Test: Xiaomi Mi Note 10 – Stor telefon, stort batteri, storslagen kamera

Xiaomi har hittat en lucka, och har en plan för att utnyttja den. Det handlar om Huawei. Huawei har gått från lågprismärke till en av de största mobilmärkena i Sverige och världen, men så kom USA:s handelsbojkott mot företaget och satte tvärbroms för företagets väg mot förstaplatsen. När detta skrivs är amerikanska företag fortfarande förbjudna att handla med Huawei, men detta kan ändras med kort varsel. Det finns alltså för tillfället en öppning för andra mobiltillverkare att utnyttja Huaweis förhinder, om de handlar snabbt. Jag tror inte att det är en slump att Xiaomi väljer just den här hösten att göra officiellt intåg på nordiska marknaden, eller att man gör det med just den här telefonen.
Huawei gör bra mobiltelefoner överlag, men det område där de verkligen ligger före konkurrensen är på kameran. Xiaomi Mi Note 10 är den första mobil där Xiaomi på allvar ger sig på att försöka nå upp till Huaweis nivåer med kameran, låt vara med mer råstyrka än finess. Mer om det nedan.
Huawei-inspirerad?
Det är dock inte bara kamerorna som leder tankarna till Huawei. Den rundade skärmen på framsidan, och över och underkanterna med sin avfasade rundning gör att telefonen närmast känns designad för att tilltala den som vill men inte kan köpa en Huawei Mate 30 Pro.

Xiaomi är dock ännu inte uppe i Huaweinivå när det kommer till design, Mate 30 har en snyggare baksida med en genomtänkt kameraö, medan Mi Note 10 har en mer anonym baksida med vasst utstickande kameror. Använder du skal, till exempel det medföljande gummiskalet till Mi Note 10 spelar det här inte så stor roll. Det är dock en stor och tung telefon, kanske för tung för de flesta. Det har också sina skäl, i form av ett jättebatteri på 5260 mAh. Det gör sitt jobb, telefonen har utmärkt batteritid. Dessutom följer en 30-wattsladdare med i förpackningen, vilket gör att mobilen laddar snabbt trots ett stort batteri. På 20 minuter laddar batteriet från noll till 36 procent.
Bra batteritid brukar vara en av två saker folk önskar sig mest av mobilen. Det kan Xiaomi checka av. Bra kamera är den andra, och här har ju Xiaomi verkligen öst på, i Mi Note 10. En huvudsensor på hela 108 megapixel, en vidvinkelkamera, inte mindre än två zoomkameror, och slutligen ett makroobjektiv.
Många megapixel
Om vi börjar med huvudkameran låter ju 108 megapixel sjukt mycket, men man ska ha i åtanke att det bara ger en 50 procent större bild än 48 megapixel på längd och bredd. Antalet megapixel vore bortkastat om man inte samtidigt vridit upp sensorstorleken till 1/1.33 tum.
Blir resultatet bra? Ja det blir det. I normalläget används fyra pixel för att skapa en, vilket ger en 27-megapixelbild, som i de flesta situationer jag testar kan mäta sig med de bästa. Jag får till exempel mer detaljer i bilderna än jag får med Samsung Galaxy Note 10 när jag jämför, och även i mörkerfotografering klarar sig Xiaomi bra i konkurrensen.
Färgåtergivningen känns naturlig, men när man zoomar in i bilden till 100 procent kan bilderna kännas lite väl hårt bearbetade. Man har å andra sidan mindre anledning att göra det med en bild som är 27 megapixel till att börja med.

Det finns ett läge där du kan ta bilder i 108 megapixel också. Storleken på bildfilerna drar då iväg från cirka 9 megabyte till mer än 60 megabyte. De resulterande bilderna blir mer ljuskänsliga än i standardläget, men också ännu mer detaljrika, så det kan absolut finnas en poäng att fota i detta läge ibland.
Vidvinkelkameran är mindre ambitiös och har inte autofokus men är bra att ta till när du vill få in mer i bilden. Den klarar sig ungefär lika bra som konkurrenternas vidvinkelkameror.
Zoomknep
De två zoomkamerorna gör sitt jobb till priset av lite lägre upplösning. 2x zoomkameran ger bättre upplösning än normalkameran och 5x zoom ger mer detaljer än 2x zoom. 5 gångers optisk zoom har man inte fått till med avancerad periskopzoom av den typ Huawei använt utan med en mer primitiv metod. Man har ett objektiv med 3,4 gångers zoom och en sensor på 8 megapixel, sedan beskär man bilden till 5 megapixel. Resultatet är definitivt fem gånger optisk zoom, med bra kvalitet, men till priset av lite lägre bildupplösning.
Man uppger också att man kan zooma upp till 50 gånger med så kallad hybridzoom. Hybridzoom innebär att man serietar flera bilder och använder dem för att skärpa upp bilden. Här tycker jag dock inte att resultatet blir bättre än om jag rätt och slätt förstorar upp 5x-zoombilden digitalt.

Den enda kameran jag blir lite besviken på är makrokameran. Jag gillar verkliga närbilder, men med en kamera på bara 2 megapixel får jag i praktiken närbilder med mycket bättre detaljrikedom genom att helt enkelt fota med huvudkameran på så nära håll den klarar av att fokusera och sedan zooma in i bilden.
Resultatet är i alla fall sammantaget en utmärkt kamerauppsättning som tar bilder i toppklass i nästan alla situationer. Detta åstadkommer man mer med råstyrka i form av riktigt mycket hårdvara än med bra mjukvara för bildhantering som till exempel Apple och Google förlitar sig på i sina mobiltelefoner. 
Kameran gör även anspråk på att filma i super-slowmotion med 960 bilder per sekund, men det är fusk, det rör sig om film filmad med färre bildrutor digitalt nedsaktad till superslowmotion, och det syns.
Ingen minneskortplats
Med tanke på hur stora bildfiler man kan få ut ur kameran är det lite synd att Xiaomi Mi Note 10 saknar minneskortplats. 128 GB intern lagring är i och för sig hyfsat väl tilltaget, men fullt möjligt att fylla rätt snabbt om du fotar mycket och högupplöst.
När jag först får telefonen för test har jag ännu inte fått de fullständiga specifikationerna och utgår från att den är försedd med toppchipsetet Snapdragon 855. När jag sedan får läsa specifikationerna ser jag att det i stället är Snapdragon 730G, Qualcomms snabbaste mellanprischipset, där G-varianten fått sig en extra grafikboost jämfört med Snapdragon 730.

Det faktum att jag måste läsa mig till att telefonen inte har det snabbaste chipsetet säger egentligen det ni behöver veta om prestandan i Mi 10 Pro. Det finns säkert spel med 3D-grafik där man märker skillnaden men när jag använder telefonen märker jag egentligen aldrig av att den kunde varit ännu snabbare. 
Skärmen är av Amoled-typ med full HD-upplösning. Inte den mest ljusstarka eller högupplösta skärmen jag testat, men den är inte på något sätt dålig. Ramarna runt den är tunna och en relativt liten droppformad panel går in i skärmens överkant. I skärmen sitter också fingeravtrycksläsaren. Fingeravtrycksläsare i skärmen brukar orsaka problem för mig men den här är snabbare och strular mindre för mig än de flesta.
MIUI 11
Xiaomi har börjat skicka ut Android 10 till sina telefoner men Mi Note 10 har fortfarande Android 9 vid lansering, dock med den nya versionen av företagets användargränssnitt, MIUI 11. Skillnaderna mot MIUI 10 är mest kosmetiska, lite mindre röriga inställningar till exempel. Bäst gillar jag den animerade viloskärmen som visas när telefonen i övrigt är släckt.
Jag tycker gott att Xiaomi kunde kosta på sig en större uppdatering av sitt gränssnitt till Android. Tillsammans med Samsung och Huawei hör de till de tillverkare som gör störst ändringar jämfört med Googles standardversion och Samsungs stora uppfräschning med One UI gör att gränssnitten i de andra två känns lite gamla och röriga vid jämförelse. 

Xiaomis gränssnitt saknar applåda, så alla appar hamnar på startskärmarna. Man har en hel del egna tjänster, som egen webbläsare och egen molntjänst för backup av bilder och anteckningar. Man har också en antivirusapp som skannar installerade appar efter skadlig programvara och passar på att slänga upp lite reklam för andra appar. Denna reklam går dock att stänga av i appens inställningar.
Xiaomi Mi Note 10 har en av de bästa mobilkamerorna just nu och dessutom utmärkt batteritid. Tycker du att mobiltelefonerna blivit för stora och tunga på sistone är det inte telefonen för dig, men annars är det en telefon utan större svagheter. För 6000 kronor är den ett fynd.
Frågor & Svar
Hur är kameraappen? Den följer branschstandard (läs Iphones kameraapp) vilket gör det relativt intuitivt och enkelt att hitta funktioner som zoom eller makro.
Hur är vibratorfeedbacken? Den är en av telefonens och Xiaomis svagheter. I standardinställningen är den obehagligt skallrig och när skriver på skärmtangentbordet så jag är tvungen att vrida ner inställningen.
Finns det stöd för mobilbetalningar? Ja, telefonen har NFC men du får installera betalappen Google Pay själv.
Ett alternativ
Prisvärd med grym kamera: Huawei P30 kostar nu mindre än Mi Note 10 och har även den utmärkt kamera, dessutom i ett smidigare format.
Testbild

Dagsljus eller mörkerbilder, zoom eller vidvinkel, kameran i Mi Note 10 tål att jämföras med de bästa i de flesta situationer. Läs mer…

Test: Jays S-Go One – Högtalare med udda format

Det finns helt klart ett argument för att avvika från invanda mönster när det kommer till design, i synnerhet för högtalare som man kan vänta sig stå framme för det mesta, och det gör Jays S-Go One. Frågan är varför.  

Om något signalerar formgivningen av Jays S-Go One att du kan ställa högtalaren på många olika sätt, men det kan du egentligen inte. Den del som inte är nät-täckt kan uppfattas som en sockel att stå på men det går inte på grund av den bärrem som sticker ut där. Högtalaren finns på ena sidan av den nätklädda delen och det finns alltså ett upp och ett ner på den och egentligen bara ett sätt att ställa den, där väven täcker även undersidan. Ser det ut som hemma hos mig kommer den att bli dammig på undersidan. Har du den framme när du har gäster riskerar du dessutom att göra dem generade. Man behöver egentligen inte tänka särskilt länge för att inse att Jays S-Go One omöjligt kan vara en vibrator, men storlek och form leder första intrycket åt det hållet för mer än en person jag frågar.
Mer praktisk än man anar
Men som pryl man har med sig är formgivningen inte så dum faktiskt. Högtalaren är lätt och smidig, och det känns naturligt att ta med sig den när man byter rum och lägga den bredvid sig på soffan eller köksbänken. Formatet gör det dessutom lätt att trycka ned den i ryggsäcken om man ska någonstans. Av Jays produktbilder framgår att de tänker att man håller den i handen medan man lyssnar och det känns inte orimligt.

Bluetooth, helt enkelt
Jays S-Go One är en ren bluetooth-högtalare. Ingen multiroomfunktion, ingen digital röstassistent som styr ditt smarta hem, ingen wifi-uppkoppling, ja faktiskt inte ens någon volymkontroll. Den får du sköta med mobilen. Däremot finns faktiskt en mikrofon, så du kan ta samtal med högtalaren, och då samtala samtidigt som jag går runt i rummet. Jag hör den jag talar med bra, den jag talar med hör mig okej, men inte lika bra som med mobilen, förstås.
Musikljudet i Jays S-Go One kan uppfattas som lite basfattigt. Det är inte nödvändigtvis dåligt. Diskanten känns i stället klar och med fin detaljåtergivning och när jag jämför med Jays andra högtalare, S-Go Three, som har rejälare bas låter de i jämförelse mycket murrigare. När basen vrids på till max dör all övrig musik i S-Go Three, men den effekten märker jag inte av i S-Go One, som jag alltså tycker låter bättre.

Maxvolymen räcker mer än väl om du har den bredvid dig, men för utomhusbruk och större sällskap får man räkna med att det blir lite klent.
Batteritiden på 10 timmar är tillräcklig men inte exceptionell. Jag kan sakna möjlighet att snabbladda högtalaren när den är tom och önskar att den hade USB C-kontakt i stället för Micro-USB.  Läs mer…

Triwa Tapster: Okomplicerad betalning på handleden – för alla klockor

Att blippa för att betala med klockan är snäppet smidigare än att betala med mobilen, och de flesta leverantörer av smartklockor kan nu leverera en betaltjänst, såsom Apple Pay, Google Pay, Fitbit Pay eller Garmin Pay. Men det går faktiskt utmärkt att ge vilken klocka som helst betalmöjligheter med hjälp av armbanden Tapster från Triwa.
Armbanden finns i flera olika utföranden i de vanliga standardstorlekarna och funkar därför till de flesta klockor som använder standardarmband (inklusive Garmins och Samsungs om man skulle vilja använda till dem). I Triwa Tapster finns ett nfc-chip som används enbart för att betala i terminaler. Det fungerar ungefär som om du hade ett bankkort i klockarmbandet.

Bakom själva betaltjänsten ligger det svenska företaget Fidesmo, som i sin tur har sett till att få stöd från Swedbank, SEB och Nordea, inklusive betalkort från företag som SJ Prio, SAS och Circle K, då utfärdade av SEB Kort.
Iphone-användare får besöka butik
Om du har en Androidmobil med nfc kan du aktivera armbandet med hjälp av Fidesmos Android-app. Med den kan du också konfigurera om armbandet när du får ett nytt kort eller byter bank. Det här fungerar dock inte med Iphone, vilket beror på att Apple inte släpper in tredje part i sina nfc-kretsar. För att aktivera eller byta kort på armbandet behöver Iphone-användare därför gå till en Ur&Penn eller Stjärnurmakarna-butik. Triwa anger på sin hemsida var du hittar dem. Eller be en vän med Android-mobil om hjälp. Det här är utan tvekan den största nackdelen med Triwa Tapster, även om det knappast är något de rår för eller kan påverka. För närvarande säljs också armbanden endast i butik, men enligt Triwa kommer man att kunna köpa dem online i början av nästa år.

Inget batteri
Aktiveringsförfarandet är ungefär likadant som för andra mobiltjänster, det vill säga du matar in dina kortuppgifter och loggar in med mobilt bankID varpå du även måste mata in en kod du får från din bank. Du får även ange en pin-kod som du behöver mata in i betalterminalen om du gör köp för mer än 300 kronor. Däremot behöver du inte mata in någon pinkod eller göra annan identifiering som vanligen är fallet med andra mobila betaltjänster. NFC-chipet behöver inte heller någon egen strömförsörjning. Det fungerar som ditt vanliga bankkort, helt enkelt.
Och fungerar gör det. Du blippar mot terminalen med armbandet och betalningen genomförs. En symbol på armbandet visar vilken del som ska hållas mot betalterminalen.
Avståndet som behövs är kort, så du kan inte ha någon jacka eller tröja emellan, och du lär dig efter ett tag var du måste hålla mot olika terminaltyper. Beroende på vilken betalterminal du blippar mot kan vinkeln du behöver hålla armen i bli rätt avig, men det gäller å andra sidan alla klockbaserade betaltjänster. Du kan behöva experimentera med vilken handled du har klockan på och vilken sida om klockan nfc-chipet sitter på.
Ganska tålig
Själva chipet är vattentätt men om hela armbandet är det beror förstås på materialvalet, ett läderarmband tål ju inte att du simmar med det hursomhelst. Delen med själva kretsen är också styv och tål inte att du utsätter den för större brytning. Placeringen nära klockan gör att det aldrig känns som någon risk att kretsen ska knäckas vid normal användning, men när jag använt armbandet ett tag kan jag se silhuetten av chipet genom lädret på det armband jag har.

Fidesmo Pay använder Mastercards tokeniseringsteknik, vilket innebär att armbandet har sitt eget betalkortnummer. Om du skulle bli av med det kan du då spärra det via din bank, och då är det bara ditt armband som spärras, inte ditt vanliga betalkort.
Jag tänker först att Triwa Tapster känns osäkrare än till exempel Garmin Pay och Fitbit Pay där man även matar in pin i klockan, men inser snart att det visserligen är så, men det inte är någon skillnad mot mitt vanliga bankkort, och risken att jag ska bli av med kortet är mycket större. När jag väl vant mig vid Triwa Tapster känns plötsligt den där pin-koden som en stor tröskel, och det är Triwa Tapster jag använder mest när jag som den testredaktör jag är går runt med flera alternativ på handleden.
Enkelt och smidigt, och det fungerar som aviserat. Precis som mobila betalningar borde fungera. Läs mer…

Test: Apple Airpods Pro – så mycket bättre

Om de befintliga Airpods-modellerna är allround-lurar så är Airpods Pro på ett helt annat sätt hörlurar som verkligen ger musiken utrymme. Ljudet är helt enkelt väldigt bra och allt från spröda toner till verklig bas får spelrum, mycket tack vare att lurarna är slutna. Det här är alltså ett headset som du till skillnad från de tidigare modellerna av Airpods inte bara sätter i örat, utan trycker in lite i hörselgången.

För att sluta tätt och isolera mot omgivande ljud finns gummiproppar i tre olika storlekar för olika öron så att du kan prova dig fram vilka som sitter bäst på just dig. Angående just passform kan jag tycka att in-ear-lurar ibland har nackdelen att de trycker i örat så att de blir obekväma men Airpods Pro är ett lysande undantag i genren. Trots att Airpods Pro är skapade för att ge dig brusreducering och stänga ute omgivande ljud när du väljer det så är lurarna förbluffande bekväma och det är ofta så att jag inte tänker på att de sitter i öronen. Det är helt enkelt musiken eller det samtal jag för som får all uppmärksamhet och det är ovanligt.

Bygger vidare på samma grund
Med detta sagt så har ändå Airpods Pro en hel del gemensamt med sina syskonprodukter och dit hör hur de fungerar när man ansluter hörlurarna till en Iphone för första gången. Jag har själv varit med om att få hjälpa någon som vill koppla sina lurar till telefonen. När man då visar dem att det enda man behöver göra är att öppna etuiet med lurarna i direkt närhet till telefonen de ska ansluta till är det tydligt att det knappast kan bli enklare. Sensorerna i Airpods Pro känner vi också igen från gamla modellerna och de innebär till exempel att musiken pausas när du tar lurarna ur öronen och att Airpods liksom Airpods Pro med hjälp av rörelsesensorer och optiska sensorer vet om du använder en eller båda hörlurarna och skickar musiken rätt.

Airpods Pro kan man säga bygger på samma grund som Airpods, men utöver det har man utvecklat en del saker. Brusreduceringen är en sån sak och sättet du styr musik och samtal på är en annan. Låt oss börja med hur du till exempel styr musiken utan att ta upp telefonen ur fickan. Givetvis kan du använda den röststyrda assistenten Siri för det om du vill, men det är inte enda sättet. Genom att trycka eller hålla in på den lilla armen på en av hörlurarna kan du styra funktionen. Någon gång råkar jag få med öronsnibben också när jag ska göra det men för det mesta fungerar det bra. Ett snabbt tryck pausar musiken och ett tryck till sätter sedan igång musiken igen. Samma kommando svarar på samtal om det ringer. Genom att trycka snabbt två gånger i följd byter du till nästa låt och tre snabba hoppas istället tillbaka i låtlistan. Som en bekräftelse på att du tryckt hör du ett svagt klickljud i hörlurarna för varje tryck så du behöver inte undra hur många tryck hörlurarna registrerar. Jag uppskattar mycket att vara mindre mindre beroende av röstassistenten Siri även om jag fortfarande inte kan ändra volymen utan att ta upp telefonen eller be just Siri. Samtidigt innebär brusreduceringen att man inte behöver ändra volym lika ofta eftersom omgivande störningsljud är ett mindre problem. Utöver att nypa snabbt på hörlurens arm kan du även trycka och hålla in och då växlar hörlurarna mellan aktiv brusreducering och Transparens-läget, vilket innebär att hörlurarna även om de begränsar störande ljud släpper igenom till exempel trafikljud när du är ute och springer eller går såväl som utrop från högtalare i kollektivtrafiken.

Påtaglig brusreducering
Brusreducering brukar vara särskilt slående ombord på flygplan, men även i vardagen i kollektivtrafik, över huvud taget på publika platser och här gör inte Airpods Pro oss besvikna. Lurarna är bra på att ta bort störande bakgrundsljud, inte på samma närmast magiska vis som Sonys brusreducerande hörlurar, men ändå på en påtaglig nivå. Det här innebär även att man kan få bra ljud på lägre volym, vilket även det är skönt. När jag står bredvid en lastbil på tomgång låter det, när jag stänger av brusreduceringen, som om lastbilen plötsligt varvar motorn. Ljudet försvinner alltså inte men blir betydligt mindre påtagligt. Jämför man Airpods Pro med konkurrenterna är lurarna framförallt riktigt bekväma och det lilla hörlurarna förlorar på brusreduceringen jämfört med de allra bästa tar de igen på att de är så enkla och smidiga att använda, i alla fall tillsammans med andra Apple-produkter, vilket ju är hela tanken med Airpods och Airpods Pro.

Bättre musik än samtal
Att Airpods Pro ger oss bra ljud för såväl musik som talat innehåll i form av podcaster eller radio är tydligt och med tanke på föregångarnas samtalsljud var förväntningarna högt ställda även där. När det gäller samtalsljud är dock inte skillnaden stor, snarare kan man ana att brusreduceringen gör att vi när vi talar i telefon talar lägre. Störande ljud i omgivningen får man med brusreduceringen för sig att man inte behöver överrösta och det kan göra att du oavsiktligt talar mera otydligt. Samtalsljuset är inte dåligt men det är musiken som imponerar.
Sammantaget är Airpods Pro så mycket bättre än originalmodellen och bra även i jämförelse med konkurrenterna. Att de kostar mycket är ett faktum, men de är i alla fall bättre på så många områden att man kan förstå och motivera det. Läs mer…

Test: Jays S-Go Three – Sober högtalarpuck

Svenska Jays är främst kända för sina headset, men de senaste åren har man expanderat till nya områden genom uppköp, bland annat av mobilskaltillverkaren Krusell och danska Clint som tillverkar smarta högtalare.
När Jays nu lanserar sin första serie högtalare i eget namn rör det sig dock inte om smarta högtalare utan enkla bluetooth-högtalare. De två högtalarna i S-Go-serien har helt olika formfaktor, och den vi tittar på här är den något dyrare S-Go Three för 1000 kronor.
Ser man S-Go Three på bild, med sin puckform och snodd att bära i, kan man lätt luras att tro att det är en minihögtalare som ryms i handflatan. Tror man det kommer man att överraskas av att den är stor och tung, lite mer som en hushållsost i storlek (närmare bestämt 13 centimeter bred) och med en vikt på över ett halvt kilo. Det kan fortfarande inte sägas vara stort och tungt, och det är inget motstånd att man tar den med sig när man byter rum man är i, men man slänger inte med den spontant i ryggsäcken om man inte verkligen behöver den.
Extra sladd
Anslutningarna är få, av/på-kontakt och volymkontroll, samt en gummiövertäckt laddkontakt (tyvärr av Micro USB-typ, vilket innebär att de flesta av oss måste hålla reda på en extra sladd för att ladda den). Här finns också en mikrofon för högtalarsamtal, men jag finner att jag ofta, när jag är ansluten till högtalaren, har mobilen minst lika nära och kan därför använda mobilens mikrofon. Mikrofonen tar inte kommandon till röstassistenter.

Designen är sober och stilren, och för den som avskräcks av Sonys och JBL:s högtalare som båda har distinkta utseenden är detta definitivt ett både snyggare och diskretare alternativ. Jays S-Go Three ser inte plastig ut ens på nära håll, och är tillräckligt robust för att jag inte ska oroa mig över att den ska gå sönder om jag packar med den i resväskan. Däremot har högtalaren ingen form av IP-klassning för skydd mot vatten eller damm, så utomhusbruk är inte att rekommendera.
Tillräcklig batterikapacitet
Batteritiden på 10 timmar får anses vara tillräcklig men inte anmärkningsvärd, och ett minus är att all form av snabbladdning saknas, och det tar tre timmar att ladda högtalaren fullt.

Så hur låter högtalaren? Inte fantastiskt, tyvärr. Ljudet blir lite burkigt och instängt, även jämfört med andra högtalare i samma storlek och prisklass. Ännu värre är det om du lyssnar på musik med kraftig dynamik. En riktigt fet bas kan suga all energi ur högtalaren så att musiken på andra frekvenser stryps, och är det en baskagge låter musiken nästan upphackad. Det är i långtifrån all musik man lägger märke till detta och med mer jämn frekvensfördelning och dynamik, som i till exempel klassisk musik, hör man sällan av det. Positivt är att högtalaren har 360-gradersljud så att man inte behöver tänka på hur man sitter i förhållande till den, men jag tycker ändå att en högtalare i denna storlek och vikt ska låta bättre än vad den här gör. Läs mer…

Test: Samsung Galaxy Tab S6 – En surfplatta och mer än det

Surfplattan idag har fått något av ett nytt uppsving. Vi märker av ett växande intresse efter en tids avmattning. Marknaden för surfplattor ser dock väldigt annorlunda ut om man jämför med när surfplattan fick sitt genomslag. Många har helt slutat göra surfplattor, Sony till exempel, och idag domineras marknaden av Apple med Samsung på andraplatsen.
Användningsområdena har också utvecklats och det är allt tydligare att surfplattan, kombinerad med de många tillbehör i form av ställ, tangentbord och pennor som finns idag allt mer konkurrerar med den bärbara datorn. 
Toppmodell
När Samsung ska visa upp det bästa de har i surfplatteväg så är det surfplattan Galaxy Tab S6, alltså den vi testar här. Det här innebär att den ska ge dig kraften i en pc men i ett format som är lättare att bära med sig. Den här kraften ska så klart kunna användas till såväl konsumtion av underhållning som musik och film, prestandakrävande spel som kreativt skapande och mer produktivt arbete.

Det som talar för att plattan faktiskt ska kunna lyckas med allt det här är först och främst skärmen, men även den medföljande pennan, batterikapaciteten, processorprestandan och för produktiviteten även den anpassade mjukvaran. Idag tävlar ju surfplattetillverkarna om att alltmer erbjuda en kraftfull lösning för den som vill ersätta en pc med en surfplatta. Det handlar om att jobba smidigt i flera fönster, att enkelt kunna växla mellan flera arbetsuppgifter, ja helt enkelt göra det man gör i en pc även på en surfplatta. Samsung, får man säga, ligger långt fram här och de gör det med sitt Dex-läge som anpassar just arbetssättet efter de här kraven. Utöver att du enkelt kan ansluta surfplattan till en större extern skärm kan du dessutom arbeta snabbt med flera olika appar och använda fysiska tangentbordet du kan köpa till, ett tangentbord som även har pekplatta så du kan använda muspekare, vilket är något av en förutsättning just i Dex-läget.
I Dex-läget får jag till exempel de aktiva programmens ikoner i botten på skärmen vilket gör det enklare att snabbt växla mellan olika program. I tangentbordsfodralet som du alltså kan köpa till så finns ett snabbkommando för att snabbt växla mellan Dex och vanliga Android. Då avslutas dock de appar du jobbat med, så se till att spara först. Tangentbordsfodralet har även ett integrerat stöd på baksidan så att du kan arbeta med surfplattan steglöst vinklad mot ett bord.
Delad skärm med fler appar
Utöver Dex kan man även i vanliga Android-läget kan jag dela upp skärmen och köra flera appar samtidigt. Det gör att jag till exempel kan ha en Youtube-film i topp och sedan jobba med ett dokument under. Dessutom går det att öppna appar i popup-fönster flytande över andra appar. Det här gör att man kan dra nytta av skärmytan bättre även om det fortfarande finns färre verkligt anpassade surfplatteappar för Android än för huvudkonkurrenten Ipad. Här hade jag önskat att Samsung själva bidrog mer. Deras egna appar som kalender och Samsung Email är visserligen bra surfplatteanpassade men det gäller långt ifrån alla Android-appar generellt. Nu behandlar Samsung mest Galaxy Tab som en telefon och vägleder inte till surfplatteanpassade appar i ens sin egen appbutik i plattan.
Kvalitetsbygge
Ser vi till plattan i sig så håller den hög kvalitet. Framför allt gäller det skärmen som jag redan nämnt. Det är en oled-skärm med fin kvalitet när det gäller så väl ljusstyrka som färgåtergivning och svärta. Prestandan räcker också långt och även när jag pressar plattans prestanda med krävande uppgifter håller den fint tempo.
Högtalarna som är fyra till antalet sitter i botten och i toppen på surfplattans kortsidor. Ljudet riktas alltså ut åt sidorna när du ser på film och det duger ljudet bra till, för film och för till exempel spel, men det här är inget som du skulle använda för att aktivt lyssna på musik i.

Penna följer med
Penna följer som sagt med direkt när du köper Tab S6, ja det finns till och med en urgröpning i baksidan, med en magnet som ska hålla pennan på plats där när du inte använder den. Tangentbordsfodralet som du kan köpa till separat har till och med en urgröpning även det, så att du kan förvara pennan säkert. Det gör den dock svår att spontant komma åt och det hade varit betydligt smidigare om pennan istället haft en plats i enheten, som på Samsungs Note-telefoner.
Precis som på just Note-telefonen i de senaste modellerna kan du med pennan i Tab S6 styra plattan på lite håll. Utan att röra skärmen kan du till exempel byta låt som spelas upp eller ta bilder med kameran. Jag ser dock större användning för det här i en telefon än i surfplatta som kanske inte används lika flitigt som kamera. Då uppskattar jag mer kopplingen mellan plattan och telefonen, förutsatt då att du har en Samsung-telefon. Dina bilder i Samsung Cloud kommer upp i både telefon och platta och om du aktiverar funktionen så kan du även ringa och skicka sms från plattan, men använda din mobiltelefons nummer som avsändare.
Sammantaget är det framförallt Dex-läget som lyfter Galaxy Tab S6 till något mer än “bara en surfplatta” Du får alltså möjligheten till spel och underhållning, film och liknande som surfplattor nog i stor utsträckning används till, men även, om du har köpt till tangentbordet, större möjligheter till produktivitet.  
Batteritest
Batteriets videotid: 9 tim 2 min
Frågor och svar 
Funktionen Dagens tavla?Det är en slags skärmsläckare som kan gå igång när du laddar plattan. Då kan dina bilder, kalednerhändelser, tid, väder och annat visas i skärmen istället för att den är släckt.
Kamerorna då?De är bra för att vara på en surfplatta eftersom de är två till antalet och alltså ger både vanlig vy och vidvinkel. Du ska dock inte räkna med att de ska mäta sig med kamerorna i mobilen, men det är ju standard i surfplattesammanhang.  
Pennan har vilket syfte?Framförallt att ge dig möjlighet att anteckna, rita och fjärrstyra. Den följer med och laddas trådlöst mot surfplattans baksida. 
Ett alternativ:
Samsung eller inte
Har du redan en Iphone finns det stora samordningsfördelar med att skatta IPad och det finns många modeller att välja mellan. Är du på Androidsidan är Samsung Galaxy S5e ett billigare och prisvärt alternativ. 
Testbild
Kameran tar överlag rätt bra bilder och har framförallt två linser, vilket gör att du även kan ta bilder med vidvinkel. Läs mer…

Test: Garmin Venu – Garmin med Oled-skärm

Garmin har en förvirrande flora av klockor och jag får det till att företaget har lågt räknat 11 aktuella klockmodeller. Med undantag för vissa träningsfunktioner som är reserverade för vissa av de dyrare sportklockorna är programvaran mer eller mindre densamma i de flesta av klockmodellerna och samma app (eller rättare sagt appar) används för att ansluta till dem.
Det är naturligtvis bra för den som vill ha en Garmin. Man kan välja den modell som har precis det man vill ha utan att behöva fundera över vilket system som är bäst, men det kan vara lite svårt att veta vad som är skillnaden mellan modellerna. Och framför allt blir det lite lustigt när Garmin Venu presenteras som en helt ny produktserie och något av en utmanare till Apple Watch.
För Garmin Venu är en väldigt typisk Garminklocka där det mesta är sig likt. Venu är också mycket lik Vivoactive 4, som i sin tur är en lätt uppfräschning av förra årets Vivoactive 3. Den främsta nyheten i Venu, och orsaken till att man nämner Apple Watch, är skärmen, som är av Oled-typ.

Garmin har annars rätt konsekvent använt sig av en form av e-pappersteknik i sina klockskärmar. Den har fördelen att bilden på skärmen alltid visas, och att den ser väldigt naturlig ut i dagsljus, mer som papper än en skärm. Nackdelarna är att den uppdateras lite långsammare (men inte värre än att sekundvisare inte är några problem), färgåtergivningen har inte samma lyster som en Oled-skärm, och den kan vara lite svårläst inomhus i sämre ljus.
Inte alltid på
Men Garmin Venu har alltså Oled-skärm med klara färger och snabb respons. Nackdelen är att den drar mer batteri, och därför är skärmen inte alltid på. Standardinställningen är att skärmen släcks efter 5 sekunders inaktivitet. Det tycker jag är så kort tid att jag knappt hinner se vad jag ska kolla efter innan klockan släcks. Jag hittar en inställning där jag skruvar upp tiden till 10 sekunder. Även med denna inställning ändrad passerar jag den utlovade batteritiden på 5 dagar med viss marginal under mitt användande. För en klocka med Oledskärm är det riktigt bra batteritid.
Vid en första titt tycker jag att Venu känns en smula plastig med bara en ring runt glasskärmen i metall, men när jag väl har den på mig tänker jag inte på det. Designen är mer eller mindre identisk med Vivoactive 4. 
På ena sidan finns två knappar, där den ena fungerar som bakåtknapp och den andra aktiverar träning. Annars styrs det mesta med pekskärmen. Jämfört med Garmins Forerunnerserie som är snarlik Venu och Vivoactive men där pekskärm saknas och allt styrs med knappar tycker jag att pekskärmsgränssnittet är betydligt mer lättnavigerat.

Därmed inte sagt att telefonen är lättnavigerad. Ovan nämnda inställning för skärmtiden var jag tvungen att slå i manualen för att hitta, och när jag ska avsluta ett simpass trycker jag febrilt på de två knapparna som bara indikerar med grön eller röd symbol, oklart vad, och lyckas bara starta och stoppa nya varvtider tills jag till slut provar att hålla in den röda knappen länge för att avsluta passet (det var inte aktuellt att ta fram manualen i bassängen). Det här är naturligtvis delvis en vanesak, men gränssnittet är inte alltid jättebra på att kommunicera med text även om skärmen har plats för det.
Nästan för mycket funktioner 
Det här hade så klart inte varit ett problem om klockan hade varit funktionsfattig, men Garmin har jobbat med sportklockor och smartklockor i många år, och väldigt många av de funktioner företaget tänkt ut genom åren finns inkluderade här.
Allting du förväntar dig av en aktivitetsmätare förstås, såsom antal steg, vilo- och arbetspuls, antal trappor, uppskattad kaloriförbrukning och olika sömnstadier. Plus en del Garmin-innovationer som stressnivå samt hur “laddad” du är för träning (vilket främst är ett mått på hur länge sen du sov).
Klockan kan automatiskt detektera om du går en promenad och logga det, ja den kan faktiskt göra det på två olika sätt, det ena med en mer detaljerad logg där kartsträckan visas. Denna funktion heter Move IQ.

Det här illustrerar två problem med Garmins system. Dels att det finns så många och delvis överlappande funktioner, dels att de ofta har ett kryptiskt namn och inte är särskilt väl beskrivna. Dessutom kommer du åt en del funktioner via klockan, andra via appen.
Appen Garmin Connect är annars snygg och informationsspäckad, och ger mig allt jag vill veta. Att det finns en app till att installera, och att Connect IQ är en appbutik för urtavlor och tredjepartsappar, är återigen inte självförklarande, men här finns i alla fall ett rätt välförsett utbud. Till Garmins försvar ska sägas att appen gör ett rätt bra jobb med att påminna dig om att ta en titt på funktioner du kanske inte känner till och har utforskat ännu, till exempel möjligheten att starta ett träningsprogram i klockan för att komma i form, med olika ambitionsnivåer.
Bra på löpning
Träningsloggning är förstås ett av Garmins huvudnummer. Särskilt löpning, gång och liknande presenteras snyggt och faktaspäckat i appen. Andra träningsformer känns mindre lyckade. Under simning kan jag se hur länge och vilken distans jag simmat under pågående pass, men vad hjälper det när klockan räknat till 625 meter efter att jag simmat 500? Ofta räknas det som två påbörjade bassänglängder om jag gör en klumpig vändning. Man tycker att det borde finnas nåt slags rimlighetskoll för att en bassänglängd borde ta ungefär lika lång tid här.
Du kan också använda appen till att logga dina pass på gymet, men jag önskar att klockan lät bli att försöka räkna antalet repetitioner jag gör, för den gör inte ett bra jobb med det. Såvitt jag har kunnat avgöra går det inte att stänga av.  

Förutom koll på vardagshälsan är det nog aviseringar som lockar mest med en smart klocka. Garmin hanterar aviseringar bra såtillvida att de presenteras tydligt på klockan, och du kan svara på meddelanden med färdiginlagda meddelanden som du kan redigera i mobilen. Du kan även ställa in vilka appar som får skicka aviseringar till klockan, men detta är ett exempel på Garmin-systemets rörighet för du måste gräva djupt i inställningarna för att hitta det och det finns dessutom en inställning för att välja vilka typer av aviseringar som ska släppas fram till klockan som inte verkar ha någon effekt. Men det går alltså att konfigurera.
Spotify i klockan
Du kan spara musik lokalt på Garmin Venu. Det här är förstås mest användbart om du är ute på en löprunda och vill lämna mobilen hemma. Då behöver du också koppla ihop ett bluetooth-headset på klockan. Sedan kan du ladda ner spellistor från Spotify eller Deezer och lyssna lokalt. Just Spotify är ju det sätt de flesta lyssnar på musik i Sverige och faktum är att man inte ens erbjuder lösningen att själv lägga in MP3-filer på klockan.
En funktion jag har kommit att bli förtjust i är möjligheten att betala med klockan. Den finns i Garmin Venu. Garmin Pay stöds av bland annat Swedbank, SEB, Nordea, Danske Bank och Länsförsäkringar.
Som helhet tycker jag att Garmin Venu är en riktigt bra kombination av tränings- och smartklocka, kanske med tonvikt mot det förra. Men det där med Oled-skärmen ska vara viktigt för att du ska välja just Venu. Gillar du Garmins e-pappersskärmar är Vivoactive 4 ett nästan identiskt, men billigare, alternativ. Läs mer…

Test: Ring Door View Cam – Uppkopplad kamera i dörrens titthål

Allt fler saker i hemmet kan du numera koppla upp och med hjälp av Ring Door View Cam gäller det nu även titthålet i ytterdörren om du har ett sådant. Varför undrar du kanske. Svaret som Ring ger är att du ska kunna se vem som ringer på även när du inte är hemma eller kanske när du har svårt att komma till dörren snabbt.

Vi börjar med att titta på själva installationen. Kameran består av en del som sätts fast på utsidan av dörren, där kamera, själva ringklockeknappen och en mikrofon sitter. Därifrån går ett rör som du trycker genom dörrhålet och ansluter till delen som sitter på insidan och innehåller bland annat batteriet.
Mindre installationsproblem
Att installera innebär inga större problem. Att skruva ur det gamla titthålet går bra och det följer även med ett litet verktyg för det i paketet. Jag trycker i den yttre delen från utsidan, ansluter till den inre delen och drar den lilla anslutning från utsidan till insidan, det som förbinder kameran på utsidan med batteriet på insidan. Efter att bara ha följt de tecknade steg för steg-instruktionerna som följer kan jag fortsätta installationen i appen, men jag får ingen bild från kameran. I appen där man sköter installationen fortsätter trots det installationen och jag märker att appen i alla fall har kontakt med kameran och tycker allt är frid och fröjd. Jag dubbelkollar kontakten och ser efter att även ha tittat på en instruktionsvideo att det är kontakten mellan ytterdel och innerdel som inte sitter rätt. Efter att ha korrigerat det fungerar allt som det ska.

Film till mobilen
I den yttre delen så finns alltså kamera och en knapp som besökare trycker på för att ringa på. Den här knappen ska alltså ersätta min vanliga, tidigare ringklocka. De nya funktioner jag nu kan aktivera är möjligheten att få en avisering i mobilen när någon ringer på, få film när kameran känner av rörelse utanför dörren och då börjar filma, samt inspelning även när den inte känner av rörelse. Utöver det här så är titthålet fortfarande möjligt att kika manuellt igenom, så när det ringer på behöver jag inte använda mobilen. Jag kan fortfarande gå fram till dörren och kika genom det hål som finns där.

Regelproblem
Här skapas det en del problem. Dels så löser inte kameran i titthålet så många verkliga problem och dessutom så finns det risk att den fångar en hel del av rörelse som inte är meningen. Börjar vi med att titta på de regler som gäller för kameraövervakning i Sverige så säger de att man som privatperson inte får kamerabevaka en plats dit allmänheten har tillträde. Hit räknas trapphuset där ju såväl grannar, brevbärare som andra besökare i fastigheten kan vistas. Det här betyder alltså att kamerans läge där den börjar filma efter att den märkt rörelser inte förenligt med lagen. Om kameran sitter i en villa och trädgården är inhängnad så kan man dock ha bevakning på. Däremot ska det alltid vara okej att den som faktiskt trycker på ringklockans knapp i villadörr eller lägenhetsdörr blir filmad, men då bara när de i princip är det enda som fastnar på filmen och bara under en kort stund.
I lådan som produkten levereras i finns ingen information om det här och inte heller på Rings hemsida hittar jag något. Däremot finns det klistermärken i paketet, med upplysning om att området där de sätts upp kameraövervakas och att även ljud spelas in. De finns med på flera språk, dock inte på svenska.

Prata med besökarna var du än är
Funktionen i Ring Door View Cam gör att du kan få den här filmen och en livevy direkt till mobilen när någon ringer på. Eftersom ringklockan även har högtalare och mikrofon kan du fråga och få svar av den som står utanför dörren, men det är sällan det är särskilt värdefullt. Har du inte en dörr du kan låsa upp på distans kan du ju inte göra särskilt mycket ändå. Då spelar det inte så stor roll att ljud och bild håller bra kvalitet, att röreslesensorn fångar händelser även i mörker eller att batteriet räcker länge. Under testets första dagar går bara någon knapp procent per dag. Läs mer…

Test: Google Nest Mini – Smart högtalare som är lätt att gilla

Den roll som Google Nest Mini har i ett smart hem är framförallt just smart assistent snarare än högtalare för musikkonnässören. Den här typen av högtalare är en utmärkt ingång till att skapa ett smart hem och väcker intresse för vad man faktiskt kan göra. Vi tyckte att Google Home Mini som är föregångaren till den här högtalaren, gjorde ett bra jobb. Det handlade framförallt om bra mikrofoner som gör att högtalaren faktiskt hör vad du säger, vilket inte gäller alla smarta högtalare vi testat. Att högtalaren är överkomligt prissatt är också centralt.
Röst och fingrar

I praktiken är rösten givetvis det huvudsakliga sättet att styra Google Nest Mini. I vissa fall kan det dock vara praktiskt att använda händerna istället. När ett larm du ställt tidigare plingar igång är det till exempel smidigare att istället för att säga “okej google stäng av timern” att bara få tyst på pipet med ett snabbt och enkelt tryck. Volymen kan du också styra med fingrarna istället för med rösten. När du för handen i närheten av Nest Mini ska små lampor tändas på enheten för att visa var du kan trycka. Ett tryck mitt på högtalarens ovansida ska fungera som play/paus och tysta alarm och ett tryck ute på höger eller vänster sida ska höja respektive sänka volymen. Just ljusindikationerna fungerar sällan och reagerar inte alltid när jag för handen över högtalaren, men det skapar inte mycket problem. Eftersom höger respektive vänster sida ändå har tydlig placering i förhållande till sladden kan man enkelt pricka rätt även utan lampor. Att lamporna lyser upp är en ny funktion som inte fanns i föregångaren på samma sätt, men det är med andra ord ingen anledning att uppgradera eftersom den inte ens fungerar särskilt bra.
Bra som smart köksradio
Nest Mini är en produkt som mår bra av att vara lite osynlig. Den ska bara finnas där, svara på dina frågor och inte göra mycket väsen av sig i övrigt. Det här har Google haft i tanke och en av nyheterna i Nest Mini är att den kan monteras på väggen.

Jag menar att köket eller sovrummet är en utmärkt plats för Google Nest Mini. Där vill man ha enkel åtkomst till röststyrning medan man i till exempel vardagsrum mer använder en högtalare för att njuta av musiken och vill ha mer ljudresurser, vilket inte är Google Nest Minis paradgren. Precis som sin föregångare ger Nest Mini en ljudbild mer som den man förväntar sig av en köksradio. Vill man njuta av musik krävs något bättre. I jämförelse med föregångaren är djupet i ljudet bättre. Vi får mer bas och dynamik, men det är ändå inte något jag aktivt skulle välja att lyssna på musik från. Det finns det många Google-högtalare som gör bättre. Google Nest Mini gör sig bäst som lite av bakgrundsljud och då i sammanhang när du inte är mer än 3-4 meter från högtalaren, för mindre rum alltså.

En av nyheterna i Nest Mini som egentligen inte märks i praktiken är att högtalaren har utrustats med ett chipp för maskininlärning integrerat. Det ska bidra till fler funktioner framöver då högtalaren istället för att som idag anropa Googles servrar för varje uppdrag ska kunna sköta mer av sina uppdrag lokalt och framöver på det sättet ge dig snabbare och bättre svar. 
Få förändringar från föregångaren
Under presentationen av Google Nest Mini så talade Google om att högtalaren skulle vara bättre på att anpassa sig efter omgivande ljud. Frågar du något när dammsugaren eller elvispen är igång och stör ska volymen automatiskt anpassa sig efter det så du hör bättre. När vi testat just det här är dock den effekten minimal. Det samlade intrycket är helt enkelt att Nest Mini precis som föregångaren Google Home Mini är en bra hjälpreda framför allt, som något av en smart köksradio, men då en köksradio som kan mycket mer. Läs mer…

Test: Sonos Move – trådlös, bärbar och två högtalare i en

Sonos Move är resultatet av att Sonos bestämt sig för att göra något de tidigare sa att de aldrig skulle göra. Tidigare har Sonos alltid handlat om ljud hemma, i olika rum, men med Sonos Move får ljudet flytta hemifrån. 
Inte bara bärbar
Utöver just flyttbarheten introducerar Sonos Move även en del andra nyheter, men vi börjar från början. Sonos Move fungerar i stort sett som många andra Sonos-högtalare. Grunden är att den är i hemmet och du startar igång den med Sonos-appen i din Iphone eller Android. Här kopplar du också högtalaren till musiktjänster som Spotify, strömmad radio, podcast, ljudböcker, Youtube Music, Apple Music och annat. I Sonos-appen kan du sedan välja att spela musik från till exempel Spotify på en eller flera Sonos-högtalare om du har några redan sedan innan. 

Under inställningsfasen fungerar Move lite annorlunda än andra Sonos-högtalare. Funktionen Trueplay ska vanligen anpassa ljudet i högtalaren för att passa den plats där den är placerad, men eftersom Move är flyttbar sköts här anpassningen automatiskt. Det hade ju annars blivit omständigt varje gång högtalaren flyttats. När du väl ställt in din högtalare kan du även starta uppspelning direkt från Spotify om du vill det och slippa gå omvägen via Sonos-appen.
Ger dig röststyrning
En nyhet under installationen är möjligheten att aktivera röststyrning i högtalaren via Google Assistant. Move är en av de första Sonos-högtalarna som får det här stödet och för att aktivera det så ansluter du Sonos till Google Assistant via appen. När det är gjort dyker högtalarna, både Move och dina eventuella övriga Sonos-högtalare upp i Google Home-appen och blir tillgängliga för röststyrning. Du kan alltså säga till Move eller en Google -högtalare om du har en sådan att spela musik på valfri högtalare. Det här gör att jag i mitt fall kan säga till Sonos Move eller min Google Nest Mini att spela musik på Move eller på Ikeas Sonoshögtalare även om den senare inte har Google Assistant-stöd. I stort sett så fungerar Sonos Move som en vanlig Google-högtalare och den reagerar på Hej Google, men du kan inte lägga till den eller någon annan Sonos-högtalare i en högtalargrupp i Google Home-appen.

Eftersom Move är tänkt att vara enkelt flyttbar så laddar du högtalaren genom en liten dockningsring du placerar högtalaren i. Strömsladden är alltså inte kopplad direkt till högtalaren utan till den här ringen och det gör att du kan lyfta högtalaren utan att först dra ur sladden. Vill du bara ta ut högtalaren på balkongen eller i trädgården går det alltså enkelt och så länge du har wifi-täckning så fortsätter ljudet att strömma precis som vanligt. Det är också i de sammanhangen som jag tycker Sonos Move har sina fördelar. Det integrerade handtaget fungerar bra just för att flytta den mellan rum, men är inget man använder när man tar den till exempelvis stranden. Då passar nog en ordentlig väska bättre. 
Något helt annat
Vill du ta högtalaren till parken, stranden eller någon annanstans långt från ditt hemma-wifi blir Sonos Move en radikalt annorlunda högtalare. En knapp på baksidan växlar mellan hemma-wifi-läge och bluetoothläge. När bluetooth är aktiverat ansluter du till telefonen med den tekniken och får istället ha telefonen som ljudkälla. Spotify eller andra musiktjänster som fungerar i telefonen fungerar så klart även här, men Google Assistant och röststyrningen uteblir givetvis eftersom den bygger på wifi-uppkoppling.

Ljudet i Sonos Move är bra och räcker till även i mer utmanande sammanhang när jag testar högtalaren utomhus. Har du synpunkter på bas eller diskant kan du justera detta i inställningarna i Sonos-appen och efter lite justeringar är jag nöjd med ljudbilden. Basresurserna är bra så det är just basen jag drar ner en aning. På högre volym levererar den dock inte samma dynamik utan för bästa ljud får jag hålla mig i nedre halvan av högtalarens volymkapacitet.
Framförallt kan Sonos Move vara ett alternativ för den som har ett Sonos-system hemma och är intresserad av att addera röststyrning till det och samtidigt vill ha en högtalare du enkelt kan ta ut i trädgården. Just röststyrning lyckas jag addera till Sonos Ikea-högtalare med Nest Mini, utan en Move så det är inget argument just bara för att addera röststyrning till ett befintligt Sonos-system.

För längre utflykter är jag dock inte så imponerad av Sonos Move, särskilt inte i förhållande till priset. Sonos högtalare har ju alltid lagt sig en bit högre än jämförbara konkurrenter. När du tagit dig utanför din wifi-täckning och högtalaren plötsligt är en vanlig simpel bluetoothhögtalare, tålig för fukt och sand visserligen, men då är det ändå extra svårt att motivera prislappen. Läs mer…

Test: Oneplus 7T Pro och OnePlus 7T Pro McLaren Edition

Oneplus 7T Pro är en intressant telefon kanske mest för att den erbjuder ett alternativ. Trots namnet är det inte säkert att det är den här som du föredrar i valet mellan 7T Pro och den systermodell kallad Oneplus 7T som vi nyligen testade. Till skillnad från konkurrenterna så är det inte storleken på telefonen i sig och skärmen som skiljer de här båda toppmodellerna åt utan istället främst designen. I Oneplus 7T Pro som vi testar här är de främsta kännetecknen pop-up-kameran, raden av kameror på baksidan och skärmen med sina sluttande kanter. Att det gör den närmast identisk med sin föregångare ska vi lämna därhän för tillfället för mer intressant än att jämföra punkt för punkt med föregångaren är ju att se vad Oneplus 7T Pro kan göra här och nu i konkurrens med andra aktuella telefoner.

Snabba av flera anledningar
Den röda tråden i upplevelsen av den här telefonen är snabbhet. Det har blivit något av Oneplus signum och för att uppnå det har man dels satsat på en skärm med högre uppdateringsfrekvens än det normala, satt in generöst med arbetsminne och det absolut senaste och vassaste systemchippet. Dessutom har Oneplus jobbat med att hyvla millisekunder från varje moment i gränssnittet och lagt in animationer som ger ett intryck av att varje moment flyter extra snabbt. Kombinationen av allt det här blir att mängden fördröjningar blir minimala.

Parallellt med Oneplus 7T Pro testar vi här även Oneplus 7T Pro McLaren Edition som dessutom utökat mängden arbetsminne från 8 till 12 GB och fått en avvikande design med element lånade från McLarens bilar. En jämförelse av prestandan mellan de båda modellerna visar dock enbart skillnader på felmarginalen, vilket också är anledningen till att vi testar de båda telefonerna gemensamt här. I skärmen har McLaren-versionen ett anpassat mörkt gränssnitt, men det är ett tema som du om du vill kan välja bort till Oneplus vanliga.
Välkand kamerasamling

Kamerorna i Oneplus består som i en hel del andra mobiler av en 48-megapixelsensor från Sony samt vidvinkel och tele, här med tre gångers optisk zoom. Telefonen tar bra bilder i de flesta situationer och dessutom är kameraappen föredömligt utformad med en bra avvägning av rent gränssnitt och samtidigt tillgång till mer avancerade inställningar när man vill ha det. Nattläget och generellt bilder i mörker når inte upp till vad de bästa idag klarar men selfiekameran som alltså är en pop-up-kamera klarar sig bra. Den kameran används även för ansiktsigenkänning och eftersom den måste hinna upp för att känna igen ditt ansikte tar det lite längre tid än vanligt. Som alternativ finns fingeravtryckssensor i skärmen som fungerar snabbt och utan problem.

Med Oneplus 7T Pro hör Oneplus till de första som släpper en telefon med Android 10 men i många andra hänseenden blir Oneplus allt mer som sina konkurrenter och den uppstickarroll man haft får nu snarare tillskrivas Xiaomi som dessutom ligger lägre i pris för motsvarande telefon.   
Det som talar för Oneplus 7T Pro är snabbheten men sett till prislapp kan såväl systermodellen Oneplus 7T med platt istället för svängd skärm som flera konkurrenter, främst Xiaomi vara billigare och bättre alternativ. På kamerasidan är fortfarande Samsung, Huawei och Apple steget före. 
Testbild
Kamerorna tar bra bilder, har både optisk zoom och vidvinkel men når inte upp till de bästa konkurrenternas egenskaper vilket märks särskilt i sämre ljus. Läs mer…

Test: Marshall Major III Voice – Med röststyrning och fenomenal batteritid

Marshall-headseten tillverkas av svenska Zound som licensierar varumärket från förstärkartillverkaren och Marshall Major är en av deras storsäljare. De är tillräckligt vanliga för att det ska vara troligt att du får syn på minst ett par om du åker kollektivt i en svensk storstad.
Marshall Major III Voice är den senaste versionen av headsetet, som alltså är något av en produktserie. 
När vi testade Marshall Major III för något år sedan tyckte vi att det var ett bra men möjligen något högt prissatt headset som utmärkte sig för den snygga designen och batteritiden. Den nya version vi testar nu har fått behålla versionsnumret, och har alltså fortfarande samma design i välgjort fuskläder med snygga metalldetaljer som fångar känslan av den klassiska Marshall-stacken väl. Headsetet sitter på plats bra om huvudet men klämmer möjligen lite för hårt, men så är jag också känsligare för just det. Headsetet blir riktigt kompakt när man viker ihop det.
Joystick
Styrningen sker med en liten joystick på vänster öronkåpa, som används för såväl volym som att hoppa mellan spår. Jag tycker att joysticken är lätt att hitta och närmast självförklarande som styrning. Vid hopparningen dyker på vissa enheter headsetet upp som två olika enheter, varav den ena använder Bluetooth Low Energy. När jag väl lärt mig att den ska jag inte välja går hopparningen smidigt, och jag kan para ihop headsetet med två enheter om jag till exempel vill använda det med mobil och dator samtidigt. 

Den främsta nyheten representeras av en knapp på högra kåpan, som du kan använda för att aktivera Google Assistent om du har en Androidmobil. Apples Siri stöds inte. Utöver att ge röstkommandon till assistenten kan jag få aviseringar upplästa, väderprognoser med mera. 
När man aktiverar assistenten möts man av en datorröst som ärligt talat inte talar särskilt bra svenska. Om du inte redan gjort det får du konfigurera Googleassistenten i mobilen också och till exempel välja vilken musiktjänst som är standard.
Otydbara aviseringar
Att headsetet berättar för mig att jag fått en avisering är milt användbart, men uppläsningen är under all kritik och det går oftast knappt att förstå meddelandena. Jag känner igen rösten från när jag testat Boses headset, så det är förmodligen kretsleverantören Qualcomm som står för denna övning i bruten svenska. Om du till exempel ber om vädret kopplas däremot Googleassistenten som pratar mycket bättre svenska in och läser upp prognosen.
Talförståelsen är det inget fel på och jag kan ge instruktioner att spela olika musik på språng. Sedan tycker jag det är nästintill omöjligt att välja musik om jag är mer specifik än att jag vill ha en slumpad spellista med en viss artist. Att välja en specifik skiva, i synnerhet om det är klassisk musik, går jag bet på.
Röstassistenten är alltså inte det skäl jag skulle välja det här headsetet för, men det är däremot batteritiden. Jag tyckte de 30 timmar som föregångaren utan röstassistent kunde leverera var bra jobbat. På Marshall Major III Voice har man dubblat det, till 60 timmar. Det är faktiskt så mycket att jag efter att ha laddat det fullt och använt det regelbundet ett par veckor inte fått ner batteriindikatorn under fulladdad. Riktigt imponerande, och det faktum att jag nästan aldrig behöver ladda headsetet gör att jag förlåter att man fortfarande använder mikro-usb-sladd för laddning.

Bra ljud
Ljudet var bra redan i föregångaren, med fin dynamik. Ljudåtergivningen är inte helt jämn, basen är lite överdriven och mellanregistret lite svagare men det är synd att klaga när man tryckt ljudåtergivningskurvan på kartongen till allmän beskådan. Ljudet vid telefonsamtal är klart godkänt utan att vara fantastiskt.
Priset har blivit ytterligare lite högre sedan sist, och Major III Bluetooth, utan röstassistent, finns fortfarande att köpa och är riktigt prisvärt. Jag är osäker på om röstassistenten är skäl nog i sig för att välja det dyrare alternativet, men den fantastiska batteritiden är det definitivt. Läs mer…

Test: Doro 8080 – Prioriterar det viktigaste för senioren

En stilig och riktigt smart smartphone som är anpassad för senioren utan att för den skull göra avkall på särskilt mycket annat. Så skulle man snabbt kunna sammanfatta Doro 8080 som är en av de mest lyckades seniormobilerna vi sett. Nu säger dock det inte särskilt mycket eftersom svenska Doro är näst intill ensamma om att ha mutat in detta område på mobilmarknaden. I takt med att befolkningen som helhet blir allt mer teknikvana så har också Doro lagt till funktioner i sina telefoner samtidigt som man anstränger sig för att göra alla funktioner enkla att använda. Nu är med andra ord kamera, röststyrning, fingeravtrycksläsare och så klart pekskärm sedan länge standard även här.

Stilren 
Sett till det yttre är det inte mycket som avslöjar att det här är en telefon särskilt utvecklad för äldre. Framförallt reagerar jag på den fina kvalitetskänslan. Det är inte bara så att Doro 8080 känns påkostad jämfört med andra seniormobiler, utan den kan konkurrera även generellt. En baksida i matt plast tillsammans med de rundade kanterna gör telefonen ovanligt bekväm att hålla i, vilket så klart är särskilt viktigt här och plastbaksidan gör den även mer tålig om den ändå skulle glida ur handen och ramla i backen.

Doro 8080 har det mesta du förväntar dig av en smartphone idag men det finns även extra saker som inte hör till vanligheterna. På baksidan, strax nedanför kameran så finns en rund knapp. Det är en larmknapp som användaren kan hålla in för att varsko närstående vid en olycka och det liksom den medföljande laddningsdockan är båda trevliga tillskott. Laddningsstället där telefonen kan ställas för laddning utan att du behöver krångla med sladd varje gång förenklar och larmknappen är så klart något som kan kännas lugnande att ha.
Snitslad bana i början
När du startar telefonen för första gången är det tydligt även där att Doro har gjort en rad anpassningar. Jag blir varsamt vägledd och får till exempel frågan om jag någonsin använt en smartphone tidigare, om jag vet hur man använder en pekskärm och så vidare och varje gång jag för testets skull svarar “nej” får jag en kort introduktion. Trots detta skulle jag definitivt rekommendera att den som verkligen är ovan tar hjälp av någon mer van för att komma igång och för att anpassa telefonen efter just den användarens användarmönster och önskemål. 

Väl inne på startskärmen är vissa saker likt en vanlig Android-telefon och andra saker är anpassade. Den som är orolig för att Doro 8080 ger begränsad funktion behöver inte vara det. Här finns allt som en smartphone ska ha idag med webbläsare, e-post, möjlighet att ladda ner vilka appar du vill, Mobilt bank-id, Facebook, Instagram och så vidare. Däremot adderar Doro ett annat sätt att finna telefonens funktioner. Utöver att du själv (eller en mer teknikkunnig vän eller släkting) kan lägga genvägar till de vanligaste apparna kan du även utgå från Doros genvägar. Istället för att fokusera på appar utgår de ifrån vad du vill göra. För den som inte vill bry sig om meddelandet ska gå via sms, e-post eller något annat utan bara att det ska komma fram till mottagaren skalar det här bort onödig komplexitet. Fyra olika genvägar har Doro och de heter Ring, Visa, Skicka och Sök.
Inte problemfritt
Fortfarande är det dock risk att användaren i det här förenklade gränssnittet stöter på problem. Jag får till exempel upp en ruta, när jag väljer “Skicka”, som med tveksam tydlighet och grammatik ordagrant frågar “Tillåter du Doro EVA att Ger appen behörighet att komma åt uppgifter om din e-post.?”. Det behövs för att Doros förenklade gränssnitt ska fungera, men är ju inte alls varken tydligt eller enkelt för den som inte vet vad frågan egentligen handlar om. Därför är det trots Doros ansträngningar till och från lite svårt att använda även denna telefonen för den som inte är teknikkunnig. Frågan som kom upp är ju i alla fall ett engångsproblem som bara inträffar vid första tillfället du använder funktionen, men när man väl tagit sig igenom Doros genvägar så hamnar man för att skicka ett meddelande i  Googles vanliga sms-app, så där är Doro jämställda med övriga icke senioranpassade mobiltelefoner. Doros genvägar är framförallt ett sätt att reda ut för den som är osäker vilken app som egentligen är till för vad. När jag via “Visa” sedan klickar mig vidare för att “se mina bilder och videos” möts jag i Google Foto-appen om en rad frågor om inloggningsadress och hur jag vill hantera min säkerhetskopiering. Knappast anpassat för den som är ovan.

För den som skulle stöta på problem har hur som helst Doro en riktigt smart lösning där anhöriga eller andra mer teknikkunniga kan styra inställningar och funktioner på telefonen på distans. Har volymen till exempel av misstag sänks eller genvägen till kameran försvunnit på grund av ett feltryck så går det att fixa. Den som hjälper till behöver bara skapa ett konto, vilket förslagsvis görs i samband med att  telefonen packas upp och ställs in, och kan sedan åtgärda problem via valfri webbläsare.

Man ska vara medveten om att det går att själv anpassa en Android-telefon-vilken som helst för att vara mer senioranpassad. Större text och genvägar till bara de funktioner du använder klarar varje telefon. Det är viktigt att komma ihåg eftersom Doro 8080 innebär kompromisser. Framförallt är det kameran och prestanda som Doro sparat in på, men då till förmån för klara fördelar som nödknapp, laddningsställ och smart fjärrstyrning. Det handlar helt enkelt om prioriteringar och samtidigt som du kan få en telefon med betydligt bättre fart och kamera för samma pris kommer du inte hitta några andra telefoner med de unika Doro-funktionerna.
Batteritid
Batteriets videotid: 6 tim 28 min
Frågor och svar
Hur är kameran?Det är ett tydligt område som Doro inte prioriterat. I sämre ljus är den betydligt sämre än jämförbara telefoner i samma prisklass och inomhus i dagsljus har den också problem, bland annat med skakig vitbalans.
Hur fungerar nödknappen?Den kan larma dina kontakter som du bjudit in via MyDoro-appen. Kontakterna som bjudits in och skapat egna konton kan även hjälpa dig med telefonen och justera inställningar på distans, via en hemsida. 
Hur påverkas jag av prestandan?Att Doro 8080 i mätningar bara uppvisar runt en tiondel av datorkraften som Iphone har spelar nog för dig som väljer den här telefonen ingen större roll. När man klickar sig runt i telefonen räcker kraften bra för allt från e-post till bilder, och andra vardagliga funktioner. 
Ett alternativ:
Anpassa själv
Nödknapp och bordsladdare blir du utan, men med några enkla handgrepp och hjälp att komma igång ger telefoner som Redmi Note 8 Pro, Iphone 7 eller Motorola G7 ändå bra seniorupplevelse.
Testbild
Kameran kan ge bra bilder, men det händer inte särskilt ofta och inomhusljus och mörker är särskilt problematiska.   Läs mer…

Test: Redmi Note 8 Pro – Bra men biffig

Det är en rejält stor telefon, Redmi Note 8 Pro. Även om man räknar in att telefonerna blivit rejält mycket större över lag. Ja, den är faktiskt nästan lika stor på höjd och bredd som Samsung Galaxy Note 10 Plus som är något av en måttstock för en riktigt stor mobil, och dessutom är Redmi Note 8 Pro en millimeter tjockare och något tyngre än Samsungs bjässe.
Man har i alla fall utnyttjat denna volym väl, med en stor skärm med relativt små ramar och en liten utbuktning för sensorn, och framför allt ett riktigt stort batteri på 4500 mAh.

Skärmen är av LCD-typ, vilket innebär att den skiftar lite i ljusstyrka om man vinklar den. Den har bra maximal ljusstyrka, men LCD-drar mer batteri än Oled. Telefonen har fortfarande utmärkt batteritid, en av de bästa vi uppmätt på en telefon med LCD-display, och standbytiden när skärmen är släckt är förstås fantastisk.
Glasbaksida
Baksidan på telefonen är i glas, medan ramen är i metallimiterande plast. För mig hade gott baksidan också kunnat få vara i plast om det hade sparat några gram på vikten. Det följer med ett genomskinligt gummifodral i förpackningen om du är rädd att krossa glasbaksidan.
En minst sagt udda designdetalj är att fingeravtrycksläsaren sitter på den utskjutande kameraön. Dels är det väldigt ovant, man tänker ju när man letar med fingret att om man nått kameraupphöjningen så har man nått för långt, dels nästan garanterar det ju att man sätter fingeravtryck på kameralinserna. Fingeravtrycksläsaren är hursomhelst snabb, och ansiktsupplåsning finns som alternativ för den som önskar det.

Redmi Note 8 Pro drivs av Mediatek-chipsetet Helio G90T. Mediatek är nu för tiden mest känd för sina billiga och inte särskilt snabba chipset i de billigaste mobilerna, men med Helio G90T har man höjt ambitionsnivån rejält och siktar på att trumfa Qualcomms bästa mellanprischipset i Snapdragon-serien.
Både sett till resultat i prestandatester och vår subjektiva upplevelse har man lyckats med det. Telefonen är snabb. Inte toppmodellsnabb, men snabb och vi märker inga betydande fördröjningar vid normal användning. Framförallt för 3D-grafik märker man skillnad mot toppmodellerna, samtidigt som chipsetet är snabbare på det än de flesta andra mellanprismodeller. För under 3000 kronor hittar du förmodligen ingen ny telefon med lika bra prestanda i dag.
Telefonen kommer med antingen 64 eller 128 gigabyte lagringsminne. Eftersom plats för minneskort finns också kanske många klarar sig med 64 gigabyte, men när prisskillnaden mellan modellerna bara är 200 kronor känns det onödigt att snåla på det.
64-megapixelkamera
Ni kanske är mest nyfikna på telefonens kameror? Huvudsensorn är ju på hela 64 megapixel, den första som säljs i Sverige med denna sensor från Samsung. Till detta sällar sig en kamera för vidvinkelbilder, en för djupmätning, och en för makrofotografering, fyra totalt alltså. Det visar sig att huvudkameran är riktigt bra, medan hjälpkamerorna är lite mer av besvikelser.

64 megapixel i en kamera kan tyckas vara onödigt mycket, men de används som standard till att skapa en 16-megapixelbild där man använder informationen från fyra pixlar till varje bildpunkt för att reducera mängden brus. Resultatet är överlag riktigt bra och tål att jämföras med kameror i toppmodellklassen, åtminstone i bra ljus. Tekniken för att använda fyra pixlar för att återskapa en pixel ska i teorin även ge bättre ljuskänslighet, men för mörkerbilder imponerar kameran i Redmi Note 8 Pro inte lika mycket. Zoomar man in i bilderna maximalt kan man uppleva att de är lite hårt processade, med vassa kanter och bildartefakter.
Du kan faktiskt välja att få ut bilder i 64 megapixel också. Bildfilerna blir förstås betydligt större, 16-24 megabyte per styck mot 4-6 megabyte för standardformatet. Du behöver någonting större än en skärm för att se skillnad på bilder i det här formatet, men du kanske vill skriva ut i storformat, eller zooma in och beskära rejält i bilden.
Jag har inte särskilt höga förväntningar på 64-megapiuxelbilderna, de extra pixlarna går ju åt till att reducera bruset i 16-megapixelbilden i vanliga fall och skärpan borde därför bli ungefär densamma. Men där tar jag fel, bilderna tagna i 64 megapixel blir imponerande skarpa, om än något mörkare än de jag tar i 16 megapixel. I sämre ljus försvinner dock skillnaden snabbt och det blir svårt att se skillnad på en 64-megapixelbild och en 16-megapixelbild digitalt förstorad förstorad till samma storlek. I fullt dagsljus gör dock den högupplösta sensorn verkligen rätt för sig.
Man kan tycka att denna funktion också borde utnyttjas för digital zoom. Det saknas ju en speciell zoomlins, men om 64-megapixelbilderna blir så här bra borde det vara lätt för kameran att göra ett utsnitt av en sådan och använda som digitalt zoomad bild. Märkligt nog fungerar det inte så, och väljer jag 2x zoom i kameran får jag en bild jämförbar med om jag zoomar in i 16-megapixelbilderna snarare än 64-megapixelbilderna. Vill du ha zoomad bild gör du alltså bättre i att ta en 64-megapixelbild och beskära den än att använda kamerans egen zoomfunktion.

Sämre extrakameror
Som jag nämnt imponerar de assisterande kamerorna till skillnad från huvudkameran inte särskilt. Bäst är vidvinkelkameran. Den har fast fokus och tål inte mörker särskilt bra, men för att fånga landskapsbilder i dagsljus är den ett bra komplement. Makrokameran är däremot en besvikelse. Den är något bättre än huvudkameran på att hitta fokus i verkliga närbilder, men det förtas av dess låga upplösning. Återigen får du bättre resultat av att helt enkelt fotografera i 64-megapixelläget och beskära bilden för närbilder.
Djupsensorns nytta är svårbedömd. Kameran gör ett rätt bra jobb med porträttbilder med artificiell skärpa, men samtidigt finns det mobiler som klarar det utan någon särskild kamera för djupmätning.
64-megapixelkameran tillför helt klart någonting och gör att Redmi Note 8 Pro har en kamera som utmärker sig, i synnerhet för prisklassen, men låt er inte imponeras av talet om fyra kameror.
Xiaomi vill att Redmi numera ska betraktas som ett eget mobilmärke, men oss lurar de inte. Vi får ju exakt samma systemversion som i Xiaomis telefoner. MIUI 10 som det heter stökar om rätt rejält jämfört med Googles standard-Android, vilket somliga stör sig på, men du hittar alla Googlefunktioner du väntar dig, inklusive skärmtidsbegränsaren Digitalt Välmående.

Xiaomi själva bidrar bland annat med en molntjänst som du kan använda för att göra backup på din telefon och hitta den om du tappat den. Du kan skapa dubbletter av appar ifall du har mer än en inloggning i en app som normalt sett inte tillåter det. Det finns ett par verktygsappar förinstallerade, som kompass och diktafon. Annars är egentligen skillnaden mot Googles standardsystem mestadels kosmetisk. Det kan nämnas att Xiaomis system är rätt bra på att stänga ner appar i bakgrunden. Bra för batteritiden, mindre bra för funktioner som faktiskt är tänkta att fungera i bakgrunden och det händer att notifieringar som kalenderpåminnelser inte kommer fram i tid på grund av det. Du kan ge appar undantag från dessa batterisparfunktioner men det kräver en del pillande i inställningarna.
Som helhet är Redmi Note 8 Pro ett utmärkt köp för 3000 kronor (eller 2800 kronor om du känner dig snål och väljer varianten med hälften så mycket lagring), med framför allt bra kamera och jättebra batteritid. Storleken och vikten ser dock till att det inte är en telefon för alla.

Å andra sidan
Erik Mörner: Den största överraskningen är 64 megapixelskameran. Jag var skeptisk men den tillför ett verkligt mervärde. Makrokameran skiljer sig däremot inte lika tydligt från vad mobilkameror generellt klarar av idag. Sammanfattningsvis en klart prisvärd telefon.
Frågor & Svar
Finns stöd för mobila betalningar? Ja, telefonen har NFC och Google Pay med stöd för bland Swedbank, Länsförsäkringar och Klarna är förinstallerat.
Följer det med snabbladdare? Ja, den medföljande laddaren är på 18 watt.
Har mobilen den senaste Androidversionen? Nej den säljs med förra årets Android 9, och Mediatek-chipsetet gör att det nog kan dröja längre än vanligt innan den uppgraderas till android 10.
Ett alternativ
Föredrar du en mer Googlenära Androidversion är Moto g7 Plus ett bra alternativ i samma prisklass.
Testbild

I dagsljus har redmi Note 8 Pro en bra allroundkamera, och prova gärna 64-megapixelläget för ännu skarpare bilder. Läs mer…