volym och för att slå av och på hörlurarna. På dosan framför vänster öra finns en knapp som du använder för att spela upp, pausa, svara på samtal, lägga på och starta Googleassistenten. 
Hörlurarna är lätta att koppla till telefon, dator eller vad du nu vill lyssna ifrån (så länge det har bluetooth). Det finns en app du kan ladda ner som kan användas till exempel för att byta mellan standard EQ och det som kallas vocal. Röstläget ska fungera bättre för röstbaserade ljud. Men efter att ha provat de två lägena i början av testperioden har jag nästan bara använt standardläget, det andra läget ger inte jättemycket bättre röstljud, men det ger märkbart sämre ljud för musik eller annat. 
Hur funkar det då? 
Det här med att Shokz förlitar sig på att basljudet ska in i huvudet via vibrationer istället för stora högtalare kombinerat med högtalare som sitter i de små dosorna som sitter framför öronen, ja hur bra fungerar det? Det fungerar, men ljudet när man lyssnar på musik går inte att jämföra med ett par hörlurar som sluter tätt runt, på eller i öronen. Det blir inte samma fyllighet eller djupa bas. Men däremot fungerar de ypperligt till röstbaserade ljuduppspelningar, alltså poddar eller liknande. Och jag har använt dem mycket för att lyssna på just detta till vardags. När jag varit ute och tränat, vilket är det dessa hörlurar främst är tänkta för så är ljudet också bra. Det blockerar en del vindbrus genom sin utformning, men om man till exempel cyklar fort så kommer vindbruset att tvinga dig att höja volymen. 
Men det fina är alltså att eftersom själva högtalaren sitter framför örat så är örat helt fritt för att även plocka upp omgivningens ljud. Det här är en stor fördel när du är ute och springer, cyklar i trafik eller något annat där det är viktigt att uppfatta vad som händer runt om dig. Det fungerar för övrigt också bra att gå runt och lyssna på saker hemma men ändå höra när någon pratar med dig. Dock verkar det som att ljud rakt framifrån är det som går igenom sämst, möjligen för att det då konkurrerar mest med högtalarens ljud och design. 

Passformen är helt okej, den kan upplevas lite “sladdrig” dvs som att de inte riktigt sitter på plats, men de har vare sig ramlat av eller åkt snett medan jag använt dem. Däremot fungerar de dåligt om du vill ligga på rygg och lyssna på något. 
Openrun Pro är IP55-klassade och jag har haft dem på mig under många timmar i regn utan att de havererat. Batteritiden uppges vara tio timmar och jag kan inte påstå att jag märkt att det inte skulle stämma. De laddas på en timme ungefär, men efter fem minuter med sladden i kan du lyssna i 1,5 timme. 

Sammanfattningsvis
För den som vill ha ett par hörlurar som ger bra ljud och samtidigt låter dig höra omgivningens ljud. De fungerar ypperligt vid träning, vilket är deras huvudsyfte, men de fungerar också i andra sammanhang, till exempel på kontoret eller något annat ställe där du vill lyssna på saker men samtidigt vill vara tillgänglig. Andra hörlurar som har samma idé är till exempel Sony Linkbuds, som har samma fördelar och nackdelar vad gäller ljudet, men med en sämre batteritid i själva hörluren (dock bättre om man räknar in att de kan laddas i asken). Openrun Pro är mer inriktade till de som söker träningslurar och de kostar ett par hundringar mer, men har fördelen att du slipper ha något i örat. VIlka du väljer skulle jag säga beror på vad du främst tänker dig för användningsområde, ska du träna? Ja, då kanske Shokz är aningen bättre.  Läs mer…

Test: Xiaomi Smart Band 7 – Billig stegräknare med dolda svagheter

Xiaomis Mi Band-serie är en av de mest populära aktivitetsmätarna, mycket för att prislappen varit löjligt låg. Nu har vi kommit till generation 7 och Xiaomi har skrotat förledet Mi, så vi talar om Xiaomi Smart Band 7. Prislappen är nu 600 kronor, inte lika galet låg som för ett par generationer sedan men för vad man får ändå väldigt attraktiv.Formatet känns igen från äldre versioner, en avlång dosa infälld i ett gummiarmband. Den större skärmen har inte skett på bekostnad av en större enhet, men jag tycker fortfarande att längden gör den lite klumpig på handleden. Armbandet är plastigt och spännet går upp ibland av misstag när jag råkar komma åt det.
Du hittar de flesta funktioner du kan kräva av en aktivitetsmätare i Xiaomi Smart Band 7. Den fungerar så klart som stegräknare, och utifrån det uppskattar den distans du rört dig. Den har ingen GPS men om du slår på ett träningsprogram och har mobilen med dig använder den mobilens GPS. Pulsmätare finns och den används även för att mäta syresättningen i blodet (ett mått som är en värdefull indikator på lunginflammation) och de två mätarna tillsammans mäter din sömn och uppskattar när du sovit djupt, lätt och i REM-sömn samt hur mycket kalorier du förbränt. Kalorimåttet är lite underligt lågt, och måste vara beräknat enbart när du motionerar och inte din viloförbränning. Här har vi ett återkommande problem med Xiaomi Smart Band 7, för om du har sådana frågor kring hur mätresultaten ska tolkas så får du ingen som helst hjälp att besvara dem, inte av bandet och inte av appen. Eller apparna, ska sägas, för Xiaomi har flera olika appar som kan synkas mot Smart Band 7. Jag har använt appen Mi Fit i testet.
Konstiga råd
Bristen på fördjupning blir tydligast i hälsomåttet PAI, Personal Athletic Index. För ovanlighets skull finns här “läs mer”-information, men den är rätt vag och ytlig. Jag får veta att ospecificerad fysisk aktivitet ger mig PAI, den mäts rullande över 7 dagar, och jag ska sträva efter ett PAI på över 100. Min Xiaomi Smart Band 7 ger mig aldrig en PAI över 30, och detta trots att jag enligt min Fitbit snittar på över 65 pulsminuter om dagen. Xiaomi Smart Band 7 ger som förslag för att höja min PAI med 20 genom att springa i 19 minuter och se till att min puls inte understiger 143 under den tiden. Detta samtidigt som den tycker att min vilopuls är 59, så vi talar om att ta i så jag spricker i 19 minuter i sträck. Det känns inte precis som ett råd man ger till någon man tycker behöver motionera lite mer.

Steg får jag i alla fall räknade i huvudsak korrekt, även om totalen över dag blir lite låg. Det beror förmodligen på att den inte fångar upp smågående inomhus, för när jag kontrollräknar utomhus blir resultatet korrekt. Den här typen av mått är ofta bäst att använda som relativmått. Det finns en stor mängd olika hälsomått i appen som är rörigt organiserade och ofta begränsat förklarade. Jag hittar till exempel funktionen Workout Status som är ännu en dåligt förklarad funktion för att hålla koll på att du får lagom mycket motion. 
Även funktionerna på själva armbandet är många men ibland svåra att gräva fram. För att till exempel starta en timer får jag svepa och klicka mig rätt långt in i användargränssnittet.
Aviseringar på armen
Jag kan få notifieringar från appar till armen med Xiaomi Smart Band 7, men inte svara på dem, inte ens med i förväg ifyllda svarsalternativ. Jag kan få påminnelser om att röra mig om jag suttit still i en timme, men det är återigen lite vagt vad bandet anser är rörelse och hur det registreras.
Jag kan välja mellan ett stort antal urtavlor som är olika bra på att presentera information. Ibland väljer jag oavsiktligt, för det händer rätt ofta att jag till exempel har handen i sidan och bandet surrar till och drar igång menyn för att växla urtavla som aktiveras vid långtryck på skärmen. Skärmen är ljusstark, eller rättare sagt är den antingen för ljus eller för mörk. När jag ställt in ljusstyrkan till att vara lagom i dagsljus är den för ljus när jag ska sova och vice versa. En ljussensor som justerar ljusstyrkan efter omgivningen saknas alltså också. När jag gräver i inställningarna hittar jag ett nattläge som justerar ljusstyrkan när jag ska sova. Däremot hindrar den inte att armbandet slås på när jag vänder mig i sängen. Det hittar jag istället en separat inställning för under lyft för att väcka, efter en del letande. För bägge dessa inställningar är det inte helt lätt att avgöra om de är påslagna eller ej utifrån användargränssnittet. 
Varierande batteritid
Batteritiden uppges till 14 dagar vid normal användning och 9 dagar vid mer intensiv användning. Men då ska du veta att många av de funktioner som rimligen är försäljningsargument för enheten, som kontinuerlig pulsmätning, sömnmätning och mätning av blodets syresättning, är avstängda som standard och reducerar batteritiden om du slår på dem. Om du bara är ute efter en stegräknare kommer du absolut att få den utlovade batteritiden, och även med det mesta påslaget och ljusstyrkan uppvriden tycker jag att batteritiden är ett av bandets styrkor.
Bandet klarar av att autodetektera motion i form av promenader, löprundor eller cykelturer, givet att du gräver fram det i inställningarna, men du kan också manuellt slå på loggning av ett träningspass. Du kan välja mellan över 120 olika typer av träning, och visserligen får du olika information beroende på typ, men det känns inte relevant med att hålla reda på det i sån detalj. I appen kan jag se mer information om träningspasset i efterhand. Det är intressant och relevant, men här om någonstans vore ju ett bra ställe att berätta om jag tjänat in några PAI.
Som jag hoppas framgår av den här texten tycker jag att Xiaomi Smart Band 7 erbjuder en imponerande uppsättning hårdvara och funktioner för sina 600 kronor. Däremot är Xiaomi slarviga med att ge resultatet från sensorerna ett användbart sammanhang, och användarupplevelsen är långt ifrån den du får från dyrare märken, till exempel Apple eller Fitbit. Läs mer…

Test: Sudio E2 – Brusreducering med stil

Svenska Sudio brukar utmärka sig för headset som ofta kombinerar bra ljud, snygg design och överkomlig prislapp. Sudio E2 har lite högre prislapp, men har i gengäld lagt på lite extrafunktioner. Om vi börjar med designen så är både etui och öronsnäckor i matt plast, förutom touchytorna för styrning, och färgerna sand och jade har karaktär. Sudio gör sitt bästa med de begränsade möjligheter en öronsnäcka med mikrofonbom bjuder på. Jag tycker att de är lätta att få ur etuiet, och att justera i örat utan att komma åt touchkontrollerna. 
Förutom att spela, pausa och justera volymen kan du långtrycka på ena öronsnäckan för att få brusreducering och på andra för att få rumsligt ljud. Brusreduceringen gör klart märkbar skillnad i att skapa en tystare bubbla i till exempel kollektivtrafiken. Som ofta är fallet förstärks också vindbuller, så om du är ute i blåst är det bättre att stänga av brusreduceringen. Den kortar också batteritiden en del.
Mer rum i ljudet
Det rumsliga ljudet, eller Dirac Virtuo mer specifikt, är en funktion från svenska Dirac. Sudio beskriver det som en “tredimensionell ljudmiljö där Spatial Audio levererar förstklassigt ljud ovanifrån, underifrån, bakom dig och runt dig.” Återigen på bekostnad av batteritid. Dirac utnyttjar tekniker som stereobreddning och eko för att skapa större rumslighet i ljudet (utan att det kräver särskilt stöd från ljudfilen), så att det låter mer som när man lyssnar på högtalare i ett rum än i ett par hörlurar. Jag får dock erkänna att jag med Sudio E2 har svårt att höra skillnaden mellan Spatial Audio påslaget och av, trots att jag provar med både musik och film.

Musikljudet är ärligt talat bara okej, jag har vant mig vid att vänta mig bättre från Sudio. Här är den lägsta basen uppskruvad rejält, och vissa frekvenser låter burkiga. I låtar med extrem dynamik i form av tunga trummor klipper övrig musik lite.
Samtalsljudet utmärker sig inte heller, utan är rätt standard. Det innebär att det går bra att höra vad jag säger i lugn miljö. om jag till exempel prasslar med en påse eller slamrar med bestick går det igenom tydligt och riskerar att överrösta mig. Är jag däremot ute i trafiken filtreras det bullret bort, men till priset att min röst blir så processad att det är svårt att höra vad jag säger.

Det finns en app från Sudio där du dels kan se och välja om Spatial Audio och brusreducering är på, dels ställa in olika equalizers. I appen kan du också få en personlig equalizer-inställning baserad på ett hörseltest som du får göra. Jag tycker att resultatet blir rättvisande och ger bra musikljud.
Sudio E2 utmärker sig inte, men det betyder inte att de är dåliga. De hamnar i den breda fåran av headset som är helt okej. Det kan ju vara bra nog, särskilt om man gillar formgivningen. Läs mer…

Test: Samsung Galaxy Watch 5 Pro – Nästa generations klocka

När Samsung senast lanserade smarta klockor var det en liten revolution. De bytte operativsystem till Wear OS och därför är det naturligt att denna klocka, inte förändrar lika mycket utan fortsätter på samma spår.Förberedd för utvärdering
För att skapa mig en så rättvis bild som möjligt av vad den nya klockan tillför har jag under månaden innan denna Galaxy Watch 5 Pro släpptes använt föregångaren Galaxy Watch 4 Classic, självklart då med den senaste mjukvaruversionen. Detta för att kunna få en klar bild av vad som förändrats under det gångna året, vad som är mjukvarunyheter och vad som kan kopplas till hårdvaran. För när jag testade Galaxy Watch 4 Classic för ungefär ett år sedan fanns till exempel inte Google Assistant eller Spotify tillgängliga. De kom dock senare.

När jag börjar använda Galaxy Watch 5 Pro är det första som slår mig att den är snabbare. En hel del av den seghet som präglade, och än idag med de senaste uppdateringarna präglar, Watch 4 Classic är reducerad. Som exempel har Watch 4 Classic ofta en betydande fördröjning när jag är ute och springer och lyfter armen för att se hur långt jag sprungit. Strax efter att jag då lyft armen tänds skärmen och visar exempelvis 0,7 km. Någon sekund senare tickar det upp till 0,8 ett par sekunder ytterligare går och den visar 1,2 för att ytterligare några sekunder senare stanna på 1,4 kilometer. Det tar alltså kring tio sekunder innan de siffror jag vill se faktiskt visas. Systemet i sig, att gå in i menyerna, appbutiken, starta en app och så vidare är betydligt segare än i nya klockan. Den nya klockan Galaxy Watch 5 Pro har också en fördröjning när jag ska se hur långt jag sprungit men den är på någon sekund, betydligt bättre alltså.
Klarar 50 timmar innan ny laddning
Förutom daglig vardagsaktivitet använder jag klockan för att mäta en lång rad löppass, promenader och vandringar. De data som samlas in verkar korrekta och de stämmer väl överens med andra klockor jag testar samtidigt. Det är generellt ofta så att de absolut flesta klockorna och fitnessarmbanden visar snarlikt. Ingen är helt exakt, granskar man kartan genar de alla ibland eller ser ut att ta omvägar, men det jämnar ut sig i slutänden med bara marginella felmarginaler på enstaka procent. Batteritiden är i alla fall tydligt förbättrad i Galaxy Watch 5 Pro och ett träningspass då jag under en timma springer med gps aktiv tar ungefär 10 procent av batteriet. Den totala batteritiden beror så klart mycket på hur aktivt du använder klockan, men när jag testar får jag ut ungefär 50 timmars batteritid när jag har klockan på dygnet runt och mäter så väl sömn som det träningspasset på en timma och lite kortare promenader.
En av de unika funktionerna i Watch 5 Pro och som systermodellen Watch 5 därmed saknar är rutter. Det innebär att du ska kunna ta en befintlig rutt, från ett tidigare träningspass eller från en extern enhet och bli guidad i klockan precis den rutten. Det är krångligt att få igång och när det väl är igång är det nästan helt oanvändbart. En funktion för att hitta tillbaka till där du startade och en anna för att få steg för steg-navigering är också unik för Watch 5 Pro, men som du hör bygger alla dessa på navigeringsinstruktioner som alltså funkar väldigt dåligt.
Unika funktioner med stora problem
Jag börjar med att ta en joggingrunda på en mil för att ha någon rutt att börja med. När den dyker upp i appen visar den bara rutt för halva sträckan, den senare halvan, trots att totalsträckan stämmer. Vi ska återkomma till det här problemet, men nu fokuserar vi på just ruttfunktionen. 

Eftersom löprudan inte sparades korrekt tar jag istället en promenad för att få en komplett rutt att utgå ifrån. Med denna rutt börjar processen. För att skapa en rutt jag kan följa måste jag först exportera mitt tränignspass till en gpx-fil som sparas på telefonen. Denna fil ska sedan importeras till klockan via Samsung Health-appen. Det känns onödigt krångligt och jag frågar mig om Samsungs och Googles träningslusten verkligen är gemensamt och nyskapat eller om bara Samsung byggt ett slarvigt skal över Wear OS för att anpassa till sina egna tjänster. Hur det här fungerar tyder onekligen på det senare. 
Rutten hamnar i alla fall i klockan och jag ger mig ut på vandring. Pilar vägleder mig och jag ser även rutten på en liten karta. Det första som händer är att klockan säger ”sväng höger” medan den utritade rutten tydligt visar nästa sväng som en vänstersväng. I nästa sväng räknar klockan tydligt ner, 20 meter till nästa sväng, men innan jag hunnit fram är det plötsligt 120 meter kvar till sväng. Jag lyckas aldrig klura ut vad som händer. Tydligt är även att kompassen som skulle kunna passa kartan är oduglig. Det krävs konstant rörelse för att riktningen ska visas, så vandrar du i makligare takt fladdrar kartan runt så det blir svårt att se vilket håll som är vilket.
Nu märker du ju att vägledningen fungerar väldigt dåligt, men även om den skulle förbättras så sätter gränssnittet käppar i hjulen för enkel vandring eller cykeltur. Det är alltså bara för de träningsformerna som rutter är tillgängliga. Med tanke på hur allt fungerar är det kanske två träningsformer för mycket.
Halvbra
Träningspass du mäter med Galaxy Watch 5 Pro sparas i Samsung Health i telefonen. Jag har redan varit inne på att precisionen i mätningarna överlag är bra och att det sällan finns stora skillnader där mellan olika klockor från olika tillverkare. Ett problem har dock Galaxy Watch 5 Pro och det har jag varit inne på redan. Vid flera olika tillfällen så sparas mina löppass felaktigt. Liksom övriga problem jag haft med klockan har jag frågat Samsung om detta fel, men inte fått något svar. Ett annat problem Watch 5 Pro haft under testet är att Google Assistant strulat. När vi testade föregångaren Watch 4 Classic för ett år sedan så hade Assistant inte släppts ännu, men den släpptes senare och fungerar idag bra på den klockan, på svenska till och med. Den turen har vi inte med Watch 5 Pro. Jag får klockan för test strax innan den svenska säljstarten. När jag då försöker köra igång Google Assistant genom att ladda ner appen till klockan och sedan koppla den till telefonen precis som det fungerar framgångsrikt på Watch 4 idag går det inte. Telefonen säger att assistenten för Galaxy Watch 5 Pro ännu inte är tillgänglig på mitt språk. När jag ställer om allt till engelska däremot går det efter ett tag. Men den klarar alltså, i dagsläget inte Google Assistant på svenska. När jag söker efter Google Assistant från Galaxy Watch 5 Pro, Galaxy Watch 5 och Galaxy Watch 4 Classic så är i skrivande stund Google Assistant-apppen inte tillgänglig på någon av dessa klockor. 

Tung klump som rivs
Åter till själva klockan nu. Till det yttre är nyheterna påtagliga med Watch 5 Pro. Det är ju den mer stryktåliga klockan, en typ av klocka Samsung inte haft tidigare. Man har titan i chassit och safirglas som är reptåligt. Det påverkar upplevelsen och det är tydligt att klockan känns som en påtaglig klump rent viktmässigt på handleden, och även i formatet. Den är ju inte strömlinjeformad utan det händer att den hakar i skjortan och när jag duschar lyckas den till och med riva mig lite.

Jag vet av erfarenhet att klockor av samma modell kan kännas väldigt olika beroende på vilket armband man har så jag ska inte dra för stora växlar på just det, men det armband jag använder, det som följer med, är svårt att få bra passform med. Själva remmen är i gummi och knäppningen i metall med en liten arm som viks in. Det är förmodligen lättare att se på bilderna än att förstå utifrån min beskrivning. Hur som helst sitter klockan inte helt stadigt utan klämmer åt samtidigt som den lätt hoppar runt under fysisk aktivitet. Rådet är helt enkelt att välja ett armband du provat ut och som verkligen passar bra. 
Till det yttre märks även andra nyheter. Samsung har struntat i att fortsätta med den boettring du kunde rotera i föregångaren, då för att styra systemet. Nu finns bara möjligheten att svepa runt skärmkanten för att bläddra i listor eller till exempel stega mellan widgets. Det finns ändå en logik i att ta bort den snurrande boettringen eftersom Samsungs förra klocksystem Tizen var anpassat för det med en meny i cirkelform, men Wear OS saknar den anpassningen.
Inget omvälvande
Rätt mycket är ändå sig likt i Watch 5 Pro och ska vi säga i Wear OS jämfört med förra årets klocka. Betydligt mindre har hänt än vad man kunde vänta sig när Google och Samsung med buller och bång släppte sitt nya system. Ingen remarkabel tillströmning av apputvecklare går att skönja, de flesta funktioner i nya klockan finns även i den gamla. Att svara på och och ta emot meddelanden i klockan fungerar som tidigare. Du kan svara via ett minimalt och rätt svårhanterat tangentbord på skärmen, via emojis, förskrivna svarsfraser eller rösttolkning eller ljudinspelning så en ljudfil skickas med ditt meddelande.

De olika sensorerna i Galaxy Watch 5 Pro känner vi alltså igen. Du kan mäta kroppssammansättning med mäta fettprocent, skelettmuskulatur och mängden vatten kroppen, du kan mäta ekg, syresättningsnivå i blodet, stress och sömn. Som tidigare finns även möjlighet att mäta blodtryck, men det förutsätter att du kalibrerar klockan med en blodtrycksmätare med manschett. Dessutom kräver både EKG och blodtryck att du använder en Galaxy-telefon, eftersom appen Samsung Health Monitor bara finns i Samsung egen appbutik Galaxy Store.
Sammantaget uppvisar Galaxy Watch 5 Pro en hel del brister som vi redogjort för och det gör att vi säkert kommer få tillfälle att utvärdera klockan på nytt under de närmaste månaderna för att se om det här är problem som Samsung kan komma tillrätta med. Läs mer…

TP-Link Deco XE75 – Meshat wifi med senaste tekniken

Allteftersom vi har allt fler trådlöst uppkopplade apparater i hemmet och på kontoret blir vi mer beroende av fungerande wifi, samtidigt som belastningen blir allt högre och grannarnas wifi konkurrerar med vårt om frekvensutrymmet.Wifi 6-standarden siktade på att råda bot på det genom att de prylar som är uppkopplade bättre utnyttjar frekvensutrymme så att fler apparater kan samsas om samma router utan att överbelasta nätet. Wifi 6E tar ett steg till genom att helt enkelt introducera ett helt nytt frekvensband på 6 GHz utöver de på 2,4 GHz och 5 GHz som redan används.
För att kunna utnyttja de nya frekvenserna måste förstås både router och enhet ha stöd för Wifi 6E. Nyare toppmobiler har det, och TP-Link som gör utmärkta mesh-routrar för att ge bra täckning på det trådlösa nätet har nu en ny modell med stöd för Wifi 6E som vi har hunnit testa under sommaren.
TP-Link Deco XE75 säljs med två eller tre routrar (du kan ansluta fler än så om du bor stort), och alla routrar är likadana. Det spelar alltså ingen roll vilken av dem du ansluter till ditt bredbandsuttag. Burkarna är halvstora men ryms ändå ovanpå mitt bredbandsskåp i hallen, vilket inte alla modeller gör. Varje router har ett ethernetuttag om det är någon pryl du skulle behöva ansluta med sladd till nätet.
Lätt att börja
Anslutningen är precis så enkel som jag lärt mig att vänta mig av TP-Link. Jag drar igång appen, pluggar in routern i bredbandsjacket och följer instruktionerna. Sedan är det inte mycket jag behöver göra på vägen, det mesta löser appen på egen hand. Routrarna kommunicerar via en gemensam trådlös bakkanal, så de kan bilda kedja för att få ännu längre räckvidd till skillnad från vissa meshade nät där alla satelliter måste vara inom räckhåll för huvudenheten. Du behöver inte heller hålla reda på vilken router du är ansluten till, de är alla del av samma wifi och överlämning sker automatiskt.
Däremot får jag lite sämre täckning ibland än vad jag är van vid från TP-link. Enheterna använder beamforming och artificiell intelligens för att rikta antennerna för bästa mottagning, och det är möjligt att detta går snett ibland, för i vilket fall råkar jag ut för att jag sitter bredvid en av routrarna men ändå har bara en pinnes signalstyrka. En koll visar att jag då är ansluten till en annan router som är längre bort. Detta är ett extremfall, men det händer absolut att jag inte har full signalstyrka trots att jag är nära routern.
Varierande fart
Hastigheten på wifi-uppkopplingen varierar kraftigt när jag mäter upp den, inte bara från plats till plats utan ofta på samma plats vid olika tillfällen.  Jag får som sämst 72 Mbit/s, som bäst över en halv gigabit per sekund, och typiskt mellan 100 och 200 Mbit/s. Det är lite mindre än vad jag väntar mig. Har du 100 Mbit/s i bredbandsuppkoppling är det fullt tillräckligt, men har du mer kan wifi-hastigheten vara begränsande.

Appen ger dig översikt över vilka enheter som är anslutna till nätet och låter dig uppdatera programvaran i routern. Det finns säkerhetsprogramvara du kan prenumerera på i appen men vill du inte ha den kommer den inte störa dig. För det mesta vill man ju bara att ett wifi ska finnas och fungera, och det gör Dco XE75.
Wifi 6E då? Som standard används den frekvensen faktiskt bara som backkanal till mesh-nätet. Det kanske är rationellt när så få enheter än så länge har stöd för Wifi 6E. Det ger ju i alla fall routrarna rejäl kapacitet sinsemellan. I inställningarna kan man ändra så att man även har Wifi med 6E-standarden. Till skillnad från 2,4 och 5 GHz-frekvenserna blir det dock inte en del av samma nät, utan ett eget nät som du måste ansluta till separat. Detta för att Wifi 6E i dagsläge bara har stöd för WPA3-kryptering medan många uppkopplade enheter fortfarande bara stöder WPA2, så för att ingen enhet ska få uppkopplingsproblem blir det två olika nät. Detta kan ändras i framtiden.
Jag får i alla fall inte bättre hastigheter med Wifi 6E trots att jag är ohotad kung över frekvensbandet. Wifi 6E kanske gör skillnad i en miljö med ännu större konkurrens om frekvensutrymmet än vad jag har. Som det är nu blir känslan av att ha använt Wifi 6E för första gången lite av ett antiklimax.
Det förhindrar inte att TP-Link Deco XE75 är ett utmärkt mesh-nätverk, men det är inte självklart bättre än TP-Links billigare routrar med Wifi 6, till exempel Deco X60. I alla fall inte i dagsläget. Läs mer…