Etikett: Produkttester

Först och främst har Ticwatch Pro 3 det mesta man väntar sig av en smartklocka idag och lite till. Det som gör oss mest spända är dock att den dels har det nya systemchippet från Qualcomm, ja faktiskt är först ut med det till och med och dessutom att det här är en klocka med Googles operativsystem Wear OS. Är du osäker på vad Wear OS ens är för något så tycker jag att du kan vara förlåten. Det var 2018 som Google döpte om sitt dåvarande Android Wear så att det istället sedan dess heter Wear OS. Systemet i sig fungerar både tillsammans med mobiler utrustade med Android och med Iphone som ju kör Ios och här finns en rad olika appar och så klart hälsofunktioner som du kan använda. Eftersom det är Google som står bakom är Google Fitness, Google Assistant och andra Google-tjänster självklara kugghjul i upplevelsen.
Medan Apple Watch, Garmin och Fitbit spottat ur sig klockor och nya funktioner så har dock Wear OS fört en tynande tillvaro, på gränsen till att bli bortglömda. Det är först på senare tiden som det nya chippet från Qualcomm, kallat Snapdragon Wear 4100 kommit och det ska ju blåsa nytt liv i form av ökad prestanda till den här nya generationens Wear OS-klockor. 
Dubbla skärmar
Det är alltså en spännande klocka som vi tittar närmare på, men den är spännande av fler anledningar än de jag redan nämnt. Utöver att Ticwatch Pro 3 har gps, kan mäta blodets syresättning, analysera din sömn och så vidare så har den även en del unika egenskaper. Dit hör skärmen eller snarare skärmarna, eftersom de egentligen är två till antalet. Först och främst har du en stor skarp färgskärm av amoled-typ, men i ett lager över den finns en monokrom skärm, likt ett gammaldags digitalt ur, så att du ska kunna se viktiga uppgifter utan att behöva tända den mer strömkrävande färgskärmen. Det är ett sätt som tillverkaren av Ticwatch försöker särskilja sig på, men det är inte allt. 
Egna lösningar
Istället för att förlita sig på det Google gör och har gjort med Wear OS, vilket i ärlighetens namn inte är så mycket eller imponerande, har Mobvoi som tillverkaren av Ticwatch heter skapat en rad egna lösningar, både när det gäller hårdvara och mjukvara. I klockan finns därför uppåt ett tiotal egna appar som heter allt från Tichealth till Ticsleep, Ticexercise och Ticpulse. Som namnen antyder är det här tillverkarens egna appar och de kompletterar alltså Googles egna motsvarigheter, vilka främst består i Google Fitness. Precis som tillverkaren av klockan påtalar så ger de här egna apparna i kombination med den hårdvara som klockan har möjligheter att ge dig som användare något unikt. Samtidigt kan man ju påpeka att det även innebär att gränssnittet blir lite rörigt, eftersom tillverkarens egna appar trängs med Googles.

Att Ticwatch Pro 3 i grunden bygger på Wear OS samtidigt som de lägger på många egna funktioner innebär till viss del att de tar det bästa av två världar, behövligt särskilt som Wear OS inte utvecklats särskilt flitigt de senaste åren. 
Två skärmar
Klockan fungerar så att du kan växla mellan färgskärmen och den mer begränsade, batterisparande. För mig tänds den begränsade skärmen, inklusive dess bakgrundsbelysning när jag lyfter handleden och vill jag sedan ha ytterligare information, något som gör sig bäst på färgskärmen så trycker jag på en av knapparna. Tyvärr tycker jag inte att den strömsnåla skärmen tillför särskilt mycket och informationen där är rörig, så nästan alltid föredrar jag att klicka mig in till färgskärmen där jag får den fullkomliga smartklockeupplevelsen. 

Här finns det många urtavlor att välja på och de kan presentera olika urval av till exempel hälso och väder-info direkt i startskärmen. Den övre av de två fysiska knapparna på klockan tar dig direkt till applistan, medan den nedre av knapparna låter dig, efter att du valt träningsform, starta ett träningspass. Det registreras då i klockans egen träningsapp Tichealth och synkas till Mobvois app i telefonen du kopplat klockan till. Det här är alltså skilt från Googles standardapp Google Fitness, men eftersom även den appen finns i klockan kan du registrera din träning med den istället eller använda båda två om du skulle vilja det. Eftersom en rad olika träningstjänster även de finns som egna appar till Wear OS är det fritt fram att använda till exempel Nike Run Club, Strava eller Adidas Running om du föredrar det.  
I klockans egen Tichealth-app som alltså synkar med Mobvois app i telefonen får jag rapporter om varje träningspass. Informationen laddas även upp i tillverkarens egen molntjänst märker jag, eftersom sparade träningspass följer med när jag under testet av klockan byter telefon. Jag avverkar framförallt en rad pass med löpning med klockan som sällskap och efter varje pass får jag rapport med hur pulsen har varit under träningen, distans så klart, samt steglängd frekvens och kalorier. Sammantaget är informationen rätt sparsmakad jämfört med flera av konkurrenterna som analyserar insamlade data i högre grad och drar fler slutsatser, till exempel om Vo2 Max-värde. En fördel med Mobvois app är att du kan ställa in så att dina träningspass även delas till Runkeeper, Strava och Google Fit, vilket förenklar om du vill jämföra dig med kompisar och peppa varandra. När jag jämfört de data jag fått från klockan med andra smartklockor och dessutom med ett professionellt pulsband så har de hållit bra kvalitet och inte visat på några avvikelser från vad som får anses korrekt.
Svar direkt
Wear OS generellt och Ticwatch Pro 3 specifikt fungerar så att du som sagt har en urtavla där tiden plus en del kortfattad information kan visas. Den här urtavlan kan du anpassa och byta ut om du vill det. Ett svep nerifrån och upp över skärmen lockar fram dina notifieringar och de kan du anpassa från telefonen så att du bara får notifieringar från de appar du vill ha det från. Appnotifieringar kan du svara på direkt från klockan. Det betyder att du till exempel kan skriva ett svar på ett meddelande i Facebook Messenger utan att Facebook Messenger behöver finnas som app till Wear OS. Det finns dels några snabbsvar du kan välja bland, men den går det bra att även prata in ett svar som tolkas till text. Det fungerar riktigt bra. Faktum är att klockan även har Google Assistant och den kan du prata med och få svar från direkt via en hög och tydlig röst i klockans högtalare.
Från urtavlan i klockan kan du vidare svepa åt sidan. Ett svep från vänster till höger visar Google Assistant och några snabbval, medan ett svep åt andra hållet tar dig till en rad av olika skärmar med till exempel träningsinformation, kalender, nyheter från Google Nyheter, eller information från Tichealth, Ticexercise eller Google Fitness. Helt enkelt ett urval du kan anpassa själv.
Seg skärm
Gränssnittet sköter du alltså via knapptryck och svep på skärmen och tryck på skärmen och därför är just skärmen en smartklockas viktigaste del. Den måste helt enkelt vara både ljusstark och skarp samt reagera exakt och snabbt. Trots att Ticwatch Pro 3 drivs av det vässade systemchippet så är upplevelsen inte någon av de bättre för smartklockor idag. Visst märks att prestandan jämfört med Wear OS-klockor vi testat tidigare flyter på bättre, men det betyder inte att det är helt bra. När jag sveper med fingret i listan över appar för att välja rätt så hackar ofta skärmbilden och dessutom händer det ofta att ett svep uppfattas som ett tryck och att jag därmed hamnar på fel app. Wear OS hör inte till de rappaste klocksystemen. Tvärtom, faktiskt. Såväl Samsungs smarta klockor som Apple Watch ligger en bra bit före. 

Klockans batteritid är helt okej och när jag använder den laddar jag klockan ungefär varannan dag, givetvis beroende på hur flitigt jag använt framförallt gpsen under träningspass. Klockan laddas via en speciell kontakt och har med andra ord inte trådlös laddning som många klockor idag. Det innebär alltså att du inte kan ladda den med omvänd trådlös laddning direkt från din telefon om den har stöd för det utan att du alltid måste använda den laddare som skickas med. När jag laddar klockan hinner den tio procent på tio minuter och fortsätter sedan i samma takt, så från 32 procents laddning till 92 procent tar det alltså en timme att ladda.
Bygger vidare
Ticwatch Pro 3 gör ett bra jobb att bygga på med de funktioner Wear OS inte har i grunden, vilket gör att den sticker ut i mängden. Den klarar även sömnmätningen och mätning av blodets syrehalt, vilket är funktioner som även flera av konkurrenterna erbjuder. Helhetsupplevelsen når dock inte riktigt upp till det vi hoppats på, främst på grund av den något sega skärmen och att Wear OS ligger efter konkurrenterna. Läs mer…

På pappret är så klart Iphone 12 Pro Max den största och bästa. I alla fall när man jämför den bara med de övriga telefonerna i Iphone 12-serien. Våra intryck av telefonen handlar dock inte bara om det. Även om de fyra telefonerna i årets Iphone-släpp har väldigt mycket gemensamt så är Iphone 12 Pro Max den av telefonerna som särskiljer sig mest. Det gäller i första steget storleken, de något bättre kamerorna och batteritiden, men framförallt och som en följd av det att Iphone 12 Pro Max får ett annat användningsområde än övriga Iphone-modeller.

Olikt och likt
Det är konstigt att Apple inte anpassar sitt operativsystem mer för den större skärmen i Iphone 12 Pro Max. Lägg telefonen bredvid den lilla systermodellen Iphone 12 Mini så märker du att allt ser likadant ut. Det är lika många ikoner som får plats på hemskärmarna, inställningsmenyn och e-posten ser vid en första titt likadan ut, men det finns skillnader. Lägger vi Iphone 12 Pro Max i landskapsläge så framträder en kolumnvy i både e-posten och i inställningsmenyn som gör att du kan utnyttja skärmytan i den här stora telefonen mer effektivt. Utöver det har vi ju dessutom mer nytta av till exempel funktionen för att visa video i ett litet fönster över andra appar, en funktion som introducerades i Ios 14.

Lite surfplattekänsla
Det är lätt att tänka sig att den som använder Iphone 12 Pro Max är en flitig telefonanvändare och utnyttjar telefonen till närmast datorlika användningsområden. Överväger du att köpa en Iphone 12 Pro Max gissar jag att du främst har andra, mindre Iphone-modeller som alternativ. Iphone 12 Pro Max är med några enstaka millimeters marginal den största Iphone som skapats, bredare och längre än fjolårets Max-modell, men ser vi utanför Iphone-världen är storleken inte alls ovanligt stor. Däremot hör telefonen till de bredare i en jämförelse mellan stora telefoner och när Android-tillverkare allt mer gått över till långsmala telefoner så är Iphone 12 Pro Max fortfarande bred. Det märks även tydligare i handen med det nya kantigare formatet och personligen tycker jag att kanterna blir betydligt mera påtagliga för att inte säga obekväma i en så här stor telefon. Storleken i handen gör att Iphone 12 Pro Max inte passar alla och den är definitivt en telefon som du använder med två händer, inte bara en. 
Vässad på flera plan
Kameramässigt så har Iphone etablerat sig bland de bästa och eftersom Iphone 12 Pro Max är den bästa Iphone så gäller det även den. Förra årets Iphone var ett stort steg med introduktion av nattläget och med Iphone 12 Pro Max tar Apple upplevelsen ett litet steg till. Lidar-sensorn i Iphone 12 Pro Max bidrar till att ge bättre autofokus och gör att vi kan ta porträttbilder även när det är svag belysning. Det här har den gemensamt med systermodellen Iphone 12 Pro och givetvis har även Iphone 12 Pro Max möjlighet att ta bilder i nattläge i såväl vidvinkel, zoom, i normalvyn och med selfiekameran. 

Zoom och sensorstorlek är vässade jämfört med i kameramodulen i Iphone 12 Pro och det märks. Jag kan ta fullt användbara bilder med lång slutartid i ett helt beckmörkt rum och den optiska zoomen på 2,5 gånger tillsammans med övriga egenskaper gör att jag inte bara kan ta bra bilder med två och en halv gångers förstoring, utan även zooma vidare till 12 gångers förstoring och fortfarande få användbar bildkvalitet och godkänd detaljrikedom.
Även om alltså mer än den stora skärmen skiljer Iphone 12 Pro Max från de övriga i samma serie så är det helt klart just skärmstorleken som påverkar upplevelsen mer än någon av de andra skillnaderna. 
Magsafe inte felsäkert
Precis som systermodellerna har Iphone 12 Pro Max stöd för Apples magnetkontakt Magsafe som låter dig ladda trådlöst och ansluta några olika tillbehör magnetisk mot telefonens baksida. Funktionen imponerar dock inte. Telefonen signalerar med en animation i skärmen och ett ljud att till exempel en trådlös laddare med Magsafe-stöd är korrekt ansluten, men att den hamnar rätt är långt ifrån självklart. När jag inte är uppmärksam så händer det ofta att såväl laddare som Apples magnetiska lilla plånbok hamnar fel och därför misslyckas att ladda respektive lätt ramlar av. I mindre Iphone 12 Mini gör formatet på telefonen att laddaren mer eller mindre automatiskt hamnar rätt, men här finns det mycket mera utrymme att spela med. Du ska heller inte räkna med att magneten verkligen håller hårt i det anslutna tillbehöret och har du telefonen med Apples Magsafe-plånbok i fickan kan jag garantera att den stannar kvar i fickan när du tar upp telefonen.

Batteritiden är i alla fall bra, när batteriet väl är laddat. Detta eftersom Apple inte bara ökat på skärmstorleken till 6,7 tum utan även sett till att batteriet fått mer kapacitet. Bidrar till batteritiden gör även det faktum att Apple till skillnad från de flesta av konkurrenterna på Androidsidan inte erbjuder förhöjd uppdateringsfrekvens i skärmen. Här är det fortfarande 60 bilder per sekund som gäller när konkurrenterna ofta har 120 och det är en funktion man saknar så fort man vant sig vid den. Visst kan man även tycka att sensorpanelen i toppen på skärmen är onödigt stor också. Att skärmen i alla fall, tack vare det nya glaset kallat Ceramic Shield, är fyra gånger tåligare mot fallskador än tidigare är så klart väldigt välkommet. Särskilt i en så här stor telefon som inte är direkt greppvänlig och därför löper extra stor risk att tappas. 
Frågor och svar
Har den stöd för 5G?Ja, det är en av nyheterna i årets Iphone-släpp och gäller hela Iphone 12-serien. Vi skulle dock inte råda dig att stirra dig blind på det idag. Även om man tror 5G blir viktigt på sikt så är det svårt att hävda tydlig nytta idag, innan användningsområden riktigt finns och näten ännu inte är utbyggda. 
Vad har jag för nytta av Lidar-sensor?Den används för att ge mer exakt avståndsmätning och rent praktiskt kan du märka det i AR-appar där virtuella objekt blandas med verkligheten och i kameran, till exempel genom porträttläget som nu funkar även i sämre ljus.   
Är telefonen för stor?Ja, den är för stor för att använda med en hand, men med två händer öppnar sig ju fler möjligheter. 
Ett alternativ:
Också storÄr det stor skärm du är ute efter ska vi komma ihåg att Iphone 12 Pro Max inte är den enda telefonen. Moto G9 Plus och Nokia 8.3 är båda telefoner i samma eller större storlek och faktum är att du för priset Iphone 12 Pro Max har kan köpa båda två och ändå ha tusenlappar över.
Testbild
Nattläge och zoom imponerar särskilt i Iphone 12 Pro Max, utan att för den skull komma upp i samma klass som de allra bästa på det området. Läs mer…

Kinesiska Xiaomi har som policy att inte ha mer än ett par procents vinstmarginal på sin hårdvara, och det ska vara förklaringen till att de ofta kan leverera produkter som ger extra mycket för pengarna. Färska exempel på detta skulle kunna vara toppmodellen Xiaomi Mi 10T för 5800 kr eller aktivitetsarmbandet Mi Smart Band 5 för 450 kronor.
När Xiaomi släpper ett par enklare True Wireless-lurar väntar vi oss alltså en prislapp på runt 500 kronor, men Mi True Wireless Earphones 2 kostar i själva verket 1000 kronor, även om en del sajter som parallellimporterar säljer dem billigare än så.
Till det priset finns det rätt många True Wireless-headset att välja mellan, men Mi True Wireless Earphones 2 kan ju vara bra och prisvärda ändå.

Formatet på öronsnäckorna är inspirerat av de ursprungliga Airpods, med en bom som skjuter ut, och en öronsnäcka som inte har en gummiplupp du trycker in i örat. De yttre likheterna till trots sitter Mi True Wireless Earphones annorlunda i örat och trycks på plats i den yttre delen av örongången. Exakt hur jag sätter dem på plats påverkar till viss del hur de låter. Till skillnad från Airpods som bara hänger i öronen tycker jag att dessa kan skava lite när man haft dem på sig ett tag.
Annat musikljud
Musikljudet i ett par öppna hörlurar som dessa blir inte lika omslutande som med tättsittande lurar, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om de låter sämre eller bara annorlunda. Du får ingen förstärkt bas med denna konstruktion, men mycket detaljer i ljudet i mellanregister och diskant, och jag har inga problem att njuta av att lyssna på musik i dem, trots att ljudet låter lite tunnare. Däremot läcker headsetet rätt mycket ljud, och jag drar mig för att lyssna på musik med dem när jag delar hemmakontoret. Tittar jag på video tycker jag att headsetet bidrar till så mycket fördröjning att jag märker av det på läppsynken. Anslutningen till mobilen är i alla fall stabil och jag råkar inte ut för att förbindelsen tappas medan jag använder det. 
Ett irritationsmoment är att första gången jag kopplar upp headsetet för musik, och första gången jag ringer med det är det inställt på maximal volym, vilket förstås är obehagligt, om än ett engångsproblem. Samtalsljudet är faktiskt riktigt bra, särskilt i lugnare miljöer. Trafik- och vindbuller hörs och gör att samtalskvaliten försämras men headsetet gör okej ifrån sig även här.

Etuiet är hyfsat litet och smidigt, och jag uppskattar att det har en parnings-knapp vilket gör det enklare att ansluta lurarna till en ny mobil utan att behöva försöka lista ut hur man ska trycka på dem för att få dem i parningsläge. Du kan dock inte ha dem anslutna till mer än en enhet i taget.
Aktiv brusreducering och vattenskydd är funktioner som saknas, men däremot stänger musiken av sig om du tar ut en öronsnäcka, en funktion som inte är självklar för headset i denna prisklass.
Batteritiden på fyra timmar är inte särskilt imponerande, men de är i alla fall snabbladdande och ska ha full laddning igen efter mindre än en timme i etuiet.
Som helhet är det svårt att se att Xiaomi Mi True Wireless Earphones 2 är extra prisvärda. Men man ska kanske inte heller låta företagets rykte jobba emot dem på det viset. Letar du efter ett par true wireless som inte är tättslutande är Mi True Wireless 2 helt okej. Läs mer…

När Lenovo ger sig in på marknaden för gamingtelefoner kan vi för det första konstatera att den marknaden nu är etablerad. Från att ha bestått en några enstaka telefoner finns numera en klar förväntan på vad en gamingtelefon ska erbjuda. En del av de egenskaperna har sedan tagit plats även i telefoner ämnade för en bredare målgrupp, men gamingtelefonerna fortsätter att bryta ny mark och de är därför de roligaste att testa idag. Man blir alltid överraskad i någon form. Så även här. 
Självklarheter inkluderade
Till de självklara egenskaperna i en gamingmobil hör vassaste prestandan och när det gäller processorkraft och arbetsminne, samt så klart en skärm som har stöd för högre uppdatering, i det här fallet hela 144 bilder per sekund, något som med marginal säkerställer en rapp upplevelse.

När det gäller processorkraften så har telefonen det i skrivande stund vassaste systemchippet som finns tillgängligt från Qualcomm, samma som värsta konkurrenten ROG Phone 3 från Asus, men en uppdaterad version är snart på gång så ingen av dem kommer vara snabbast särskilt länge till. Det vi får ska dock räcka långt och jag ser inga tecken på att telefonen laggar i några sammanhang.
Rent estetiskt uppfyller också telefonen våra förväntningar på en spelmobil. Den ser ut precis som det prestandamonster den vill vara och det inkluderar till exempel ljus som blinkar på baksidan av telefonen och ett anpassat gränssnitt i skärmen med samma estetik. 

Inte lika självklart
Spelmobiler ska framförallt användas i liggande läge och det har Lenovo tagit fasta på än mer än andra. Faktum är att selfiekameran inte sitter på långsidan av telefonen och dessutom är av pop-up-typ så den kommer fram först när du behöver den. Här är det tydligt att upplevelsen under spelandet går före allt annat. Tanken med att ha selfiekameran på långsidan är dels att du spelar med telefonen i landskapsläge och sedan då att du ska kunna filma dig själv samtidigt som du spelar. Din bild ser du direkt i skärmen och kan flytta runt och hela kompositionen kan du strömma för att dela med dig av upplevelsen och prestationerna, inklusive dina reaktioner.

Ännu en ytterlighet är faktiskt telefonens laddare. Vi har tidigare, i andra spelmobiler, sett möjligheten att ladda telefonen antingen från kortsidan eller från långsidan, i separata kontakter, beroende på hur du använder telefonen. Då är tanken att du ska kunna ladda telefonen från långsidan när du spelar och då slippa ha laddsladden i vägen. Det erbjuder även Lenovo Legion Phone Duel, men här har laddaren dessutom två kablar så att du kan ladda telefonen i två kontakter samtidigt. Det kallas Dual Turbo Charge och under skalet så har faktiskt telefonen två separata batterier på vardera 2500 mAh vilket gör det här möjligt. När jag provar att ladda på det här sättet tar det 10 minuter för telefonen att laddas från 37 procent till 66 procent. Det är inte det snabbaste vi sett, men helt klart snabbt.  
Anpassat för seriöst spelande
Utöver prestanda, batterikapacitet, snabbladdning och en bra skärm ska en spelmobil även förenkla själva spelandet när du väl är igång. Det har vi sett prov på i andra spelmobiler och det ser vi även här. Det handlar då om att mappa skärmknappar till touchknappar på telefonens kant. Istället för att trycka direkt på skärmen när du spelar kan du alltså undvika att skymma skärmen med dina fingrar.

I inställningarna kan du välja hur spelet ska reagera på ett tryck på en av touchknapparna och det fungerar utmärkt när jag testar. Skärmen i sig gör ju sitt yttersta för att ge så mycket högkvalitativ spelyta som möjligt genom att bannlysa sensorpanel och kamerahål. Mjukvaran som dessutom alltså mappar skärmknappar till fysiska touchknappar tar upplevelsen ännu ett steg. Att skärmen saknar sensorpanel och andra irritationsmoment gör den ju även utmärkt för att se film på. Till det bidrar även de kraftfulla, framåtriktade  stereohögtalarna på var sida av skärmen.
Inte anpassat för annat
Att så kompromisslöst anpassa det mesta för spel innebär så klart att telefonen är sämre på annat. Exempel på detta är kamerornas placering och vikten, för telefonen är tung. Hela 239 gram väger den. Om nu en kamera på långsidan är bäst när du ska streama dina spelintryck är det en lite avig placering när du ska ta vanliga selfies. Detsamma gäller faktiskt kamerorna på baksidan som sitter närmast i mitten av telefonen vilket gör att jag lätt får fingrarna för så de skymmer, innan jag lyckas lära mig den udda placeringen. Telefonen behöver inte skämmas för sina kameror, det handlar om en huvudkamera på 64 megapixel och en vidvinkel på 16 och det finns även ett helt okej porträttläge liksom möjligheter att ta bra närbilder om du vill det. Det räcker tillsammans långt, utan att det ger någon potential att mäta sig bilderna med vad de bästa presterar. Vi saknar till exempel optisk zoom och riktigt bra bilder i sämre ljus.

Eftersom selfiekameran sitter i en pop-up-modul så har telefonen ingen ansiktsigenkänning. Det betyder att du måste använda fingeravtryckssensorn i skärmen eller till exempel pin-kod varje gång du ska låsa upp telefonen. 
En ny mobiltillverkare
Det kanske kommer lite som en överraskning, men man kan faktiskt säga att Lenovo är en ny mobiltillverkare på den svenska marknaden. De äger visserligen Motorola och delar många resurser med dem, men skulle din Lenovo-telefon behöva service så är det till Lenovos dator- och surfplattedel du ska höra av dig och det här innebär även att vi får bekanta oss med ett unikt gränssnitt i Lenovo-telefonen. Inte det vi är vana vid från systerbolaget Motorola alltså. 
Genomgående i gränssnittet är att fler funktioner än annars är anpassade framförallt för att användas i liggande läge. Det gäller till exempel både låsskärmen med always on display och det gäller kameraappen. Det har gått så långt att många av fotolägena syns direkt i liggande läget, men är gömda bakom ett extra klick i stående läget. 

Till stor del är gränssnittet i Lenovo Legion Phone Duel Google-nära och det finns bara ett fåtal andra appar. Tyvärr märker jag att inställningsmenyn är en salig blandning av svenska och engelska, men på plussidan är den i alla fall bra anpassad till det liggande läget och utnyttjar verkligen skärmytan, vilket även gäller andra delar av gränssnittet i Lenovo Legion Phone Duel. Du får spelläget som sköter till exempel inställningarna för de mappade knapparna, prestandahantering och möjligheten att strömma spelet tillsammans med dina ansiktsuttryck och reaktioner fångade av selfiekameran. Det läget kallar Lenovo för Legion Realm och här samlas även alla dina spel, utöver att finnas tillgängliga i den vanliga applådan.
Att Lenovo nu tar sig in på den svenska marknaden under eget varumärke är välkommet och de bidrar med en hel del nytänkande. Spelmobiler generellt hör till de mest ambitiösa mobilskapelserna idag. 
Frågor och svar
Vad saknar man i andra sammanhang när allt kretsar kring spel?Ja spelar du inte finns kanske ingen större anledning att välja den här telefonen. Möjligen för filmtittning, men jämfört med andra flaggskepp saknas bland annat vattentålighet (svårt med rörlig kamera) och stöd för trådlös laddning. 
Kan man anpassa ljuseffekterna på baksidan?Ja de går både att anpassa med olika färger och funktioner samt stänga av helt om du föredrar det.
Lenovo gör väl datorer?Ja, det är huvudsysselsättningen, men de äger ju även Motorola som dock agerar självständigt. Det här är en telefon som rent organisatoriskt kommer från dator- och surfplatte-Lenovo. Det blir du varse om du behöver service till exempel.
Ett alternativ:
Konkurrenten Asus ROG Phone 3 har väldigt mycket gemensamt med den här telefonen, inklusive ett snarlikt pris, men har dessutom en rad olika tillbehör du kan köpa till och ansluta.
Testbild
Kamerorna behöver inte skämmas och har både porträttläge och vidvinkel, men saknar till exempel optisk zoom. De får också kämpa när det blir lite sämre ljus. Läs mer…

En liten telefon där formatet är en av flera stora nyheter. Läs mer…

Det är tydligt direkt när du ser Withings Scanwatch, att det här är inte en vanlig klocka. Förklaringen är att det handlar om en hybridklocka och det innebär dels att den har fenomenalt bra batteritid, dessutom att kan mäta mycket av de tränings- och hälsodata som smartklockor kan mäta, men att den inte kan ge dig särskilt mycket information direkt när den sitter där på din handled. Utöver att visa tiden finns bara en liten monokrom skärm och den är begränsad både genom att det inte får plats så mycket information på den och genom att interaktionsmöjligheterna därmed även de blir begränsade. 

Det här känner så klart Withings till och de kompenserar bra för det genom sin app. Appen heter Health Mate och finns till både Iphone och till Android. Den här appen används både för att koppla in och göra inställningar för klockan och sedan även för att presentera alla hälsodata. Det senare gör den väldigt bra och den ger dig en helhetsvy, genom att samla allt kring hälso och träning på ett ställe. Appen kan integrera information inte bara från Withings andra produkter som smarta vågar, blodtrycksmätare, febertermometrar och annat, utan även andra tillverkares appar och prylar genom att den integrerar med Apple Hälsa och Google Fit.

En knapp styr allt
I själva klockan har vi ingen pekskärm så klart så den enda knappen är den på sidan och den kan du genom att trycka och snurra på använda för att till exempel starta en träning, ändra inställningar eller mäta ditt ekg, puls eller blodets syresättningsnivå. 
Du gör detta med en kombination av snurr, tryck och att hålla inne knappen och särskilt med den lilla skärmen så blir översikten lidande. Du kan behöva snurra och trycka många gånger innan du hittar rätt och det känns lite som att använda en miniräknare i en klocka eller att skriva textmeddelanden på en riktigt gammal mobiltelefon, då man fick trycka fram varje bokstav genom upprepade tryck på sifferknapparna. Det går, funktionerna finns där, men man drar sig för att göra det.
 
GPS saknas
Som jag varit inne på så har Withings Scanwatch de flesta hälso- och träningssensorer som du kan tänka dig och som vi även hittar hos konkurrenterna. Puls, ekg, sömnmätning och stegräknare finns här, men det saknas också en sak. Det är GPS. Det har inte klockan, och det är ju säkert avsaknaden av den liksom den begränsade skärmen som förklarar den generösa batteritiden. Man får alltså göra avkall och det här innebär att du på cykel. Promenad- eller löpturen inte kan få din runda utritad på karta eller se till exempel höjdskillnader. Det här försöker Withings kompensera för genom att använda vad man kallar Connected GPS. Det innebär att appen Health Mate i telefonen kan använda telefonens GPS, men det förutsätter alltså att du har telefonen med dig när du tränar. Då kan du alltså välja att använda telefonens GPS.
Notiser från mobilen
Utöver träning och hälsa kan du även välja att få telefonens appnotiser till klockan och det kan du ställa in på appnivå, så att du inte plötsligt bombarderas med notiser, utan kan ta med bara de du tycker är viktigast. Här är dock den lilla skärmen i klockan särskilt begränsande. När jag får någon notis så rullar textraden över den lilla skärmen och det är svårt att ta del av särskilt mycket av den informationen. Ofta blir det enklare att helt enkelt ta upp telefonen för att faktiskt se vad det stod. 

Withings Scanwatch är alltså utan tvekan en annorlunda klocka. Så länge du bara använder de funktioner som finns så håller den hög klass, även jämfört med mer avancerade smartklockor och den kombinerar ju det med en design och en kvalitetskänsla som lånar mer från exklusiva klockor än från dagens smartklockor. Samtidigt är Withings Scanwatch inget för dig som vill göra något av det riktiga smartklockor kan. Lyssna på musik, betala i butiker, snabbt och enkelt svara på meddelanden, koppla upp dig med e-sim, styra smarta hemmet och vad du nu kan tänka dig. Det är priset du får betala för designen och batteritiden. Läs mer…

Det har faktiskt gått två år sedan den första mobilen med vikbar skärm lanserades, och det föregicks av rätt många år där tillverkarna talade om att de hade prototyper och fintrimmade konceptet. Fyra tillverkare har lanserat tio telefoner med vikbar skärm. När har vi rätt att förvänta oss att konceptet har mognat?

De flesta av de vikbara mobilerna har varit av en typ som ger en normalstor mobil i hopfällt tillstånd, och något mer surfplattelikt utfällt. Motorola har istället valt att återuppliva sitt gamla varumärke Razr för “clamshell”-mobiler, som blir en fullstor mobil i utfällt tillstånd och någonting mer kompakt ihopfälld. Razr 5G är andra generationens modell, som har en hel del förbättringar baserat på feedback. Den största skillnaden är att man har en betydligt mer avancerad skärm på utsidan. Där den första Razr (och Samsungs konkurrent Galaxy Z Flip) hade skärm som bara kunde utföra vissa basfunktioner är skärmen på Razr 5G mer av en riktig andraskärm på mobilen.
Är detta någonting som över huvud taget har någon potentiell efterfrågan i dag? Efter att ha testkört Razr 5G är mitt svar ja, men jag tycker inte att det här är telefonen som uppfyller potentialen.

Vikbara mobiler var ju rätt populära för sisådär 20 år sedan, innan det fanns smartphones. Man skyddade knappsatsen och förhindrade fickringningar utan att behöva komma ihåg koden för att låsa upp skärmen. Dagens smartphones har ju inte de här problemen, men däremot har de blivit väldigt stora, och svåra att använda med en hand. En hopfällbar mobil i kompakt format som ändå går att använda i hopfällt läge, vilket Razr 5G är, ger potential till en mobil som både går att använda med en hand och har stor skärm. Det bästa av två världar.
Design-nostalgi
Att säga att Motorola Razr 5G är det bästa av vad två världar har att erbjuda är dock att ta i lite väl i överkant, men om vi börjar med formgivningen tycker jag det är smart av Motorola att gå tillbaka till varumärket Razr för inspiration. Där Samsungs Galaxy Z Flip har en fruktansvärt anonym design har Razr 5G karaktär lånad från originalet. Hakan under skärmen till exempel stör mig inte alls som jag trott, och skärmens speciella rundade former ger både mobilen ett särskilt utseende och gör faktiskt geststyrningen i Android 10 lättare att använda.

Skärmen på insidan av Razr 5G är på 6,2 tum, i det ovanligt långsmala formatet 22:9. Skärmen har inte riktigt full HD-upplösning på bredden, men inte heller det är något jag stör mig på särskilt. Jag tycker också att färgåtergivningen är bra, och i direkt solljus lägger den in en extra växel på ljusstyrkan. Även i utvikt tillstånd är formgivningen på telefonen så långt från en vanlig smartphone att jag inte hänger upp mig på att kanterna runt skärmen blir ovanligt tjocka.
Fysikens lagar är svåra att komma runt när det gäller vikbara skärmar. Skärmen är här av plast och viks och böjs i mitten, och dessutom skjuts en del av skärmens nederdel in i mobilens innanmäte när man fäller ihop den. Känslan man får är att detta är en väldigt ömtålig skärm. Det kompenseras ju till viss del att den är skyddad när mobilen är hopfälld, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på vad ett mindre sandkorn skulle kunna ställa till med. Inte bara med skärmen, utan även med de fullt synliga kugghjulen som är en del av telefonens vikmekanism.

Jag har fått låna telefonen en vecka, vilket är längre tid än Samsung vågade låna ut Galaxy Z Flip men betydligt kortare tid än vi fick testa Galaxy Fold 2. Den här typen av tidsbegränsningar för tester är en ovanlig restriktion och för testet av Galaxy Z Flip köpte vi ett eget ex för att ge den tillräckligt med tid. Visst är Razr 5G en ovanligt dyr mobil, men inte extremt mycket dyrare än till exempel Motorola Edge Plus, som vi utan problem får låna utan tidsgränser. Detta förstärker känslan av ömtålighet, som om tillverkarna själva inte törs låta oss använda de vikbara mobilerna under längre tid för att vi då ska upptäcka hur sköra de är. Men detta är ju egentligen spekulation. 
Gnisslar lite
Skärmen har inte fått några repor under testperioden, och Motorola säger att den ska tåla att vikas hundratusentals gånger utan att ta skada. Vad som däremot händer är att telefonen börjar gnissla lite när jag fäller ihop den efter ett par dagar, vilket den inte gjorde från början. Inte så mycket att jag misstänker att den tagit skada, men tillräckligt för att jag ska undra hur mycket effekt mitt fickludd kommer att ha på mobilen över tid.

En annan sak som fysikens lagar ställer till med är att en vikbar skärm omöjligt blir helt platt. Vore den så styv att den var slät i utvikt tillstånd skulle den inte gå att vika. Rent praktiskt märker man tre mindre veck på skärmens mittersta tredjedel. Hur mycket man tänker på dem beror på. Med ljus bakgrund väldigt lite, med mörk bakgrund på skärmen märker man vecken mer. De är egentligen inget problem och inget man inte vänjer sig vid, men det är en påminnelse om att den ovikbara glasskärmen på vanliga mobiler har en del klara kvalitetsfördelar.
Som helhet tycker jag ändå att Razr 5G i utfällt tillstånd ger en överraskande “normal” användarupplevelse. Du tänker inte på att du interagerar med en vikbar mobil, och det är ju också avsikten.
Det finns ingen fjädermekanism för att vika ut eller fälla ihop Razr 5G, utan det gör du helt med muskelkraft. Här finns helt klart förbättringspotential, för det är helt enkelt lite bökigt att vika ihop eller fälla upp mobilen. Tillräckligt bökigt för att jag ska uppleva det som en nackdel med mobilen att jag måste fälla ut och ihop den, jämfört med en vanlig mobil.

Ska jag fälla upp den är det inte tal om att jag kan göra den med en hand, det är för bökigt och jag riskerar att tappa den. På de ställen där det är naturligt att jag griper tag om locket för att öppna mobilen sitter det knappar som kan göra att oavsiktliga saker kan hända när jag öppnar mobilen. Jag hittar rätt teknik att öppna mobilen under testets gång, men ordentliga greppytor på locket, eller ännu hellre en knapp med en fjädermekanism som fällde upp mobilen, skulle förbättra användarupplevelsen.
Ska jag fälla ihop mobilen har jag ett liknande problem. Då är det i stället den blanka glasbaksidan som gör det svårt att få bra grepp för att vika ihop mobilen. Det naturliga vore dessutom att trycka på skärmens mitt när man fäller ihop den för att hjälpa gångjärnet på traven, men har du inte släckt skärmen med av/påknappen innan trycker du då på skärmen och oavsiktliga saker riskerar återigen att hända.
Enhandsmobilen
Det är i hopfällt tillstånd som jag verkligen ser potentialen för den här typen av telefon. Den yttre skärmen är på 2,8 tum i liggande format med upplösningen 600 x 400 pixel, något vi hade varit rätt nöjda med i smartphonens ungdom. I dag tycker jag inte att den är stor, men faktiskt fullt användbar för att till exempel kryssa av varor på inköpslistan i appen Keep utan att öppna mobilen. Eller för den delen lägga till varor. Skärmtangentbordet blir litet, och täcker dessutom nästan hela fönstret, men att skriva på något som ryms i handflatan är samtidigt mycket lättare. Detta är en verklig enhandstelefon.

Motorola har också tänkt till när det gäller den yttre skärmen, som fått sitt eget enklare användargränssnitt med egna appgenvägar. Har du en app öppen i den yttre skärmen och öppnar mobilen fortsätter du där du var på den stora skärmen. Det ser Android 10 till. I andra riktningen kan du välja själv på appnivå om du vill att appen ska fortsätta på den mindre skärmen när du stänger telefonen. Oftast stänger du ju mobilen helt enkelt för att du vill försätta mobilen i vänteläge. Du kan ringa samtal från den yttre skärmen, och då går telefonen automatiskt i högtalarläge om du inte har headset anslutet. 
Tyvärr har den yttre skärmen sina begränsningar. En hel del appar kan rätt och slätt inte köras på den yttre skärmen, som till exempel webbläsaren Chrome. När jag provar att installera en annan webbläsare kan den köras på skärmen, men i praktiken fungerar den inte som den ska. Facebook fungerar, men är inte njutbar för att du inte kan se en hel delad bild på en gång. Det är med andra ord en mycket begränsad enhandstelefon jag har i hopfällt tillstånd. Jag hade gärna önskat mig en ytterligare lite större skärm, som också kunde användas i stående läge.

Motorola Razr 5G kommer nog aldrig att bli en massmarknadstelefon. Att det går att sälja en telefon till prislappen 16 000 kronor är i och för sig redan bevisat, men då till de som vill ha det allra bästa. Motorola Razr 5G bjuder däremot på en hel del kompromisser, som både är och inte är relaterade till det vikbara formatet.
Rimliga specar
Telefonen drivs av plattformen Snapdragon 765G, som ligger en nivå under toppmodellerna i prestanda. Jag tycker att det märks, till exempel när jag skrollar på webbsidor, men som helhet tycker jag ändå att telefonen känns snabb, och hjälper det enklare chipsetet att hålla prislappen under 20 000 kronor är jag helt för det.
Man har varken fått plats med minneskortplats eller en andra sim-kortplats i telefonen (stöd för e-sim finns dock), men man har i alla fall fläskat på med 256 GB lagring inbyggt, vilket räcker ett bra tag. Headsetuttag saknas också, men det följer med ett lite mer påkostat headset.

Batteriet är också mindre än vad vi är vana vid i en ny mobil. Det märks på en videouppspelningstid på under 9 timmar vilket är sällsynt för nya mobiler, men samtidigt inte är så dåligt att jag klagar. Att jag ibland gör saker bara på den yttre skärmen spar ju också batteri. Däremot tycker jag att telefonen laddar långsamt med den medföljande laddaren när jag vant vid mobiler som laddar 20 procent på minuter.
Fingeravtrycksläsarens placering på baksidan blir lite avigt långt ner eftersom den ju inte kan sitta på telefonens övre halva då den är mobilens framsida när den är hopfälld. Man vänjer sig. Det finns bara en monohögtalare som har lite burkigt ljud. Jag lägger också märke till att Wifi-anslutningen har påtagligt dålig mottagning. Jag får genomgående sämre signalmottagning än med andra mobiler, och tappar ibland wifi helt bara av att vara i rummet bredvid wifi-routern. Det här har jag i princip aldrig råkat ut för tidigare när jag testat en mobil, och jag kan bara hoppas att det är något som kan lösas med en mjukvaruuppdatering.
Bra men begränsad kamera
Den mest uppenbara kompromissen gäller kameran. Man har ingen plats för en stor bulkig kameraö, utan vi får en enda huvudkamera. Denna är i alla fall klart mycket bättre än på den första Razr, och har en upplösning på 48 megapixel. Kameran använder dock fyra pixlar som kombineras ihop till en och bilderna blir i 12 megapixel. Det finns inget kameraläge där du kan få ut 48-megapixelbilder. 

I dagsljus är det faktiskt en alldeles utmärkt mobilkamera på att ta skarpa bilder med bra färgåtergivning, men mörkerfoto är den inte alls lika bra på. Avsaknad av hjälpkameror gör dels att vi blir utan optisk zoom eller vidvinkelkamera, och porträttläget gör inte ett jättebra jobb med att skapa oskarp bakgrund som ser naturlig ut. På plussidan kan du använda huvudkameran även för selfies, eftersom den yttre skärmen är riktad åt samma håll som huvudkameran. När du tar ett porträtt av någon känner kameran av det och den yttre kameran tänds med en leende gubbe vilket är en charmig detalj.
Systemet är Motorolas välbekanta tolkning av Googles Android 10, med få egna tillägg, och de geströrelser som att till exempel hugga med mobilen för att tända ficklampan finns även här och funkar både hopvikt och utfällt.
Orimlig produkt
Prislappen är i slutänden det som gör Motorola Razr 5G till en egentligen orimlig produkt. Den vikbara clamshell-mobilen bjuder på ett alternativ med för- och nackdelar som i bästa fall gör den likvärdig med mobiler som inte går att vika ihop. Det finns alltså ingenting att ta extra betalt för här, samtidigt som telefonen är mer än dubbelt så dyr som till exempel Motorola Edge, som har liknande specifikationer i ett icke vikbart format. Jag tror inte att Motorola lagt på ockerpriser, utan att konstruktionen gör mobilen så här dyr. Hade den externa skärmen gjort telefonen fullt användbar även ihopfälld hade den haft en unik funktion som skulle göra den värd mer, men här känns Motorola Razr 5G fortfarande bara som ett hyggligt andra försök.
Frågor & Svar
Hur är kvalitetskänslan? Förutom att en vågig plastskärm känns lite billig jämfört med en glasskärm är också stora delar av ramen i plast, vilket känns lite billigt på en mobil för 16 000 kronor.
Hur fungerar ansiktsupplåsningen? Den känner igen dig oavsett om du har telefonen hopfälld eller uppfälld och du kan alltså låsa upp mobilen innan du öppnat den.
Kan man använda den uppfäll liggande på bordet? Ja, fast den tenderar att glida runt en del eftersom den inte är särskilt platt på baksidan.
Ett alternativ: Clamshell
Vill du ha en vikbar smartphone i clamshell-formatet finns i dag bara ett alternativ, och det är Samsung Galaxy Z Flip. Den kostar ungefär lika mycket, men har tråkigare formgivning och har betydligt mer begränsad extern skärm.
Testbild

Kameran tar bilder med utmärkt skärpa och färgåtergivning i dagsljus. Läs mer…

● BILDSPEL
[{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_hero_lunar_white_crop_center_0.jpeg?itok=k_pDf6bw’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_hero_lunar_white_crop_center_0.jpeg?itok=XU87wvZ5’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_hero_lunar_white_crop_center_0.jpeg’, w: 2000, h: 1124, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/9051cbd2fef7b8b0_org.png?itok=rxohmQ-S’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/9051cbd2fef7b8b0_org.png?itok=w-k_7Atl’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/9051cbd2fef7b8b0_org.png’, w: 2000, h: 1328, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/b95eecce8ddd7afc_org.jpeg?itok=8h1HRh4E’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/b95eecce8ddd7afc_org.jpeg?itok=Lpc1IIP6’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/b95eecce8ddd7afc_org.jpeg’, w: 2000, h: 1315, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_lifestyle_canou_lunar_white_ots_azm_goal_complete_mh_0005.jpeg?itok=KWKVvDTa’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_lifestyle_canou_lunar_white_ots_azm_goal_complete_mh_0005.jpeg?itok=TWgtO6r8’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_lifestyle_canou_lunar_white_ots_azm_goal_complete_mh_0005.jpeg’, w: 2000, h: 1333, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_lifestyle_street_style_lunar_white_mh_0693_0.jpeg?itok=FMQgz8hW’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_lifestyle_street_style_lunar_white_mh_0693_0.jpeg?itok=XOFtQwhz’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_lifestyle_street_style_lunar_white_mh_0693_0.jpeg’, w: 2000, h: 1333, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_lifestyle_street_style_perf_charcoal_leather_mh_0709_0.jpeg?itok=XivjWFbF’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_lifestyle_street_style_perf_charcoal_leather_mh_0709_0.jpeg?itok=XzHEZgjM’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_lifestyle_street_style_perf_charcoal_leather_mh_0709_0.jpeg’, w: 2000, h: 1333, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_lifestyle_street_style_walnut_leather_mh_0696_cropped_0.jpeg?itok=ChE6bWG2’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_lifestyle_street_style_walnut_leather_mh_0696_cropped_0.jpeg?itok=SSUsWJJD’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_lifestyle_street_style_walnut_leather_mh_0696_cropped_0.jpeg’, w: 2000, h: 1332, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_lifestyle_yoga_sapphire_sport_mh_0584.jpeg?itok=F4orJtSS’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_lifestyle_yoga_sapphire_sport_mh_0584.jpeg?itok=7mVtfogY’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_lifestyle_yoga_sapphire_sport_mh_0584.jpeg’, w: 2000, h: 1333, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_render_3qtr_core_carbon_graphite_clock_default_shadow_0.jpeg?itok=jdbqDAwS’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_render_3qtr_core_carbon_graphite_clock_default_shadow_0.jpeg?itok=OcbJe6a2’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_render_3qtr_core_carbon_graphite_clock_default_shadow_0.jpeg’, w: 2000, h: 1348, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_render_3qtr_core_carbon_graphite_pay_generic_shadow_0.jpeg?itok=XVp8-fXt’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_render_3qtr_core_carbon_graphite_pay_generic_shadow_0.jpeg?itok=uEbWvo8h’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_render_3qtr_core_carbon_graphite_pay_generic_shadow_0.jpeg’, w: 2000, h: 841, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_render_back_core_carbon_graphite_blank_shadow_0.jpeg?itok=TVk1QYXt’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_render_back_core_carbon_graphite_blank_shadow_0.jpeg?itok=5NN23O2N’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_render_back_core_carbon_graphite_blank_shadow_0.jpeg’, w: 2000, h: 1103, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_render_front_core_lunar_white_soft_gold_clock_default_shadow_0.jpeg?itok=__mEjIoK’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_render_front_core_lunar_white_soft_gold_clock_default_shadow_0.jpeg?itok=jJ-5utpk’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_render_front_core_lunar_white_soft_gold_clock_default_shadow_0.jpeg’, w: 2000, h: 1358, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_sapphire_fog_grey_sport_crop_center_0.jpeg?itok=OeZ9fbZY’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_sapphire_fog_grey_sport_crop_center_0.jpeg?itok=ltXQNhqz’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_sapphire_fog_grey_sport_crop_center_0.jpeg’, w: 2000, h: 1125, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit_sense_sapphire_fog_grey_sport_crop_left_0.jpeg?itok=Sr46bSUj’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit_sense_sapphire_fog_grey_sport_crop_left_0.jpeg?itok=VHodQPRe’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit_sense_sapphire_fog_grey_sport_crop_left_0.jpeg’, w: 2000, h: 1125, title: ’ ’ },{ msrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/teaser-705/public/fitbit-sense_spo2-clockface1.png?itok=LXSw-_1X’, src: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/styles/retina/public/fitbit-sense_spo2-clockface1.png?itok=GWqjot6x’, osrc: ’https://www.mobil.se/sites/mobil.se/files/fitbit-sense_spo2-clockface1.png’, w: 2000, h: 1156, title: ’ ’ },] Läs mer…

Att Ulefone Armor menar allvar med tålighet är lätt att se i samma ögonblick du tar upp den ur kartongen. Än viktigare är dock att telefonen når långt i vad den erbjuder utöver själva tåligheten. Även det går snabbt att konstatera genom att telefonen känns snabb att använda, kamerorna är bättre än man kanske kunde ana och att även skärmen är bra. När jag tidigare testat liknande telefoner har de ofta varit en besvikelse när det kommer till prestanda, kameror eller skärmen, men Ulefone ser ut att vara bättre rustade för att erbjuda en tålig telefon som i alla fall delvis kan göra skäl för epitetet flaggskepp. Det handlar helt enkelt om en telefon som gör sig särskilt bra i jämförelser, dels mot vanliga flaggskepp där material och tålighet skiljer ut den och dels i jämförelse med andra tåliga där de faktiska smartphoneegenskaperna är till Ulefones fördel.

Ofta avvägningar
Vi kan börja med att konstatera att du ofta får göra avkall när du köper en tålig telefon. Det kostar helt enkelt för tillverkaren att anpassa telefonen så att den tål hårda tag, extrema temperaturer, fukt och så vidare bättre än en vanlig telefon. Sett krona för krona så får du därför alltid mer telefon för pengarna om du väljer en telefon som inte är lika tålig, men det är inte för att få veta det som du läser det här testet. Vi ska istället koncentrera oss på vad Ulefone Armor 9 faktiskt ger och en av de mer speciella funktionerna är värmekameran. Med hjälp av den kan du se till exempel vilket av rören som är för varmt respektive kallt vatten, var isoleringen är undermålig så att kyla tränger in eller till exempel se i soffan var någon just har suttit. Tack vare kroppsvärmen. Du kan även se i mörker så du kan hitta till exempel ett husdjur i ett mörkt rum.

Ulefone Armor 9 är inte ensam om att ha den här funktionen med värmekamera, det finns i fler tåliga telefoner. De skiljer sig lite åt och det är inte ens så att Ulefone Armor 9 har den mest avancerade värmekameran med bäst upplösning, men när jag jämför sida vid sida med Cat S62 Pro som vi testat tidigare är skillnaderna försumbara. Till viss del kan man se värmekamera i en mobil som lite av en gimmick. Visst kan man ha nytta av den i vissa sammanhang om man hittar användningsområden, men samtidigt är värmekameran en viktig signal om att det här inte är en telefon som alla andra. Och det stämmer ju. 

Jämför med konkurrenten
Under testet återkommer jag i tanken många gånger till Cat S62 Pro, för på många av de områden där den telefonen underpresterar så levererar Ulefone. Armor 9 är inte ett flaggskepp generellt, det är att ställa för höga krav på telefonen, men den erbjuder en kombination av funktioner som inte gör dig besviken. 

Många flaggskepp idag är vattentåliga och det gäller så klart även Ulefone Armor 9. Skillnaden är dock att den är vattentålig och dessutom betydligt mer än så. När andra telefoner klarar att doppas i vatten har så klart en tålig telefon som Ulefone Armor 9 även gummilucka över laddningskontakten så den ska kunna tryckas ner i sanden eller gyttjan utan att det blir problem. Samma sak gäller så klart tåligheten och Armor 9 känns som den tål mer än de flesta tåliga telefoner till och med. För skojs skull kollar jag upp om det säljs tåliga skal till Armor 9 och det gör det, men det känns mer som de skalen är till för att skydda ytan du tappar telefonen på snarare än telefonen i sig.

Sett till design och material är Ulefone Armor 9 en blandning av metall, gummi och synliga skruvar, precis som man förväntar sig av en tålig telefon. Den är dessutom stor och klumpig och det är nästan så att den passar bättre i handen om du har en grov handske på dig än om du håller den direkt i handflatan. På det sättet är det ju en väldigt nischad telefon. Det är knappast en telefon som du lägger i innerfickan på kavajen. Samtidigt är det, i alla fall på insidan, en telefon som många andra. Det innebär att du slipper tillkortakommanden och att du faktiskt kan använda appar, få bra prestanda och slipper fördröjningar, trots att du valt en tålig telefon. Det handlar inte om verklig flaggskeppsprestanda. För krävande appar så ligger Ulefone Armor 9 fortfarande långt efter de mest kraftfulla mobilerna, men den räcker långt och för dagligt användande för de flesta av oss räcker den gott och väl. Det är fortfarande en bråkdel av råkraften som verkliga flaggskepp har men Ulefone har fått till mjukvaran så att vanliga göromål fungerar utan irritationsmoment i vägen.
Överraskande men inte övertygande
Även kamerorna är överraskande bra, men det är ändå tydligt att de inte har något i mobilkamerornas toppstrid att göra. Huvudkameran i telefonen är på 64 megapixel och här finns både nattläge, funktionen för porträtt med oskarp bakgrund och dessutom funktioner som timelapse och manuellt läge, men bilderna blir inte mer än medelmåttiga. Ibland märker jag en påtaglig blå ton i bilderna som inte hör hemma där. Särskilt i mörker är det dessutom klasskillnad som natt och dag bokstavligen när vi jämför Ulefone Armor 9 med de bästa kameramobilerna idag. 
Trots detta känns alltså Ulefone Armor 9 som en given telefon att välja när det är en tålig telefon du föredrar. Det finns fortfarande alternativ. Väljer du istället en flaggskeppsmobil med ett tåligt skal till kommer du troligen billigare undan och får betydligt bättre kamera och specifikationer, men vill du ha allt i ett så är den här telefonen ett bra val. 
Frågor och svar
Är det ett flaggskepp det här?Nej. Det är en rimlig prestanda i världen av tåliga mobiler, men den ger bara en bråkdel av den kraft du hittar i de mest kraftfulla (icke-tåliga) telefonerna idag. 
Hur känns den då?Den är ordentligt klumpig i handen men levererar prestanda som räcker i vardagen.
Hur är gränssnittet?Du får med en hel del förinstallerade appar, men i övrigt handlar det om ett avskalat Androidgränssnitt där Ulefone förlitar sig på det som visat sig fungera.
Ett alternativ:
SystermodellUlefone har snabbt seglat upp som den främsta tillverkaren av tåliga telefoner och om du inte föredrar en vanlig mobil med tåligt skal, vilket är ett smart val, så är snarast den något billigare Ulefone Armor 7 ett rimligt val. 
Testbild
Kameran duger, men har samtidigt lite avvikande färgtoner i vissa bilder och har svårt att prestera i mörker.  Läs mer…

Airpods var inte på något vis först med True Wireless-headset, och när de slog igenom fanns det redan förhållandevis många alternativ att välja mellan. Det man oftast såg när man tittade efter vad folk hade i öronen var Jabra Elite 65t.
Sedan exploderade marknaden, och det kändes som Jabra hade svårt att hänga med. När man lanserade uppföljaren Elite 75t hade konkurrenter redan börjat introducera aktiv brusreducering i helt trådlösa öronsnäckor, och Jabras headset hade svårt att sticka ut ur mängden.

Nya Jabra Elite 85t känns som ett mer värdigt försök att återta positionen som det populäraste Airpods-alternativet. På pappret har det allt vi önskar oss av ett True Wireless-headset i dag. Små och smidiga, bra batteritid, utmärkt ljud och aktiv brusreducering. På de flesta områden lever också Jabra Elite 85t i praktiken upp till de förväntningar specifikationerna på pappret ger oss.
Svårgreppad
Formatet på Jabra Elite 85t känns igen från föregångarna, med små öronsnäckor av in-eartyp och ett relativt litet etui. De krökta formerna gör headsetet lite svårt att få grepp om när man ska ta det ur etuiet, vilket är märkligt eftersom det var ett problem redan med föregångaren Elite 75t, som man löste med Elite Active 75t som hade en gummerad yta som gav bättre grepp. Jag vet inte varför man valt att återgå till en sämre design.

En märkbar skillnad jämfört med tidigare är att gummiplupparna till öronen inte längre är cirkelrunda utan tydligt ovala för att ge bekvämare passform. Det är alltid viktigt att välja rätt passform av de medföljande gummiplupparna som här kommer i tre olika storlekar, men extra viktigt med Elite 85t märker jag. Jag tycker nämligen först att de förmonterade gummiplupparna sitter bra, men jag imponeras inte av brusreduceringen. Byter jag till en modell större får jag plötsligt ett helt annat resultat. Framför allt på brusreduceringen, som faktiskt imponerar här. Öronsnäckorna är bra även på att passivt stänga ute omgivande buller utan att för den skull fortplanta vartenda kroppsljud, men med den aktiva brusreduceringen påslagen blir effekten av brusreduceringen mer än märkbar. Jag tycker inte riktigt att man når upp till lika bra brusreducering som de bästa, det vill säga Sony och Bose, men de flesta lär inte bli besvikna på dessa lurars förmåga att skapa en egen tyst bubbla åt dig. Vill du ha ljud genomsläppt, till exempel i trafiken, finns det ett genomhörningsläge som använder mikrofonerna för att släppa in omgivningens ljud.
Bra men inte bäst
Samma sak kan sägas om musikljudet, att det är ambitiöst utan att riktigt nå upp till de bästa. Högtalarelementen i headsetet har ökats på från 6 till 12 mm vilket ger ett rikare och bredare ljud än på föregångarna, och det låter bra. Inte så bra att jag får en riktig wow-känsla, och med tanke på de stora högtalarelementen hade jag väntat mig att ännu tydligare kunna urskilja enskilda element ur musik med många lager. Kanske beror det på att headsetet inte stödjer mer högupplöst ljud än vad SBC och AAC-protokollen tillåter. Ljudåtergivningen känns naturlig utan överdriven bas, men i den tillhörande appen kan du med equalizer skruva upp basen om du föredrar det.
Jabra Elite 85t kanske inte är bäst på musikljud eller brusreducering, men headsetet har andra fördelar som kan väga över. Om du till exempel blir tokig på att styra headset med touchytor har Jabra Elite 85t en fysisk knapp på varje öronsnäcka. Med dem kan du välja spår, ta samtal, justera volym eller väcka Google-assistenten med ett, två, tre tryck eller tryck och håll på varje öronsnäcka. Ytterligare en fördel är att du kan konfigurera helt och hållet själv vad varje typ av tryck ska innebära i appen Jabra Sound+, om du inte är nöjd med den förinställda konfigurationen. En annan fördel är att Jabra Elite 85t är betydligt mindre och smidigare än de konkurrerande alternativen med ännu bättre musikljud och bullerdämpning.
Jag och bullret hörs
Jabra brukar vara bra på samtalsljud, och när jag talar i lugn miljö hörs min röst utmärkt för den jag talar med. I mer bullriga omgivningar hörs jag fortfarande bra, men också bullret, vilket innebär att det fortfarande går att föra samtal, men att det blir tröttande i längden.

Jabra Elite 85t är automatiskt i hopparningsläge när du tar dem ur asken, och vill du lägga till en till hopparning trycker du och håller på bägge öronsnäckornas knappar en stund. Du kan ha två enheter sammankopplade med headsetet, till exempel både mobil och dator. Mottagningen är bra, jag kan gå rätt långt från mobilen innan musikuppspelning börjar klippa, och det är inget problem med läppsynk när jag tittar på film med headsetet.
Etuiet kan laddas med usb c-sladd eller trådlöst genom att du ställer det på en laddplatta. Batteritiden uppges till 5,5 timmar på en laddning och 25 timmar med etuiet, med brusreducering påslaget. Batteritiden stämmer med min erfarenhet, och är godkänd, även om det finns alternativ med ännu bättre batteritid. Headsetet är också regnskyddat enligt IPx4.

Med dagens mått mätt är Jabra Elite 85t ett rätt dyrt True Wireless-headset, och det är kanske inte riktigt så enastående på något att det motiverar prislappen, men om man bortser från det levererar det bra resultat på samtliga områden, och har fördelar i storlek och styrning som gör att Elite 85t mycket väl kan förtjäna att vara förstahandsvalet om dessa områden är viktiga för dig. Läs mer…

Som vanligt med en ny Ipad är det svåraste att veta vad man ska kalla den. Apple kallar denna Ipad ohjälpsamt för Ipad, vilket inte skiljer den från minst sju andra modeller som de också kallat just bara Ipad. Ibland med tillägget 10.2 efteråt, för att markera skärmstorleken. Det hette förra årets Ipad också. I det här testet skriver jag kort och gott Ipad 2020, men för den som letar efter plattan på nätet kan det också vara värt att söka på Ipad 10.2 (2020) eller Ipad 10.2 (8th gen).
Det är faktiskt bara den här och förra årets modell som haft just 10.2 tum stor skärm, fortfarande i det typiska 4:3-formatet som gör sig bra om man tittar på webbsidor eller gamla teveserier, men mindre bra om man ska se på nyare film som ofta är gjord i bredare format. Den som kommer från en äldre Ipad kommer alltså att märka att plattan blivit större, men viktigare tycker jag är att man håller vikten nere. Även om den tickat upp ett par gram sedan förra årets modell väger plattan fortfarande under 500 gram, och känns inte tung att hålla i längden. De rundade kanterna skär inte heller in i handen som jag tycker de gör på en del dyrare Ipad-modeller.

Basal
Jag skulle inte kalla plattans formgivning särskilt lyxig eller karismatisk. Du har rätt stora svarta ramar runt skärmen. Vill du bli av med det får du välja en Ipad Air eller Pro. Jag lyckas på kort tid få smårepor på den matta metallbaksidan. Och när jag trycker på skärmen känns och låter den inte riktigt solid, som om det var en tunn plastfilm. Det är förstås glas och den flexar inte mer än på andra Ipads, men det är sant att man använder en billigare och tunnare skärmteknik för att få ner kostnaden på Ipad 2020 jämfört med de dyrare Ipad-modellerna. Jag kan inte för den skull säga att jag har några invändningar mot skärmens ljusstyrka eller färgåtergivning.
Den egentligen enda nyheten med Ipad 2020 jämfört med Ipad 2019 är att chipsetet som driver plattan har uppgraderats, från det A10 Fusion som var nytt när Iphone 7 kom, till A12 Bionic, som i och för sig även det har två år på nacken, men det är rejält mycket snabbare än det som satt i förra årsmodellen.
Nu är detta inte något man märker så mycket av i praktisk användning. Spelas det grafikkrävande spel på plattan kommer den ökade prestandan att göra positivt intryck, men i systemet Ipad OS i övrigt är det andra faktorer, som skrollhastighet och skärmens uppdateringsfrekvens på 60 Hz som sätter ramarna för användarupplevelsen och gör att plattan känns i stort sett likadan som föregångaren. Därmed inte sagt att processorbytet är meningslöst för alla utom gamers, en modernare arkitektur gör också att du kan räkna med att kunna ta del av Apples systemuppdateringar många år till i framtiden vilket kan vara ett rätt stort plus.

Vad Apples framtida system kan bjuda på känner vi förstås inte till änu, men Ipad OS 14 (som fungerar även på Ipads från 2014 och framåt) bjuder på en hel del systemnyheter.
Det handlar mycket av presentation av information, och i många situationer kan du nu få sidomenyer eller flytande fönster som inte täcker över hela det innehåll du jobbar med. Vi har ofta klagat på att Apple varit dåliga på att utnyttja den stora skärmen på Ipad jämfört med Iphone, men det klagomålet gäller inte längre. Däremot kan man invända mot att det systemet vunnit i flexibilitet har det förlorat i enkelhet. Jag kan ibland känna mig osäker på om jag hittar den där fiffiga genvägen jag ville åt från hemskärmen genom att svepa åt höger, svepa uppåt, svepa ner från vänster sida av skärmen, från höger sida av skärmen eller från mitten.

Saknas gör fortfarande möjligheten att ha mer än en användare på samma enhet. Det är inte en särskilt viktig funktion på en mobil, men på en surfplatta som förmodligen delas mellan flera familjemedlemmar med olika önskemål om appar och inställningar vore det verkligt användbart. Du hittar den på Android-surfplattor.
Lite dyrare
Priset på Ipad 2020 har smugit sig över 4000 kronor, men prisökningen jämfört med förra året är liten, och fortfarande är det i princip den billigaste Applepryl du kan köpa som ger dig tillgång till Apples system och tjänster. Däremot måste man påpeka att den billigare varianten är lite av en lockvara. Minneskortplats saknas som i alla Ipads, och 32 GB räcker inte om du planerar att ladda ner film för offlinetittande eller installera flera större spel. Vill du ha 128 GB lagring i stället kostar plattan 5088 kr, och ska den ha egen mobilnätsuppkoppling och gps kostar det ytterligare 1500 kronor extra. Men tänkte du bara surfa, läsa böcker och tidningar och titta på streamad video räcker den billigaste varianten bra. 
Det är över huvud taget svårt att komma på skäl att välja någon dyrare Ipad när den billigaste ändå är så pass komplett. Ett kan vara ljudet vid filmtittandet. Ipad 2020 har visserligen ett par stereohögtalare med bra ljud, men av någon anledning är de bägge placerade på ena kortsidan där stereoeffekten inte gör någon nytta.

En annan anledning kan vara tillbehören. Med förra årets Ipad 10.2 fick även den billigaste Ipad anslutningskontakt till tangentbordslock, vilket tog bort ett av skälen att välja den dyrare Ipad Air. Den begränsningen har man nu återuppfunnit genom att Ipad Air har stöd för det nya mer avancerade tangentbordslocket Magic Keyboard, vilket den billigare Ipad saknar. Magic Keyboard är verkligen ett lyft jämfört med de vanliga rangliga tangentbordslock vi vant oss vid till surfplattor, så tänkte du använda din Ipad som datorersättare kan det vara skäl att välja den dyrare Ipad Air.
Annars är, nu som tidigare år och trots att så lite är nytt, den billigaste Ipadmodellen också det bästa köpet. Du kan lita på din plånbok när den viskar åt dig att inte slänga ut 20 000 kronor på en Ipad Pro. Ipad 2020 har egentligen allt du behöver av en surfplatta.

Å andra sidan
Erik Mörner: Visst ger den här Ipad nästan allt de flesta behöver, men jag är ändå förtjust i det mer avancerade tangentbord som finns till Ipad Pro och nya Ipad Air och bara till dem. Med pekplatta, enkel anslutning och de nya funktionerna i Ipad OS som anpassar systemet till just pekplattan blir det verkligen som en dator och du behöver alltså aldrig röra skärmen de gånger plattan sitter i fodralet. 
Frågor & svar:
Har plattan Face ID för upplåsning? Nej, och den förlitar sig fortfarande på den gamla Apple-lösningen med en fysisk tryckknapp för upplåsning.
Är förra årets modell ett bättre köp? Inte just nu. Den har inte fallit så mycket i pris, och det nyare chipsetet i årets modell lär göra att den har längre livslängd på sikt.
Följer det med snabbladdare? Den medföljande laddaren är på 20 watt, vilket är mer än vad äldre Ipads har.
Ett alternativ: Android i stället
Samsungs Galaxy Tab S6 Lite är lite billigare, har bättre högtalarljud, men sämre prestanda. 
Testbild

Kameran är bra att ha till systemfunktioner såsom att betala räkningar, men den är inte särskilt bra till foton. Läs mer…

Köper du ett aktivitetsarmband i stället för en klocka gör du det förmodligen för att spara pengar, och ska du spara pengar kan du lika gärna göra det ordentligt och välja Xiaomis Mi Band för under 500 kronor verkar många resonera. De tänker inte fel. Xiaomis Mi Band har gjort jobbet till en billig penning sedan första generationen, om än inte utan begränsningar. Nu har vi kommit till generation fem, som på många sätt känns som en finputsning av föregångaren.
Tyvärr är många av funktionerna sådana som inte kommer oss tillgodo. Betalfunktionen via nfc har till exempel inte stöd för svenska banker, och inte heller röstassistenten eller mätningen av syresättningen av blodet fungerar för svenska användare.

Den viktigaste nyheten är istället en ny laddare som du kan fästa vid enheten utan att ta av bandet. Tidigare enheter var du tvungen att pilla ur det rätt hårda armbandet för att ladda, något som slet på armbandet i längden.
Skärmen, och för den delen hela enheten, har blivit lite större, men fortfarande är det så att det mesta på skärmen presenteras med ibland väldigt små siffror, så det vill till att du inte börjar behöva läsglasögon om du tänkt använda Mi Band 5. Skärmen är hursomhelst ljusstark och i färg.
Två veckors batteri
Xiaomi uppger batteritiden till 14 dagar vid typisk användning, vilket är mindre än de 20 dagar Mi Band 4 hade. Batteritiden kan dessutom variera rätt drastiskt beroende på hur ofta du loggar träning, vilka inställningarna du valt för pulsmätningen med mera. 
Bandet mäter puls och hur många steg du gått, och slår du på ett träningspass av vilka du kan välja ett av 11 typer får du mer detaljerad information. Om du till exempel springer eller cyklar använder bandet mobilens gps för att kartlägga rutt och distans. Om natten gör bandet en uppskattning av din sömn. De värden jag får ut känns mestadels rimliga, men vid något tillfälle när jag är ute och går tycker bandet att jag har den orimligt låga pulsen 40 slag per minut, vilket bandet själv borde kunna inse är orimligt.

En ny funktion är PAI, som inte är en betaltjänst utan står för Personal Activity Intelligence, det vill säga ett mått på din aktivitetsnivå som ska vara lättare att begripa än att räkna stegmål och liknande. Målet är att hålla värdet över hundra, och det främsta sättet att åstadkomma det är att se till att ha hög puls med mycket fysisk aktivitet.
Rätt mycket kan du se och göra i själva bandet, men annars är det i appen Mi Fit du hittar all data. Redan med Mi Band 4 tyckte jag att appen var i stort behov av en stor omgörning, och det behovet har inte minskat. Appen är rörigt upplagd och det kan vara svårt att hitta funktioner du vet ska finnas där någonstans. Du är också begränsad i vart du kan dela data till i stort sett bara Google Fit.
Notifieringar med knasiga åäö
Utöver träning och sömnloggning är det främsta användningsområdet för Mi Band 5 att visa notiser när du inte är vid mobilen. Du väljer själv i appen vilka appar som får skicka notiser till klockan. Tidigare har teckenstödet varit begränsat men nu skryter Xiaomi med att emojis och annat kan visas på skärmen. Det gäller även åäö, men ändå ser det konstigt ut, de bokstäverna blir liksom mindre och ser upphöjda ut vilket gör notifieringarna mer svårlästa. Du kan inte heller svara på notifieringar med förinställda meddelanden.
För 450 kronor löper du inte stor ekonomisk risk med att investera i en Mi Band 5, och är du mer intresserad av att få data till ett billigt pris är det en bra köp, men det är inget snack om att konkurrenter som Fitbit, Samsung och Huawei är bättre på att presentera information. Både på bandet och i appen. Läs mer…

Redan det första intrycket av Bose nya brusreducerande öronsnäckor övertygar. Vi vet sedan tidigare att Bose i tidigare modeller hört till de bästa på brusreducering och det går knappast att överskatta värdet av riktigt bra brusreducering. Men vi börjar från början. Bose Quietcomfort Earbuds är relativt stora in ear-lurar som levereras med gummipluppar med vingar som ska göra att lurarna sitter säkert fast i öronen. Du snurrar lurarna när du sätter dem i öronen och sedan fixeras positionen med hjälp av vingarna. Att lurarna skulle hoppa ut lite spontant känns inte som någon risk alls. Du får dessutom med tre olika storlekar på gummiproppar för att du säkert ska hitta ett par som passar just dig. 

Varje gång jag sätter hörlurarna i öronen så säger en röst hur mycket batteri som är kvar och sedan när de anslutit till min telefonen bekräftas även det med ett röstmeddelande i öronen. Dessutom är det enkelt att växla mellan två enheter utan att först tvingas koppla bort den första. Det använder jag när jag ger mig ut på träningspass med bara smartklockan och snabbt vill växla musikkälla från telefon till smartklocka. 

Hörlurarna har en app där du kan sköta vissa av inställningarna, till exempel just det här med anslutna enheter och brusreducering. I appen får jag en liten lista med de enheter som anslutits i klartext och kan att bort de jag inte vill ha där och växla till den jag vill använda. Appen ger mig även möjlighet att justera brusreduceringen i tio olika steg och så finns det en rad användningstips. Du kan styra musiken genom att trycka direkt på hörlurarnas touchytor. Ett dubbeltryck på höger hörlurar startar eller stoppar till exempel musiken och på samma sätt besvarar du ett inkommande samtal. När jag istället håller in fingret på hörluren aktiveras röstassistenten och håller jag fingret på den vänstra hörluren istället så kan jag använda en genväg, antingen att höra batterinivån uppläst eller att hoppa till nästa låt, det väljer jag själv i appen. 

Finfint ljud
Ljudet i de här lurarna är välbalanserat med fin dynamik och omfång. De lever även upp till de höga förväntningarna vi ha när vi ökar på volymen lite mer och brusreduceringen är ett effektivt filter mellan dig och omgivningen. Bose tillhör alltså de bästa både när det gäller ljudkvalitet och brusreducering. Det senare är den största prestationen för där kan det skilja sig en hel del mellan olika tillverkare. Sony och Bose har omväxlande varit ledande på området och med dessa lurar bekräftar Bose att man fortfarande är med i den duellen. Brusreducering blir alltid som mest effektiv i ett par over ear-lurar (läs Sony WH-1000XM4) men även i ett par lurar av den här typen går det alltså att få ett effektivt filter för omgivningens oljud. Att växla mellan brusreducering av och på är särskilt tydligt här och även om inte allt omgivningsljud försvinner så blir det alltid tydlig skillnad, vilket man inte kan säga om särskilt många headset av den här typen idag. Det här gör det mer avslappnande att lyssna på musik i lurarna eftersom man kan ha lägre volym och ändå höra lika bra. Sätter jag på brusreduceringen gör den verkligen skillnad och det gäller oavsett om jag står bredvid ett brummande kylskåp eller står mitt i rusningstrafiken. Jag tycker dock att Sonys hörlurar Sony WF-1000XM3 är snäppet bättre.

Trevligt nog är även samtalslljudet i Bose-lurarna bra. När jag talar med personer i telefon och oavsett om det är i tyst miljö eller med mycket annat ljud runt omkring mig så klarar lurarna att separera min röst från omgivningen så att jag inte överröstas. Det är bara när jag står utomhus i kraftig vind som de jag pratar med har svårt att urskilja vad jag säger.   
Bose Quietcomfort Earbuds levereras i ett ovanligt stort och klumpigt laddningsfodral, ja faktiskt stort som tre Airpodsfodral. Det är egentligen min största invändning mot de här lurarna. Fodralet kräver nästan en egen väska eller större ficka så det är inget du kan ha med i jeansfickan utan att tänka på det. Å andra sidan är ljudegenskaperna riktigt bra och det är ju ändå viktigast. Läs mer…

Skillnaderna mot föregångarna är inte särskilt stora, men Apple Watch series 6 är som helhet en mycket genomtänkt smartklocka som med sina anpassningsmöjligheter passar de flesta. Så länge du har en Iphone. Läs mer…

Poco är ett varumärke under Xiaomi, som enligt Xiaomi själva när de beskriver varumärket “erbjuder innovation för de verkliga hardcore-användarna”. Det låter exklusivt och påkostat, men faktum är att det är precis tvärt om. Samtliga modeller som lanserats under namnet Poco, och det är än så länge bara en handfull, har utmärkt sig för att erbjuda extra mycket telefon till lågt pris. Att de vänder sig till hardcore-användare betyder möjligen att de förväntar sig att de som köper mobilen lusläser de tekniska specifikationerna för att se hur mycket man faktiskt får för pengarna.

Och på pappret har Poco X3 NFC faktiskt nästan allt, till en prislapp på under 3000 kronor. En snabb processor, högupplöst kamera, 120 Hz-skärm, stereohögtalare och faktiskt också vattenskydd. Det enda man saknar är trådlös laddning och 5g. Som vi ska se har dock Poco X3 NFC fler kompromisser än så, som kanske inte alltid syns i de tekniska specifikationerna.
Det är en stor och tung telefon. Det är ju de flesta mobiler nuförtiden, men kanske i synnerhet när de är lite billigare. Även de som är vana vid att telefonerna blivit så här stora kanske ryggar tillbaka inför en vikt på 215 gram, detta trots att baksidan är av plast och inte av glas.
Inte så snabb som väntat
Chipsetet i telefonen är Snapdragon 732G, vilket för de tilltänkta hardcore-användarna förmodligen säger prestanda strax under toppmodellerna men fortfarande en riktigt snabb mobil. På mobilredaktionen har vi vant oss vid att telefoner med chipsetet Snapdragon 765G ofta känns nästan lika snabba som toppmodellerna. Poco X3 NFC är en av de första mobilerna med Snapdragon 732G och i prestandatester överträffar det ibland Snapdragon 765G.

I praktiken får jag dock inte samma snabbflytande användarupplevelse som jag är van vid den här gången, och det händer att mobilen hackar till vid skrollning i webbläsaren eller användargränssnittet. Telefonen känns helt enkelt inte lika snabb som mobiler för 5000 kronor eller uppåt gör. Det måste den ju inte heller göra för det lägre priset, men det är alltid bra att ha rimliga förväntningar.
Skärmen har vi rätt att ha förväntningar på, dels för att den på pappret är riktigt snabb med 120 Hz uppdateringsfrekvens, dels för att Xiaomi skröt mycket om den vid lanseringen. Därför blir den också telefonens största besvikelse.
Visst har skärmen 120 Hz uppdateringsfrekvens, och 240 Hz touchrespons, men samtidigt är det en lcd-display med viss tröghet i färgomställningen. När jag filmar skärmen i superslowmotion kan jag se att samtidigt som den svarar snabbt på mina svep får jag långa eftersläpningar eftersom de flytande kristallerna helt enkelt inte hänger med i uppdateringshastigheten. Det här har vi sett på de flesta LCD-displayer med hög uppdateringshastighet, att LCD-tekniken helt enkelt förtar fördelarna med snabbare skärmuppdatering.

Skärmen har en maximal ljusstyrka som inte utmärker sig, och skiftar dessutom rätt så mycket i färg när man vinklar mobilen. Med detta sagt skulle jag inte kalla skärmen dålig för en 2900-kronorsmobil. Den är klart godkänd, men den lever inte riktigt upp till anspråken att kunna mäta sig med skärmen i en toppmodell.
Kameran utmärkt i dagsljus
På baksidan sitter fyra kameror, men när två av dem är en makrokamera på 2 megapixel och en djupsensor på 2 megapixel vet man att man har att göra med en billigare mobil, och dessa två kameror tillför inte mycket utöver att få kamerauppsättningen att verka bättre än den är. 

Vad gäller huvudkameran på 64 megapixel har jag lärt mig att kvalitén kan variera kraftigt med optik och efterbehandling, men här blir jag faktiskt positivt överraskad. För bilder i bra ljus får jag rätt konsekvent resultat som är lika bra eller bättre än bilderna tagna med Samsung Galaxy S20, som kostar 10 000 kronor. Färgåtergivningen är riktigt bra och det är egentligen bara i kontrastrika bilder Poco X3 NFC får lite problem med över- och underexponering i bilden. Så fort ljuset blir sämre tappar kameran i Poco X3 NFC också till den dyrare mobilens kamera, men som helhet tycker jag ändå att man kan hävda att kameran i den här telefonen är ovanligt bra för prislappen.
Telefonen är vattenskyddad enligt IP53. Det betyder att den är skyddad från strilande vatten med en maximal vinkel på 60 grader. Telefonen tål alltså inte att tappas i vatten vilket dyrare mobiler gör, utan är främst skyddad mot regn. Jag uppskattar ändå att man ansträngt sig att certifiera mobilen i stället för att bara vagt utlova visst skydd mot regn och vattenstänk.
Eget användargränssnitt
Systemet i mobilen är Android 10 med Xiaomis användargränssnitt MIUI 12, men samtidigt något man kallar Poco Launcher. I praktiken innebär det att systemet i telefonen ser mer ut som standard-android än vad Xiaomis telefoner brukar göra. Vi har en app-låda som förval, som dessutom har generöst med sorteringsmöjligheter. Utöver att skrolla bland apparna genom att svepa upp och ner kan du svepa åt sidan och få se dem automatiskt sorterade efter olika kategorier. Xiaomis antivirusapp är inte påslagen som standard, och därmed blir du inte heller exponerad för reklam i systemet på samma sätt som du brukar bli i andra Xiaomimobiler där du måste slå av funktionen för att slippa. Däremot är det rätt mycket förinstallerade appar, inklusive Xiaomis egen webbläsare och videospelare.

Batteriet i mobilen är riktigt stort, och även om LCD-displayen äter mer ström än vad en Oledskärm gör får vi bra skärmtid ur telefonen, och i standby känns det som den klarar sig i evigheter. En snabbladdare på 33 watt medföljer, och med en ny teknik från Xiaomi som gör att man kan ladda mer av batteriet snabbt utan att öka slitaget får man 30 procents batteriladdning på en kvart och 58 procent på en halvtimme.
Som helhet känns Poco X3 NFC som ett utmärkt köp för 2900 kronor, även om man får räkna med vissa kompromisser jämfört med toppmodellerna. Du får också räkna med en stor och tung mobil. Är du beredd på detta kommer du nog inte att bli besviken på Poco X3 NFC. Läs mer…

Lyxlurarna Shure Aonic 50 är både välljudande och bekväma. Läs mer…

De klockor som Huawei har släppt hittills har i grunden varit rätt lika varandra, med en stor urtavla, fokus på träning och batteritid, men utan möjlighet att till exempel svara på notifieringar, synka data med andra träningstjänster eller installera appar.
Huawei Watch Fit är annorlunda. Den ser ut som en Apple Watch. I alla fall en ovanligt smal och avlång Apple Watch. Prislappen är också en bra bit lägre och ligger närmare det vi väntar oss av ett aktivitetsarmband, men det är faktiskt svårt att hitta något som saknas här jämfört med de dyrare Huawei-klockorna. Det enda jag stött på hittills är barometern som Huawei Watch Fit saknar, vilket innebär att den inte kan registrera höjdskillnader i träningspass. Högtalare saknas också så klockan kan inte ge röstinstruktioner under träningspass. Du kan inte heller tanka upp musik till klockan eller koppla ett headset till den.

Många träningsformer
Som i andra Huaweiklockor är alltså fokus på träning, ett antal träningsformer ligger förinlagda, men du kan lägga till fler från ett närmast bisarrt antal. Löpning utomhus eller på band, cykling, gång och simning i bassäng eller utomhus är ju helt rimliga träningsformer, medan det med dart och magdans känns som man är nere på onödig detaljnivå. Men visst, det skadar ju inte heller även om den data du samlar in på mer esoteriska träningsformer främst handlar om puls och energiförbrukning.

För de mer traditionella träningsformerna får du i alla fall detaljerad information om pulsnivåer, energiåtgång och sträcka, med god precision. Du kan också få coachade träningspass för löpning eller styrketräning, men som sagt utan röstinstruktioner. Det handlar inte bara om hårdträning utan även till exempel sexminuters motionspaus på kontoret. De olika övningarna i träningspassen visas med rörlig bild i klockan och med en ordentlig nedräkning innan det är dags att starta. Däremot försöker klockan räkna hur många repetitioner du gör på till exempel utfallen, och är lika dålig på det som alla andra klockor. Du kan fortfarande stega dig vidare i passet även om klockan inte tycker att du är klar med övningen, men den kommer att hävda att du inte gjort övningen till hundra procent även när du faktiskt är klar.
Informationen om din träning är fast i klockan och mobilappen. Funktionen för att dela träningsdata ger dig i princip bara en skärmdump av vad du ser i appen.
Större skärm än med träningsarmband
Fördelen med Huawei Watch Fit jämfört med ett aktivitetsarmband är att du får en betydligt större skärm. Även om skärmen här är lite mindre än på Huaweis andra klockor hör den helt klart till enhetens styrkor. Det finns en lång rad av urtavlor att välja mellan som klarar av att tydligt visa de data du vill åt, och du kan även se detaljerad data direkt på skärmen utan att behöva gå in i appen Huawei Hälsa på mobilen. Har du notifieringar påslagna på klockan kan du utan problem läsa även halvlånga meddelanden på skärmen. Däremot saknas funktioner att svara på meddelanden, vilket en del andra klockor har.

Användargränssnittet i klockan har för- och nackdelar. Du sveper åt sidorna för att hitta snabbskärmar för puls, stressnivåer, hur mycket du rört dig och liknande. Trycker du på knappen kommer du till en huvudmeny där du kan starta träningspass bland mycket annat. Där hittar du också sidor för puls, stress med mera som ser ut precis som de på startskärmarna, men här kan du till skillnad från startskärmarna även svepa upp för att få ytterligare information. Det känns inkonsekvent.
Sveper du uppåt på urtavlan får du dina senaste notifieringar, och sveper du nedåt får du en riktigt användbar snabbmeny. Här finns genvägar för att till exempel hålla skärmen tänd, bra om du försöker följa din träning, stör ej-läge, en hitta mobilen-funktion som får den att ringa så att du hör var den är, samt larminställningar.
Lite buggig
Översättningen till svenska i klockan är ibland lite skakig, Activity Record blir till exempel aktivitetsrekord. Systemet har också en del buggar. Ibland fryser klockan och vägrar att svara på svep eller tryck på knappen, vilket går över efter kanske 20 sekunder. Jag får också ibland notifieringsvibrationer men när jag tittar på klockan finns ingen notifiering. De första gångerna jag tränar tycker klockan att min puls konstant befinner sig på extrem nivå. Det här är problem som rimligen kan åtgärdas via systemuppdateringar genom mobilappen.

Huawei uppger batteritiden till 10 dagar vid normal användning, 7 dagar vid tyngre användning, och GPS-läget drar ut batteriet på 12 timmar. Själv får jag under testandet ungefär en veckas batteri, men då kör jag också ett antal träningspass med gps. Huaweis dyrare klockor har betydligt längre batteritid vilket kan vara ett skäl att välja dem framför Huawei Watch Fit.
Men är det ett aktivitetsarmband du funderat på är Huawei Watch fit ett utmärkt alternativ, som känns lyxigare utan att egentligen vara dyrare. Läs mer…